Kategoriarkiv: Körning

Bettets inverkan på hästen – del 11

Läs de tidigare delarna här. All information är hämtad från denna studie.

Körning

När man pratar om körning läggs mycket vikt ned på säkerheten. Jämfört med ridningen är den enda direkta kontakt man har den genom tömmarna till hästens mun. Man använder därför oftast skarpare bett än i ridningen (där man kan använda sin egen kropp mer), för att få mer ”kontroll” över hästen och lättare kunna få stopp på den om den skulle få för sig att springa iväg.

Vi har tidigare tagit upp vilka skador som bettet kan medföra och även smärtan det orsakar under träning. En häst som arbetar i konstant obehag blir inte lugnare, utan har lättare att stressa upp sig, bli rädd för ingenting och ”sticka iväg”. Dessa är orsakerna till att man använder skarpare bett vid körning, men istället för att göra situationen säkrare förvärras den istället.

Dr. Hilary Clayton (USA) gjorde 2008 en jämförelse mellan körning med liverpoolbett (det vanligaste bettet inom körning) och Dr. Cook Bitless Bridle (CBB, crossunder-modell). I testet användes en vältränad körhäst tävlad på långa distanser, ägd och körd av Jos Bodewes. Resultaten visar en sänkning av hästens puls vid målgång när CBB användes. Hästen var betydligt svettigare efter att ha blivit körd med bett, även fast det var 4oC varmare när CBB användes. Jos Bodewes märkte att hästen var mycket mer avslappnad med CBB och höll ett jämnare tempo under sträckan.

Snobben körs i repgrimma

Körning för dummies – del 3 – hur gör man?

Här tänkte jag gå igenom för er som inte kört förut, hur man selar på och spänner för hästen, vad man ska tänka på när man sitter upp och hur man helt enkelt kör, vilka hjälper man använder.

Först och främst, om ni kör en häst ni aldrig kört förut, se till att ha någon annan körvan med (om ni t.ex. har en inkörd häst som ni aldrig kört). Det är mycket man måste tänka på. Om ni ska köra in er häst, ta hjälp av någon mer, var aldrig själv! Innan du känner dig helt säker på körning och hur du ska reagera i olika situationer, så se till att ha en medhjälpare med.

Först ska vi sela på hästen! Man börjar med däckeln, som sitter ihop med svanskappan och bakselen. Lägg däckeln en bit bakom manken, hästen ska kunna röra sig fritt precis som när man sadlar. Spänn den inre gjorden (däckelgjorden) ungefär som en sadelgjord, och därefter den yttre något lösare. Den inre gjorden håller däckeln på plats, medan den yttre ser till att skaklarna inte kan röra sig så mycket. När du har spänt gjordarna, vicka lite på däckeln och se till att den ligger där den ska och inte glider. På bilden har jag lagt gjordarna brevid varann för att visa. Änden ska dessutom i sina ”hållare”, men jag spänner alltid lite till innan jag spänner för.

Därefter spänner du svanskappan och lägger tillrätta bakselen. Bakselen ska sitta ungefär en handsbredd nedanför höftknölen och du ska få plats med en handsbredd under svanskappan.

Nu ska vi lägga på bröstan. Antingen spänner du upp nackremmen och lägger tillrätta bröstan, eller så trär du den över huvudet (som jag gör). Bröstan ska ligga tillräckligt högt upp för att inte begränsa frambenens rörelse, men inte så högt upp att strupen kläms! Man kan sätta på draglinorna redan här om man vill, men jag anser att det är enklare att fästa draglinorna på vagnen och ställa in de senare.

Därefter sätter vi i tömmarna genom tömringarna och lägger resten av tömmen över ryggen på hästen. Tömänden brukar jag lägga över mankammen tills jag tränsat. Som ni ser på bilden har jag två olika tömringar, och idag använde jag den undre. Den använder jag för att hjälpa Cero med att ta stöd på bettet. På lite dyrare selar kan man flytta på tömringen istället för att fästa en till.

Tränsa hästen och fäst tömmarna. Nu ska vi säkra tömmen, så den inte ramlar ner på marken om något skulle hända! Ta änden av tömmen, och trä änden genom tömringen. Dra igenom så att tömmen hänger jämnt och det inte är någon risk att hästen fastnar i den. Tömmen har man säkrad mellan stallet och vagnen, och tar ur säkringen innan man spänner för. Lägg då tömmen över ryggen igen så du lätt kan få tag på den om något händer.

Dags att spänna för!

Olika hästar är vana vid olika, vissa backar in, andra lär hästen stå stilla så tar de vagnen bakifrån och ”lägger” över ryggen och spänner fast. Jag backar in min häst. När man spänner för ska man alltid ha en medhjälpare, som står så kallat ”framförställ”. Då står man rakt framför hästen och håller i båda tömmarna tills man spänt för hästen. Min häst är lärd att stå stilla när man spänner för, så för det mesta gör jag det själv. Har jag medhjälpare låter jag däremot den alltid stå framförställ! På bilderna höll min medhjälpare i kameran, så jag visar helt enkelt hur man står framförställ med hästen i skaklarna.

Öppna därefter skakelöglan och fäst skakeln, gå sedan över och gör samma sak på andra sidan. Jag har snabbskakelöglor på min sele vilket är det enklaste och numera vanligaste, och försöker visa någorlunda hur man stänger de!

Nu ska vi fästa draglinorna. Jag har alltid mina draglinor på vagnen, det är lättare att fästa de i bröstan än att försöka få de runt svängeln. Gör samma sak på andra sidan. Draglinorna ska vara sträckta när hästen är i drag, men lösa i nedförslut (då tar bakselen över). Efter ett tag lär man sig att det är ett visst hål, innan dess får man be hästen gå fram en bit och se till så att skakeln ligger ”på” däckeln och inte har åkt fram eller bak. Skakeln ska inte åka åt nått håll utan ligga någorlunda stilla (några centimeter rör den sig oftast).

Sist ska vi fästa bakselen! Här gäller det också att hitta den rätta inställningen. Lite beroende på hur långa remmarna är så kan man få snurra den ett varv runt skakeln innan man fäster den. Ett knep är att när draglinorna börjar slacka, ska bakselen spännas. När man kör i nedförsbacke ska inte skaklarna flyga fram flera decimeter, utan då ska bakselen bromsa vagnen.

Nu är vi klara för körning!
[http://i41.tinypic.com/2i09j60.jpg]

När man tar av vagnen gör man i precis motsatt ordning. Börjar med bakselen, därefter draglinorna och sist skaklarna. Säkra tömmen innan ni går in i stallet! Samma med selen, ta av träns, tömmar, brösta, däckel och baksele 🙂

När du sitter upp, oavsett om du har medhjälpare eller ej, ska du hålla den sträckta tömmen i ena handen, hela tiden hålla koll på hästen så du ser om den skulle göra något oväntat, sätta upp ena foten (fortfarande titta på hästen) och hålla den andra handen på vagnen, trycka emot och sätta upp andra foten i vagnen. Därefter sätter man sig på tömänden så att den inte hänger ner i vagnen! Nu kan medhjälparen släppa och sitta upp, även den med full koll på hästen. Om kusken och medhjälparen sitter brevid varann, ska kusken sitta till höger!

Som ni ser på bilden har Cero ett öra mot mig hela tiden, han är medveten om att jag är där bak och vad jag pysslar med. Det är precis lika viktigt att hästen står stilla här som när man spänner för, använd framförställ!

Tömmen kan du antingen hålla i ridhandsfattning…

… eller det vanligaste inom körning, med pekfingret över tömmen!

Jag varierar båda fattningarna, ridhandsfattning använder jag när vi kör precision och maraton för att inte kunna glida på tömmen.

Om du kör med pisk eller ej, beror på hur hästen är van att köras. De flesta körhästar körs med pisk eftersom den hjälper till att styra hästen. Pisken håller du i höger hand, snett ut mot vänster i en neutral position. Tänk dig en rak vinkel med två streck, ett streck rakt fram och ett rätt ut till vänster. Mitt emellan ska pisken vara, och något lyft så att slängen inte nuddar hästen.

Alla körhästar har röstkommandon, men de kan variera beroende på vem som kört in de. Allra oftast används dessa;
Smackning = Skritt eller öka skritten
Ssss = Man ”essar”, väser, vilket betyder trav eller öka trav
Whoooo = Sakta av
Ptroo = Halt

Galopp kan vara olika kommandon på, jag lägger pisken så den precis nuddar pälsen och säger ”gaaalopp” med en positiv röst. Tonen i rösten är väldigt viktig, ska man byta gångart ”uppåt” används en positiv röst, och när man ska sakta av används en lite mörkare, dovare röst.

Något väldigt viktigt är haltens kommando. Det kommandot ska ENBART användas för halt, och inte för avsaktning. Om det skulle hända en olycka, tex att en rem på selen går av, måste hästen veta att det är halt NU. Jag har själv varit med om detta, och tack vare att jag noggrant lärt in kommandon redan vid tömkörning, så tvärstannade hästen och vi slapp en olycka.

Även i körningen kan man använda faser precis som när vi leker med hästarna! Om jag ber min häst att trava, är fas 1 att lätta något på tömmen och bara säga ”s”. Fas 2 är ”sss”. Fas 3 är ”sss” och lägga intill pisken på honom. Fas 4 viftar jag med pisken i luften samtidigt som jag essar.

Eftersom tömmen sitter igenom tömringarna, kan man inte ta ledande tygeltag och inte heller göra en one-rein stop. Jag vet att det finns folk som har repgrimma under tränset och ett ledrep som sitter fast med en säkerhetsknut i vagnen, så om de behöver göra en one-rein stop tar de bara loss knuten enkelt med en hand och stoppar hästen på så sätt. Jag gör det inte själv, jag är rädd att linan skulle fastna någonstans i selen på vägen och bli låst.

Man får tänka lite ”cykelstyre” när man styr. Tar man lite i ena tömmen, får man ge efter lite på andra. Med betoning på lite, man behöver inte släppa hela yttertömmen (se bilden nedan).

Förutom tömmen och rösthjälperna, används även pisken. Inte bara i framåtdrivande syfte, utan även för styrning. Som jag skrev ovan använder jag pisken när jag fattar galopp, men även när jag ska styra. Om jag vill lägga en volt åt vänster, lägger jag pisken på högersidan och ”kittlar” lite. Då flyttar sig hästen ifrån pisken. På bilden nedan ska vi vända åt vänster, och jag har pisken på högra sidan!

<- Gå till del 2

Körning för dummies – del 2 – vagnen

Om du vill börja köra, men är osäker på ditt eller hästens intresse, är det att föredra en enklare rockard, vilket även är vagnen jag rekommenderar vid inkörning. MEN! Spring inte iväg och köp den första du ser. Först och främst, kontrollera att vagnen har en svängel! Den ska även ha rätt lutning – skakeln fästs längre upp på hästens sida än vad du kanske är van vid om du kört med shettisselen, och du ska kunna sitta i vagnen utan att luta bakåt – det måste bli rätt balans. Stötdämpning/fjädring är att föredra 😉 Dessutom är det bra om den är hög så du ser över hästen och inte bara en rumpa.

Min första vagn såg ut såhär! En rockard som jag köpte billigt (ca 2000kr), pappa och jag byggde sedan om den, satte svängel, broms och fjädring på. Vagnen var för stor för hästen på bilden, men fungerade skapligt. Den byggdes sen om till min nuvarande häst, längde skaklarna och ändrade lutningen något. Den här använde jag till hans inkörning. Om hästen skulle sparka är du väl skyddad högt uppe och med sparkskydd.

När man sen insett att ja, jag vill fortsätta köra regelbundet, så är det kanske dags att byta upp sig. Den allra vanligaste frågan jag får är ”Vad får jag för vagn för max 5000kr som är vettig?”. Då är det nog en liknande vagnen ovanför som man får leta efter, en robust och stabil vagn men ingen skönhet. Om man vill ha en skaplig vagn får man dubbla det för en enklare gigg. Vad är då en gigg?

En gigg är en tvåhjulig vagn, oftast klassad som dressyrvagn, en högbyggd vagn med stora hjul. Nya är de rätt dyra i inköp, så om du letar efter en gigg så LETA BEGAGNAT! Det kommer upp små guldkorn då och då till rätt pris, ha inte för bråttom. Om du hellre vill investera i en ny så kan jag trösta dig med att de har ett väldigt bra andrahandsvärde. Jag köpte min ny, en hobbygigg för all körning och ingen ren dressyrvagn. Man kan välja mellan olika hjul för att få fram vagnen som passar just dig bäst. Det finns luftgummihjul, och hårdgummihjul.

Tänk efter, kör du mest ute i skogen i varierad terräng och några pass på banan, eller är du ute efter att tävlingsköra med din vagn? Luftgummihjul är bekväma och går fram överallt utan att sjunka ner i underlaget, medan det inte är någon risk för punktering på hårdgummihjul.

Min gigg med luftgummihjul!

Gigg med hårdgummihjul!

Den andra vanligaste vagnstypen är maratonvagnen. Många väljer att köpa en maratonvagn om man vill ta med familjen ut på utflykter (fler sittplatser än en gigg) och kanske börja tävla. Vagnen går att använda i alla grenar och den har en låg tyngdpunkt, den tål buskörning och snäva svängar. En tvåaxlad vagn följer din häst exakt, du kan göra en sväng rakt åt sidan och vagnen följer efter, till skillnad från giggen där hästen måste vända sig själv runt skakeln. Skaklarna på en tvåaxlad rör sig oberoende av varandra och om du kör på sniskan (kör över en sten osv) så slipper hästen känna det i däckeln, för skakeln följer med

Det finns mer rena maratonvagnar som är byggda för just maraton, och så finns de som är lite hobbyvarianter. En ren maratonvagn har oftast bara en sittplats, för kusken, och en ståbräda bak där groomen står under maratonet. Har man en ren maratonvagn behöver man således ha en annan vagn till de momenten, vilket du även måste ha i högre klasser, eftersom groomen inte får stå under dressyr och precision.

En hobbyvagn har oftast plats för minst 4 personer (en brevid kusken och en på var sida om ståbrädan bak) och har vadderade säten för komfort. Den här funkar lika bra till tävling som till familjepicknick.

Min maratonvagn av hobbytyp!

Bild på en ren maratonvagn för högre klasser (just denna för B-ponny)! Som ni ser finns inga säten, då groomen alltid står i maraton för att parera. Detta kallas att grooma! Groomen står som sagt upp och har handtag att hålla i. När man svänger snävt i hög fart kan vagnen lätt hamna ur balans, och då är det viktigt att groomen hänger sig inåt i kurvan så att vagnen inte vippar.

Det finns även tvåaxlade vagnar som används i dressyr och precision, så kallade ”Spiders”. De är riktiga finvagnar och inget man bara går och köper, utan de används mest i rent tävlingssammanhang. Nu säger jag inte att vem som helst går och köper en maratonvagn heller, för om ni väl börjar kika runt lär ni inse att körning inte är någon billig sport 😉

En spider i precisionsmomentet!

Dessa vagnar är de allra vanligaste i körningen, och det är sällan man ser några andra. Gigg och maratonvagn ser man alltid på tävlingar, och oftast även någon spider. De finns även de som tävlar med rockarder av enklare slag i lätta klasser, enda kravet är korrekt sele och svängel på vagnen!

Vad är det som avgör vad du ska välja för vagn? Först och främst, vill du ha fart och fläkt, kanske tävla, eller köra precision och maratonträning hemma? Då rekommenderar jag en tvåaxlad vagn, en maratonvagn. Hästen kan vända lättare, det är låg tyngdpunkt så den vippar inte så lätt, och du kan ta med familjen eller vänner ut på turer. Däremot om du vill köra lite lugnare, träna dressyr och köra ut för nöjes skull, kanske en gigg fungerar utmärkt. Om du har en häst som inte är så van framför vagn, är en enaxlad vagn att föredra. Om hästen skulle backa för något, så följer vagnen med. En tvåaxlad vagn kan lätt hamna i en ”rävsax” och vika sig om man inte backar exakt rakt bakåt.

Gå till del 3 ->

<-Gå till del ett

Körning för dummies – del 1 – selen

Jag kommer hålla mig till att förklara enbetsselen, det vill säga den man använder när man kör en häst. Det behövs några ändringar för att kunna köra par, och ännu fler för att köra fyrspann.

En körsele består av tre grunddelar. En del att fästa vagnen i, en del att dra med och en del att bromsa med.

En “riktig” bröstsele har som sagt tre delar, en brösta med draglinor, en däckel och en baksele. Nedan ser ni en bild på Ceros bröstsele!

I däckeln fästes skaklarna, vars funktion är att kunna bromsa vagnen, och om man har en enaxlad vagn (ex. sulky), även bära upp vagnen. Den del hästen drar vagnen med kan vara lokor (loksele), coller (helcoller eller halvcoller) eller brösta, och draglinor. Den tredje delen är bakselen som bromsar vagnen.

Bakselen ligger runt rumpan, inte för lågt ner så den stör bakbenen, utan rätt högt upp för att kunna användas på bästa sätt. Den fästs i skakeln och hjälper till att bromsa i nedförsbackar/lut. Den sitter fast i ryggstycket/svanskappan för att sitta stabilt. Däckeln är som ni ser inte kopplad med bröstan på något sätt. Den bär enbart upp skaklarna. Den sista delen är bröstan, som Cero drar med. Den är fäst med draglinor som han drar vagnen i.

Draglinorna  fästs i en svängel som rör sig efter hästens bogrörelser. Bröstan ligger därför kvar i samma läge hela tiden och det finns ingen risk för skav. Svängeln sitter fast i en bult och kan svänga – därav namnet – med en sida i taget. När hästen tar fram höger framben, följer linan fäst i bröstan med och högersidan av svängeln åker fram, medan vänstersidan av svängeln åker bakåt. Svängeln ger hästen möjlighet att utnyttja sin kraft på allra bästa sätt, samtidigt som arbetet framför vagnen blir betydligt bekvämare!

Såhär ser en svängel ut!

Den selen som många relaterar körning med, är den jag kallar “shettisselen”, som även benämns skitsele bland körfolk. Den består av en enkel däckel med en fast brösta i, och en svanskappa. Skaklarna fäster man i en ring långt ner på hästens mage. Denna sele säljs på de flesta hästaffärer som “komplett”.  Men selen har varken baksele, eller draglinor. Varje gång hästen rör frambenet framåt möts den av en stum sele som inte följer med eftersom den inte har draglinor – och används oftast med en vagn utan svängel, och bröstan skavs för varje steg den tar. Om du går i nedförsbacke och hästen behöver bromsa upp vagnen, vad händer då? Jo, den får ta allt tryck i svansroten och under magen i gjorden. Inte alltför kul. Dessutom fästs skaklarna väldigt lågt vilket innebär att hästen måste stå ut med att få skakeländen i bogen varje gång den ska vända.

Andra selar

Lokselen är jag inte speciellt insatt i, men där används inte alltid draglinor. Bakselen är kopplad direkt i däckelringen (som även finns på shettisselar) och hästen lägger all sin tyngd i lokorna och drar. Man kan även ha en “finare” sorts loksele kallad coller, där hästen använder sin dragkraft på ungefär samma sätt. Coller använder man ibland draglinor till. Coller är gjorda i trä, men det finns även ”French coller” som är gjorda i läder och har något bättre inställningsmöjligheter.

Loksele!

Helcollerselen träs över huvudet, går ej att öppna och är rätt svår att anpassa! Det finns även halvcoller som öppnas som en loksele, de är något lättare att passa in.

Vilken sele man skall använda beror på vilken vagn man har. Ska hästen dra tungt eller kanske dra släde används en loksele, medan om den ska dra en gigg eller maratonvagn så passar en bröstsele bättre. Coller används främst till dressyrkörning med gigg.

Ekonomin då? Ja, i princip är det samma sak gällande selar som sadlar. De finns i alla prisklasser. Och faktum är att du idag kan få en vettig bröstsele, för samma pris som en “shettissele”! Jag rekommenderar Drive Out körbutik, jag har själv köpt min sele därifrån och de är mycket erfarna, hjälper gärna nybörjare! Det behöver inte kosta skjortan för att börja köra!

gå till del 2 ->