Etikettarkiv: dressyr

Finesse

Både Glaeda och Glodis har de senaste veckorna börjat träna finesse, Glodis lite mer än Glaeda, då freestyle varit det största fokuset för Glaeda. Här om dagen red jag ett rent finesse pass på Glaeda i ridhuset och då slog det mig vilka svårigheter hon har med det känslomässigt, inte mentalt och inte fysiskt.

Det började med att jag en kväll red finesse i ridhuset, och Glaeda krullade ihop sig vad jag än gjorde, enligt mig såg det ut som rolllkur och jag hade ingen aning om vad jag skulle göra åt det. Jag skulle i alla fall inte rida bland folk igen.

När Erika kom och hade lektion kollade vi först på flygande byten i freestyle, så Glaedas dos av galopp blev avklarad innan vi gick över till finesse. Då slappnade hon plötsligt av fint trots kontakten och problemet jag hade tidigare var inte där. Men när jag gick in på volt och efter något varv så kom problemet fram igen. Erika gav mig lite tips på hur jag kunde hjälpa Glaeda vilket gick galant. Sen fortsatte vi med mer galoppfattningar ifrån sluta. Då hade Glaeda plötsligt så mkt ”energi” igen att trav var inte att tänka, då det blev tölt (vilket hon nästan endast tar när hon är spänd) eller galopp, så fattningarna fick bli ifrån skritt men överlag så hade ”bromsen gått sönder”. Men jag tänkte inte så mycket mer på det då.

Här om dagen red vi ett till finesse pass, och samma sak hände, så fort jag bad om mer än bara en gångart med bibehållen kontakt så ”fick hon upp energin” och ville bara rusa ifrån mig. Det slog mig att detta är inte bara pigg energi, för vi har värmt upp ordentligt och hon är faktiskt lite trött, hon som alltid är så LBE i freestyle, hade blivit RBE i finesse. Hon förstod vad hon skulle göra, och även fysiskt kapabel (en mycket bra egenskap hon RBE hästar är att de är väldigt atletiska) men med kontakt så blev det för klaustrofobiskt för henne. Även när jag gick tillbaka till vår vanliga övning där hon får stretcha ut med bettet så tog det ett tag innan hon vågade.

Glodis är istället Glaedas motsatts. Så fort hon lärt sig game of contact och vi började rida på Cradle bettet, så väljer hon finesse framför freestyle. Hon går som en pärla. Hon har gjort otroliga framsteg senaste veckorna också. Sist visade det sig att vänsterbogen fallit på plats och vi kunde göra skolor i skritt, trav och hör och häpna tölt! Hon har från och med nu på riktigt en fjärde gångart, vi kan till och med ändra lite tempo. Så nu börjar det fysiska arbetet med tölten där hon ska använda sin kropp mer korrekt. Mentalt känslomässigt och sist fysiskt.

Senaste bilden på Glodis, hon har fått en lite tajtare figur nu!

Senaste bilden på Glodis, hon har fått en lite tajtare figur nu!

Hade Glodis kunnat göra galoppombyten hade jag självklart använt henne till Level 4 finesse audition, men tyvärr är hon inte så mycket av en tregångare. Glaedas problem med finessen är en jätte bra utmaning, även om hon aldrig kommer att tycka om den på det sättet Glodis gör så kan hon lära sig att slappna av och inte känna behovet av att springa iväg. Precis som Glaeda inte tycker så mycket om att leka Online, så är det mitt uppdrag att göra det så behagligt som möjligt för henne.


 

 

Dressyr, eller..?

Här kommer ett litet utdrag ur Tävlingseglementet:

”Dressyrens mål är att göra hästen lydig, användbar och angenäm att rida, så att alla rörelser kan utföras med små och omärkliga hjälper utan synbar ansträngning för ryttaren. Hästen skall ge intryck av att den av sig själv utför rörelserna. Genom systematisk stegring av gymnastiskt arbete skall muskulaturen och ledgångarna ges sådan styrka och elasticitet att hästen under ryttaren kan röra sig med bibehållen balans. Detta visar sig i fria och spänstiga gångarter, i likformighet, lätthet och ledighet vid rörelsernas utförande. Hästen skall snabbt, mjukt och villigt följa ryttarens, så vitt möjligt, omärkliga hjälper.

Här har vi Jan Brink och Briar som säkert de flesta känner till. Som ni ser på bilden är  det frambenen som tar upp hästens vikt och länger på steget, medan bakbenen är bakom hästen och är helt oengagerade, ryggen är dessutom  väldigt sänkt. Något som är bra dock är att näsan faktiskt är i lodplanet och nacken är nästan högsta punkt.

Hästens bakben skall i alla gångarter röra sig energiskt. Vid minsta anfordran av ryttaren skall bakbenens framåtdrivande eller uppbärande kraft ökas. Hästen skall vara på tygeln. Såväl på stället som under rörelse skall den, med väl inrättad bakdel, så att bakbenen följer frambenens spår och med eftergift, ständigt bjuda framåt. Ryttarens hand skall behålla en jämn, lätt och mjuk förbindelse med hästens mun. Med stadigt huvud och fritt buren hals, där nacken som regel är högsta punkt, samt med nosen i eller något framför lodlinjen, skall hästen stödja lika på båda tyglarna. Med sluten mun och med tungan under bettet, skall den lugnt tugga på detta.
Syftet med hästens samling är:
a) att ytterligare utveckla och öka hästens balans.
b) att utveckla och öka hästens förmåga att engagera och sänka sin bakdel, för att därigenom avlasta framdelen och göra den “lättare” och mer rörlig.
c) att genom ökad styrka och utvecklad bärighet göra hästen mer angenäm att rida.
Metoder att nå detta mål är bl a övergångar mellan gångarter, tempoväxlingar, halvhalter samt skolorna öppna, sluta och förvänd sluta. Samling uppnås och utvecklas genom att bakbenen med mjukt böjda leder engageras framåt under hästens kropp, varvid förflyttning av tyngdpunkten sker framifrån och bakåt. Detta åstadkoms genom att ryttaren under korta men ofta upprepade
moment aktiverar sina framåtdrivande hjälper så att hästen drivs framåt mot en mer eller mindre stilla hand.

På denna bild ser vi dressyrhästen Totilas (som dessutom är så pass värdefull att han inte ens får gå i hage, helt sjukt enligt mig!) i en ökad trav. Som ni även ser på den här bilden är det frambenen som bär upp hästen och länger på steget, medan bakbenen är bakom och knappt engagerade alls, och ryggen är sänkt. Halsen är dessutom ihoptryckt vilket anstränger luftvägar, ligament och muskler.

Handen fångar upp en del av rörelsen framåt så att eftergift i bakben, rygg, hals och nacke uppnås, vilket efter hästens utbildningsståndpunkt och byggnad ger avvägd resning av hals och huvud. Med andra ord “stäms hästen av” mellan ryttarens framåtdrivande och förhållande hjälper, så att en del av rörelsen framåt “släpps igenom” så mycket att hästen förmås röra sig i det tempo som ger dess gång avsedd takt och balans. Samling erhålls ej genom förkortande av tempo med enbart förhållande hand, utan i

stället genom ökad aktivitet med säte och skänklar mot en mjukt uppsamlande och avstämmande hand, med syfte att engagera bakbenen djupare under hästens kropp. Samling får inte förväxlas med enbart långsamt tempo.
Samlingsgrad i olika klasser:
När hästen rör sig med bibehållen rytm, med lätthet och utan att förlora någon balans i de moment programmet föreskriver, är samlingsgraden för klassen tillräcklig. Samling skall inte i första hand relateras till tempo.”

På den här bilden ska det föreställa en häst i piaff, men som ni ser lyfter hästen knappt bakhovarna från marken, medan frambenet är en bra bit över, även här har frambenen trampat in under kroppen och att avgöra av hästens svansföring är hästen troligtvis spänd i ryggen, och kollar ni på vecken som blir vid ganaschen tyder det på att hästen har kortat upp sin hals.
Anledningen till att jag la ut den texten från TR är för att uppmärksamma folk att dressyren är på väg åt helt fel håll. Kollar man på tävlingar så är det långt ifrån många som uppfyller dessa ”krav”, och när man tränar och tävlar på elitnivå tycker i alla fall jag att det ska vara en självklarhet att dessa mål är uppnådda. Dock är det nog domarna vi har att skylla, hade det inte varit för att dom föredrar ihoptrykta och spända hästar med sänkta ryggar och bara ett massa frambenssprattel, så hade förhoppningsvis inte folk tränat efter detta heller.
Jag förstår verkligen inte hur man kan eftersträva något som det här, som ni ser på bilderna som jag har lagt ut är det knappt hälften av kraven som uppfylls, och dessa ryttare och hästar ska vara på elitnivå! I mitt huvud går det i alla fall inte ihop sig..

Fokus på gångarterna

I det här inlägget har jag tänkt att berätta lite om hästens gångarter, där jag kommer att lägga fokus på hur man ser om gångarterna är rena eller inte.

Först och främst har vi gångarten skritt som är hästens långsammaste gångart, som hästen till större delen använder när de förflyttar sig i hagen eller i det vilda. Skritten är en 4 taktig rörelse utan något svävmoment.

Därefter kommer gångarten trav, som är 2 taktig där de diagonala benparen ska röra sig samtidigt. Om en häst travar i obalans blir traven väldigt lätt 4 taktig, oftast pga att hästen lägger större delen av sin tyngd på framdelen och travar med bakbenen bakom sig, istället för under sig. För att se om hästens benpar rör sig pararellt, kan man kolla vad för vinkel skenan på bakbenet har och vilken vinkel underarmen på frambenet har. Dessa ska ha samma vinkel.

Här nedan kommer exempel på hur man kan se om traven är ren. På bilden till vänster har jag markerat med två röda sträck för att ni ska kunna se vilken vinkel man kollar efter.  Som ni då ser på den bilden är vinklarna inte pararella, frambenen tar för sig mer än bakbenen och hästens högra framben trampar in under kroppen, när det är bakbenen som ska göra det. Hästen på bilden till höger har pararella vinklar och trampar in med bakbenen under sig.

Och den sista och snabbaste gångarten är galopp. Galoppen är 3 taktig där ytter bakben sätts i först, därefter sätts inner bakben och ytter framben i samtidigt, och till sist rullar hästen över sitt inre framben. Om hästen sätter ner sitt inre bakben innan sitt yttre framben kan det bero på att det antingen går väldigt fort (fyrsprång), att hästen är väldigt samlad och ”sätter” sig ordentligt på bakbenen, eller att hästen helt enkelt inte bär sig ordentligt i galoppen och nästan förlorar svävmomentet.
Något som också kan hända är att hästen sätter ner sitt yttre framben innan den sätter ner sitt inre bakben, vilket ofta beror på att hästen är framtung, inte färdigvuxen eller springer i obalans.

Här nedan ser ni tre bilder på hästar i galopp. Bilden till vänster är en häst som sätter ner sitt inner bakben innan sitt ytter framben. Bilden i mitten är en häst som sätter ner sitt yttre framben före sitt inner bakben och bilden till höger är en häst med en ren takt i galoppen.

Halskotpelarens betydelse

Något som kanske inte alla vet eller har tänkt på är att hästens halskotpelare går i en S-formad sväng från nacken till manken. Den här S-formen får lite olika utseende beroende på hur hästen håller sitt huvud och hals. Om den nedre svängen på halskotpelaren förstärks så sänks bröstkorgen och den främre delen av ryggen, vilket då leder till att hästen lägger onödigt mycket vikt på frambenen. Eftersom vi vill att hästen ska höja sin rygg och avlasta frambenen eftersträvar vi då det motsatta. Vi vill alltså räta ut halskotpelaren för att därigenom höja ryggens främre del.

Kurvorna blir kraftigare när hästen kortar av sin hals, framförallt sin överlinje. Det sker t ex när hästen höjer halsen och lyfter sitt huvud, eller när hästen drar ihop halsen (ofta med tygelns hjälp) med huvudet i eller bakom lodplan. För att halskotpelaren ska höjas upp måste istället halsens överlinje längas ut. Det sker när hästen söker framåt och nedåt, både i en lång och låg form och i en samlad form. I dessa lägen sträcks alltså halskotpelaren ut och lyfter upp den främre delen av hästens rygg.

Hur vet man då om S – kurvan är förstärkt? Om ni kollar på bilden ser ni hästen till höger som har en så kallad ”hjorthals” och hästen till vänster som har en ”underhals”. Hästen med hjorthals har blivit riden i en väldigt hög och öppen form, vilket gjort att den nedre kurvan på halskotpelaren har förstärkts och nästintill buktat ut. Hästen med underhals har blivit riden i en hög men ihoptryckt form, vilket har gjort att nedre kurvan har förstärkts och underhalsens muskler har fått jobba för att ”hålla ihop” halsen i en sådan kort form, när de egentligen ska vara avslappnade.

Här nedan ser ni till höger en häst i en kort och hög form som tyvärr inte alls är sällsynta på tävlingar och träningar. Bilden till vänster är en häst i en lång, låg och avslappnad form. Vilken tycker Du ser mest bekväm ut?