Etikettarkiv: parelli

Hur hårt ska sadelgjorden spännas?!

Det här med sadelgjorden, hur och hur hårt den ska spännas en av flera saker som jag lägger märke till.

Överlag tycker jag Många, spänner den för hårt, och framförallt för fort – tidigt.

Senaste veckorna har Glaeda varit i hårdträning på Gäverstad, hon har sadlats, in till ridhuset, uppvärmning online, och sen hoppar jag upp. Jag spänner alltid sadelgjorden, precis ”dit det tar stopp”, jag anstränger alltså knappt några muskler för att spänna. Jag spänner även under flera omgångar under uppvärmningen, för att göra det så behagligt som möjligt för henne, och eftersom hon ”släpper ut en hel del luft”, vilket oavsett resulterar i att jag behöver spänna flera gånger. Pat Parelli har även visat att om man håller en hand framför sadeln/ på manken, samtidigt som man spänner sadelgjorden med den andra handen, så ska man trycka hårdare med handen som ligger på hästens manke, än vad man spänner sadelgjorden.

Det hände flera gånger att Glaedas sadel hamnat på sniskan redan under den korta sträckan från stallet till ridhuset. Eftersom Glaeda är så rund, utan någon manke eller annat som stoppar sadeln från att hamnar under magen, så började jag att spänna något hål hårdare redan första gången jag spände. Detta var knappast hårt i jämförelse med vad jag sett många andra spänna.

Redan andra veckan slog det mig att Glaeda inte längre vill stå still när jag ska spänna sadelgjorden. Hon har inga problem med sadlingen, men så fort kåpan åker upp för att spänna så börjar hon röra på fötterna. Det kan väll inte ha något att göra med att jag spänt sadelgjorden lite hårdare den sista tiden?

detta får mig att tänka på alla dessa hästar som får sadelgjorden åtdragen stenhårt så fort sadeln åkt på. Många av dessa hästar lyckas ändå fortfarande stå still utan att tydligt visa några tecken på obehag, men betyder det att de inte känner? Det är många hästar som jag sett har ”gett upp” på att visa sina känslor. Många gånger ser människor en häst som försöker bitas eller sparkas vid kanske sadling ett ”dåligt beteende” eller ”ovana”.

Tillbaka till sadlingen, varför spänna sadeln så hårt? Jag rider alltid med en theraflex luftpadd under sadeln, vilket gör att allt känns lite mer ”ostadigt”, med under fem år har sadeln aldrig åkt snett när jag ridit. Kan vara för att Parelli lär oss att sitta säkert och stadigt, utan att vara beroende av sadel, stigbyglar eller en ens en ”stilla sittande” / hårt spänt sadel.

Nu blir det att ta tag och fixa problemet jag själv skapat med Glaeda, lära henne på nytt igen att lita på mig och inte vara rädd för en sadelgjord.

Annonser

Mina tankar om inridning

Jag vill förbereda Exito så mycket som det bara går inför själva inridningen, men på ett sätt kan man säga att förberedelsrna är inridningen. Han ska ha en bred grund att stå på för att sedan kunna bli min underbara ridhäst. Min inridning kan därför ses som väldigt lång i jämförelse med den traditionella där hästen ska bära på en ryttare så snart som möjligt.

Jag tycker som så att om hästen inte kan ha upp en ryttare på ryggen, utan att någon håller i – då är inte den hästen redo. Då måste man gå tillbaka några steg och jobba mer på det man tror är orsaken till att hästen inte tycker det är okej med en ryttare på ryggen.

Ska man inte förbereda sin unghäst så pass mycket, att den dagen det väl kommer upp en ryttare på ryggen, ska det inte vara några konstigheter? Självklart kan unghästen bli rädd hur mycket man än har förberett och skapat ett språk som båda förstår, men det kan ju vilken häst som helst bli, och inte ser man någon hålla i en vuxen häst varje gång en ryttare ska upp och rida.

Exito och jag har inte kommit så pass långt att det är dags att hoppa upp, det tycker jag han ännu är lite för ung för. Men jag har nu 1 gång i veckan börjat hänga på honom knappt en minut, mest som ett friendly game. Han har alltid accepterat att jag har lagt saker på ryggen samt suttit på han när han legat ner i hagen, och jag har ibland ställt mig på en pall och lagt magen på hans rygg, utan att släppa fötterna från pallen och alltså då inte haft hela min tyngd på honom. Allt det här har han bara tyckt varit mysigt, och nästan somnar när jag gör. Då vet jag att han är redo, och att jag har tagit det i hans takt. Vilket jag också kommer fortsätta att göra.
Skulle han på något sätt känna sig obekväm, nervös eller att han helt enkelt inte förstår vad jag vill ha ut av detta, kommer jag då att gå tillbaka och jobba med grunderna från marken, ända tills han känns redo. Och då ska han vara redo både psykiskt, känslomässigt och fysiskt! Inridningen kan ta 1 år, det kan ta 2, det kan ta 5! Det är endast hästen, i det här fallet Exito, som bestämmer takten. Och självklart upp till mig att skapa så bra förutsättningar som möjligt.

Jag kommer att ta så mycket hjälp av Joanna som möjligt, när hon har träningar för mig, då jag vill rida in enligt Parellis principer. Vid intresse skriver hon gärna ihop ett litet inlägg om hur man då går till väga, och hur hon gjort.

Första dagen av Frodis "inridning"

Parelli är ute och tävlar!

Det här skrev Linda på parelliconnect.com om Allures första tävling.

Linda Parelli said Marion and Allure placed 8th out of 30 competitors Eventing this weekend at Rocking Horse Stables here in Florida. Quote of the day from Marion: ”I think we should do this again: you train the horse for 8 years and then I compete him 6 months later!” 😉
My goal with Allure was that one day people would say ”Gosh, that horse doesn’t look difficult at all”. This weekend, Marion showed exactly that, taking Allure to his first competition.
Allure has been an amazing teacher for me, the most challenging horse I’ve ever had… and so many of you have watched us together and shared my journey with him. He has been so instrumental in the development of understanding Horsenality – LBE, bi-polar LBE/RBI, catatonia in horses, zero brace, etc. and starred in a number of tour stops and member DVDs over many, many years. Not to mention the destruction of several green balls!
I’m so grateful for what this horse has caused me to learn, and even more appreciative of what Pat Parelli has taught me to understand.

Circling game är inte longering!

Longeing is boring, but the Circling Game is interesting. This is because it can easily be modified to become more calming or stimulating, to get your horse mentally, emotionally and physically fit for riding or to develop his skills and teach him to be calmer, smarter, braver and more athletic. Let’s make circles more fun and meaningful! – Linda Parelli

Longering är tråkigt, men circling gmae är intressant. Det är för att man lätt kan modifiera det så att det kan bli mer lugnande, eller stimulerande, för att få din häst mer mentalt, känslomässigt och fysiskt redo för ridning eller för att utveckla färdigheter och lära honom att vara lugnare, smartare, modigare och mer atletisk. Gör cirklarna roligare och meningsfulla!

Circling game är lek nummer fem, hästen ska gå i en cirkel runt dig. Skillnaden mellan longering och circling game?

Som jag läst så är grunderna i longering detta :

Linan ska vara sträckt så att du hela tiden har kontakt med hästen, och tillsammans med din långpisk ska det bilda ett v mot hästen. Håll hästen igång. Longering är till för att hästen ska bilda muskler. Kort sagt.

Circling game? Skicka ut hästen. Stå still i en neutral position utan energi och utan att följa hästen med blicken. Du tar alltså repet bakom ryggen när hästen går runt. Sist ber vi den att komma ut genom att korsa bakbenen och komma in till oss. Kort sagt.

Så varför denna skillnad ?

Pat Parelli har länge varit emot longering. ”Jaga hästen i meningslösa cirklar tränar bara kroppen, men hjärnan stänger av.” Den stora skillnaden är att detta ska vara en Lek, den ska angagera hästen, den ska själv behöva tänka, och ta sitt ansvar.

Hästen har fyra ansvar:

  1. Inte agera som ett flyckt djur. Bli mer  mentalt, känslomässigt och fysiskt redo.
  2. Hålla samma varv
  3. Hålla samma gångart
  4. Se vart den går
Vi hanterar och rider faktiskt djur, de är inte robotar, de har egna ideer, tankar och känslor, och de kommer alltid att ha det, oavsett om vi står på marken eller rider.
På sista filmen nedanför kan ni se mig och Glodis leka lite circling game, vi har slak lina men ändå har vi kontakt, eller?
[http://youtu.be/wjvX2RHjX4E]