Kategoriarkiv: Parelli tankar

Finesse

Både Glaeda och Glodis har de senaste veckorna börjat träna finesse, Glodis lite mer än Glaeda, då freestyle varit det största fokuset för Glaeda. Här om dagen red jag ett rent finesse pass på Glaeda i ridhuset och då slog det mig vilka svårigheter hon har med det känslomässigt, inte mentalt och inte fysiskt.

Det började med att jag en kväll red finesse i ridhuset, och Glaeda krullade ihop sig vad jag än gjorde, enligt mig såg det ut som rolllkur och jag hade ingen aning om vad jag skulle göra åt det. Jag skulle i alla fall inte rida bland folk igen.

När Erika kom och hade lektion kollade vi först på flygande byten i freestyle, så Glaedas dos av galopp blev avklarad innan vi gick över till finesse. Då slappnade hon plötsligt av fint trots kontakten och problemet jag hade tidigare var inte där. Men när jag gick in på volt och efter något varv så kom problemet fram igen. Erika gav mig lite tips på hur jag kunde hjälpa Glaeda vilket gick galant. Sen fortsatte vi med mer galoppfattningar ifrån sluta. Då hade Glaeda plötsligt så mkt ”energi” igen att trav var inte att tänka, då det blev tölt (vilket hon nästan endast tar när hon är spänd) eller galopp, så fattningarna fick bli ifrån skritt men överlag så hade ”bromsen gått sönder”. Men jag tänkte inte så mycket mer på det då.

Här om dagen red vi ett till finesse pass, och samma sak hände, så fort jag bad om mer än bara en gångart med bibehållen kontakt så ”fick hon upp energin” och ville bara rusa ifrån mig. Det slog mig att detta är inte bara pigg energi, för vi har värmt upp ordentligt och hon är faktiskt lite trött, hon som alltid är så LBE i freestyle, hade blivit RBE i finesse. Hon förstod vad hon skulle göra, och även fysiskt kapabel (en mycket bra egenskap hon RBE hästar är att de är väldigt atletiska) men med kontakt så blev det för klaustrofobiskt för henne. Även när jag gick tillbaka till vår vanliga övning där hon får stretcha ut med bettet så tog det ett tag innan hon vågade.

Glodis är istället Glaedas motsatts. Så fort hon lärt sig game of contact och vi började rida på Cradle bettet, så väljer hon finesse framför freestyle. Hon går som en pärla. Hon har gjort otroliga framsteg senaste veckorna också. Sist visade det sig att vänsterbogen fallit på plats och vi kunde göra skolor i skritt, trav och hör och häpna tölt! Hon har från och med nu på riktigt en fjärde gångart, vi kan till och med ändra lite tempo. Så nu börjar det fysiska arbetet med tölten där hon ska använda sin kropp mer korrekt. Mentalt känslomässigt och sist fysiskt.

Senaste bilden på Glodis, hon har fått en lite tajtare figur nu!

Senaste bilden på Glodis, hon har fått en lite tajtare figur nu!

Hade Glodis kunnat göra galoppombyten hade jag självklart använt henne till Level 4 finesse audition, men tyvärr är hon inte så mycket av en tregångare. Glaedas problem med finessen är en jätte bra utmaning, även om hon aldrig kommer att tycka om den på det sättet Glodis gör så kan hon lära sig att slappna av och inte känna behovet av att springa iväg. Precis som Glaeda inte tycker så mycket om att leka Online, så är det mitt uppdrag att göra det så behagligt som möjligt för henne.


 

 

Savvys

Savvy och Savvys är två helt olika saker, savvy (är inte ett påhittat ord utan finns i ordlistan) betyder kunskap, kunskap om säkerhet skulle jag även vilja säga. Savvys är något helt annat.

Savvys är fyra olika områden man jobbar med hästen på, online, liberty freestyle och finesse. ( På lina, i frihet, ridning med lösa tyglar, ridning med kontakt)

De uppkommer i ordningen

Level 1 – Online

Level 2 – Online – Freestyle

Level 3 – Online – Freestyle – Liberty

Level 4 – Online – Freestyle – Liberty – Finesse

Ordningen är viktig, det finns en mening med varför vi börjar med hästarna på lina, innan vi släpper de lösa. Det är lätt att lära hästar i frihet, något de inte behöver kunna. Det är även av säkerhetsskäl viktigare att kunna hantera och kommunicera med hästen på lina, då det är så vi mesta dels umgås med hästen (förutom när vi rider eller kör). Dock är konceptet det samma, vi hanterar hästen på lina som om den vore i frihet (linan är det sista vi vill använda). I frihet använder vi precis samma språk som när vi är på lina.

När det gäller ridningen tycker många det är konstigt att man Börjar med att rida freestyle,  med lösa tyglar, för att sedan gå till kontakt med bett.

I freestyle handlar det om att skaffa Savvy på hästryggen, det handlar framförallt om att veta hur han håller sig säker, men även om att hästen ska vara vår partner, han ska vara mentalt, känslomässigt och fysiskt med på det vi vill göra, vi ska lära oss hur vi får vår ide, till att bli hästens idé. Samtidigt få en känslig häst, i level 4 ska varken tyglar, carrotstick eller halsring användas.

Jag sett många som tycker det är häftigt ut att kunna rida utan huvudlag, och har en tillräckligt lyhörd häst för att rida med halsring istället. Bara för att man tagit av tränset betyder det inte att det är Freestyle ala Parelli. Det jag lägt märke till är att det ständigt hålls i halsringen, precis som den traditionella dressyen ständigt vill hålla kontakt med hästens mun. Ett av parellis koncept är att använda sig av faser, börja lätt, för att bli tydligare och tydligare. För att förklara det tydligare för er:

Faser för att svänga I freestyle

1. Eyes – titta dit du vill

2. Bellybutton – vrid magen dit du vill

3. Leg – lägg an det yttre benet, (hästen har ifrån marken lärt sig att flytta undan sin framdel vid stadig tryck vid skänkelläget)

4. Tygel / Stick – använd tygeln eller carrotsticken för att tydligare visa dit du vill. Rider man med halsring kommer användningen av den här.

I freestyle handlar det även om att få en häst mer balanserad, mentalt, känslomässigt och fysiskt. En häst ska ha lika lätt för att börja galoppera som för att stanna och backa, den ska vara lika motiverad i paddocken och ridhuset som den är ute i skogen. Det är svårt att rida dressyr på en häst som hest vill stå still vid grinden annars bockar vid varje galoppfattning, även svårt med de hästen som endast måste springa och springa.

 

 

Första gången vi testar lite finesse, förra vintern. (finns mycket att påpeka på bilden)

Varför freestyle kommer före finesse blir tydligt om man ser på bettet som ett hjälpmedel till formgivning, än ett medel att kontrollera hästen med. I finesse ska hästen vilja ”hålla vår hand” igenom bettet, men hur ska detta gå till om vi behöver bettet för att stanna och styra? Därför måste vi kunna påverka framförallt hästens gångart och riktning med bara vår sits innan vi kan rida med kontakt.

Olika savvys passar olika horsenalitys bäst, men det är vårt uppdrag att hjälpa hästen med det den har svårt för. Överlag kan man säga

Left brain – Freestyle och Liberty. De vill känna sig fria och visa att de kan själva!

Right Brain – Online och Finesse. De vill gärna att någon ”håller handen”.

Hur hårt ska sadelgjorden spännas?!

Det här med sadelgjorden, hur och hur hårt den ska spännas en av flera saker som jag lägger märke till.

Överlag tycker jag Många, spänner den för hårt, och framförallt för fort – tidigt.

Senaste veckorna har Glaeda varit i hårdträning på Gäverstad, hon har sadlats, in till ridhuset, uppvärmning online, och sen hoppar jag upp. Jag spänner alltid sadelgjorden, precis ”dit det tar stopp”, jag anstränger alltså knappt några muskler för att spänna. Jag spänner även under flera omgångar under uppvärmningen, för att göra det så behagligt som möjligt för henne, och eftersom hon ”släpper ut en hel del luft”, vilket oavsett resulterar i att jag behöver spänna flera gånger. Pat Parelli har även visat att om man håller en hand framför sadeln/ på manken, samtidigt som man spänner sadelgjorden med den andra handen, så ska man trycka hårdare med handen som ligger på hästens manke, än vad man spänner sadelgjorden.

Det hände flera gånger att Glaedas sadel hamnat på sniskan redan under den korta sträckan från stallet till ridhuset. Eftersom Glaeda är så rund, utan någon manke eller annat som stoppar sadeln från att hamnar under magen, så började jag att spänna något hål hårdare redan första gången jag spände. Detta var knappast hårt i jämförelse med vad jag sett många andra spänna.

Redan andra veckan slog det mig att Glaeda inte längre vill stå still när jag ska spänna sadelgjorden. Hon har inga problem med sadlingen, men så fort kåpan åker upp för att spänna så börjar hon röra på fötterna. Det kan väll inte ha något att göra med att jag spänt sadelgjorden lite hårdare den sista tiden?

detta får mig att tänka på alla dessa hästar som får sadelgjorden åtdragen stenhårt så fort sadeln åkt på. Många av dessa hästar lyckas ändå fortfarande stå still utan att tydligt visa några tecken på obehag, men betyder det att de inte känner? Det är många hästar som jag sett har ”gett upp” på att visa sina känslor. Många gånger ser människor en häst som försöker bitas eller sparkas vid kanske sadling ett ”dåligt beteende” eller ”ovana”.

Tillbaka till sadlingen, varför spänna sadeln så hårt? Jag rider alltid med en theraflex luftpadd under sadeln, vilket gör att allt känns lite mer ”ostadigt”, med under fem år har sadeln aldrig åkt snett när jag ridit. Kan vara för att Parelli lär oss att sitta säkert och stadigt, utan att vara beroende av sadel, stigbyglar eller en ens en ”stilla sittande” / hårt spänt sadel.

Nu blir det att ta tag och fixa problemet jag själv skapat med Glaeda, lära henne på nytt igen att lita på mig och inte vara rädd för en sadelgjord.

Värma upp en extrovert!

The horse place skriver ofta små väldigt intressant och givande citat ifrån sina instruktörer Alison och David. Här är en om uppvärmning av LBE hästar!

Alison Jones on getting a LBE horse ready to ride –

”If a horse is exuberant we tend to focus on making sure we can slow them down, but really we need to be sure that we can get an UPwards transition without them leaving the planet. I want to be sure I can get upwards transition; make a mistake and also tag him WITHOUT HIM LEAVING THE PLANET!…..or else I’ll not get on. To be safe to ride the horse has to go forwards without jumping around.”

”Om en häst har sprudlande mycket energi, tenderar vi att se till så vi kan sakta ner den, men egentligen borde vi se till så vi kan Öka gångarten utan att hästen lämnar jorden. Jag vill vara säker på att jag kan byta till en snabbare gångart; göra ett misstag och nudda hästen, utan att den lämnar jorden!… annars hoppar jag inte upp. För att vara säker att ridas måste hästen få framåt utan att hoppa omkring”

 

Level 4 har nog aldrig varit så nära!

I helgen var Erika Furberg hos mig för att kolla inför min L4 med Glaeda, RBE. Det var Helt nya saker både för mig och för Glaeda. Hon är alldeles för känslig för sitt eget bästa, så mer ”press” och ännu ”Värre” friendly game fick vi göra tills hon var avslappnad.
Idag var första gången vi lekte sen lektionen. Det var inte lätt, tog längre stund än jag räknat med, men vi slutade när det gick Riktigt bra. Då kom det oväntade. Jag hade lekt i hagen så jag tog bara av grimman, ber jag henne inte om att stanna så går hon alltid iväg. Inte idag, hon stod och väntade medan jag fick ihop repet, och sen följde hon efter mig! Helt frivilligt! Så vi gick in i rundkorallen, och där fick vi vår första spin utan staketet!

Det ”komiska” i det hela är att jag aldrig satt så mycket ”press” eller slagit sticken så hårt i marken som jag gjorde idag. och detta fick min RbE, där friendly game varit hennes fiende, att vilja vara med mig?

Nu är det bara fortsätta surfa på den här vågen och förhoppningsvis hinna filma online L4 så snart som möjligt!

Nicke och Glodis gör också framsteg, båda har påbörjat travarbetet lite smått (det är knappast Trav än) och det går över förväntan. Ska bli spännande att se hur lång tid det tar Nicke (gammal travare) att ha bärkraft istället för påskjut i traven. Trots att han inte travar, men tänker och närmar sig trav så breddar han de där bakbenen något otroligt, han flera decimeter ifrån sin tyngdpunkt. Men så fort han går ner till skritt igen så trampar bakbenet in där det ska vara väldigt fint.

Glodis ska snart få arbeta även under ryttare, drömmen är trots allt att tävla henne så småningom. Det är även dags för mig att rida mer ”dressyr” och lära mig känna vad det är som händer där under. Hennes pass kommer såklart fortfarande att börja ifrån marken.

Hästarnas prioriteringar

Jag och glaeda kämpar vidare på vår level 4 liberty. Oj oj oj vad hon är en utmaning! Ju petigare man blir desto svårare blir det också. Men friendly game är fortfarande mitt fokus hela tiden. Igår började det riktigt riktigt bra sedan tog jag ett snedsteg och hon blev RBI, hon stod och ”sov” en stund innan hon smälte allt och kunde känna sig trygg och lita på mig igen.

Sen råkade det även bli mycket mer lastning är planerat. Lastningen är vanligtvis väldigt bra. Men idag regnade det så jag sprang in och stod i transporten, vilket glaeda inte var trygg eller bekväm med!

Jag såg ett tydligt exempel på vad Pat pratar om är hästarnas prioriteringar.

    1. Säkerhet
    2. Bekvämlighet
    3. Lek
    4. Mat

Glaeda var i början rädd. Efter en stund ville hon klia sig på bogen. Sen bet hon lite i repet och till sist började hon äta höet på golvet.

En rädd häst tänker på sin överlevnad, den bryr sig inte om den springer igenom taggtråd eller blir biten av bromsar. En obekväm häst är fortfarande inte Left brain som vi skulle säga, men den är inte helt bekväm med situationen. Dock tänker den tillräckligt mycket för att undvika taggbusken eller vifta på svansen för att vifta bort en broms. Sedan kommer deras behov av lek, hur man nu vill beskriva det, socialiserande med andra, dominanslekar, hjärngympa, olika hästar behöver lika saker. Sist kommer behovet av att äta.
För vissa hästar kan maten komma före deras behov av lek och tänkande, det är individuellt.

Glaeda RBE – egentligen LBE gick inte in i transporten för att det fanns mat i den, hon gick heller inte in i den för att jag bad om det i grimman. Jag bad henne faktiskt att backa ut, det var hennes ide att trotsa mig och istället gå in. Den omvända psykologin fungerar exemplariskt på henne. Den fungerar lika bra även på Glodis som faktiskt är ren RB häst, men inte lika bra på Nicke som även han är RB häst.

Lastning är väldigt intressant, men språket och relationen häst och människa emellan spelar en otroligt stor roll i det hela, tyvärr är det många, både oinsatta och insatta i nh, som glömmer det och ser på transporten som något speciellt.
Transporten är faktiskt bara ett squeeze game. Kan din häst gå över broar, emellan två väggar, och under presenningar så kan jag lova att lastningen blir hundra gånger lättare!

Vikten av friendly game

Den allra viktigaste leken, är den allra lättaste att glömma bort, eller inte alls lägga så stor vikt vid den som den faktiskt kräver, friendly game.
Den är inte bara en av grund lekarna utan till och med den första. Den skapar tillit och förtroende, vilket är det viktigaste i en relation. Det spelar ingen roll om hästen kan utföra massor av häftiga grejer, om den gör det för att den måste eller för att den är rädd för sitt liv. Som vi redan vet, hästar är inte rädda för att skada sig, de är rädda för att dö.

90 % av problemen vi har med våra hästar är på grund av friendly game. (-pat parelli)

Leta alltid efter hur man kan förbättra friendly game.

  • kan du ta på hästen i alla zoner
  • kan du hoppa vid din häst med häftiga armrörelser i alla zoner
  • kan du kasta stringen (ifrån sticken) på din häst i alla zoner
  • kan du slå carrotsticken häftigt i marken i alla zoner
  • kan du springa mot din häst ifrån flera meters avstånd och klappa den i alla zoner
  • osv…
    Kan du göra bara de nämnda sakerna med din häst lugn och bekväm i

  • stilla stående
  • skritt
  • trav
  • galopp
  • ( för gångartshästar finns det två gångarter till, av erfarenhet vill de sällan hålla ex traven utan ta tölten när de blir rädda – obekväma)
  • Sen är zonerna tredimensionella,

  • fem zoner
  • på två sidor = 10
  • och på ytterligare tre sätt, brevid, under och ovanför = 30
  • och sen i minst fyra gångarter (stå still) = 1200
  • sen kan friendly game vara rytmiskt och slumpmässigt. (viktigt att börja med den rytmiska)
  • Ni ser alltså på hur många olika sätt ett och samma friendly game kan göras.

    Oavsett om man har en RB eller LB häst så kan olika friendly game behövas olika mycket. Även beroende på oss människor och vårt egna kroppsspråk kan vissa friendly game bli svårare och vissa lättare att utföra för oss.
    För ni vet väll att så fort vi inte riktar någon energi som indikerar att hästen ska göra något, så är det friendly game, sitta på en sten eller hoppa omkring är båda friendly game för hästen.

    20120703-165641.jpg

    En bra sak är att hela tiden hitta ett friendly game som man jobbar på, som utmananar dig själv och hästen. Det är bra att veta vad som fungerar och inte fungerar lika så hur bra det fungerar, är hästen verkligen lugn och bekväm med detta eller står den bara still för att den är för obekväm att röra på sig?

    ( för att underlätta för mig själv och hästarna så vill jag gärna vara på ett gräsbevuxet ställe där jag vet att hästarna hade mer än gärna velat äta om det var lugna och trygga)

    Oavsett vilken häst du har kommer du att tjäna på att förbättra friendly