Kategoriarkiv: Joannas resa till Parelli

Dag 3 hos Alison Dressyr, Dressyr, Dressyr

Det har varit fullt upp vilket är varför detta inlägg för Torsdagen är försenat.

Jag började skapligt tidigt på morgonen för att kunna ta in hästar, borsta och mocka hagarna innan Alisons lektioner med Sue började. Det var intressant att titta, och senare få prata och ställa frågor till Sue.

De senaste åren har jag lagt dressyrtankar med mina hästar på hyllan, för att fixa det mentala och känslomässiga först, precis som Parellis program. (vi vill alltid att det ska gå 1.mentally 2. emotionally 3.physically) Men nu, i Level 4 är det faktiskt dags att börja leka med den fjärde savvyn, finesse (4 olika områden att utveckla hästar inom, online, liberty, freestyle och finesse) Vilket helt enkelt innebär dressyr.

De dressyrgrunder jag har, och Vill förlita mig på är den akademiska ridkonsten. Men jag har de senaste åren varit öppen då dressyr är ett så otroligt stort ämne. Linda Parelli har senaste tiden börjat sammarbeta med Walter Zettle, som undervisar mer i klassisk dressyr. Samtidigt finns en (föredetta nu kanske?) parelli instruktör Karen Rohlf som tävlat Grand Prix nivå, och nu utvecklat Dressage, Naturally, där stor vikt läggs vid hästens biomekanik.

Det jag hitintills är ganska säker på efter att ha pratat med folk och läst  om alla de olika dressyr-inriktningarna som finns så har alla samma mål, i teorin är slutprodukten densamma.( men inte alla når den skulle jag säga) För enkelhetens skull brukar jag tänka: modern dressyr, klassisk dressyr, dressage Naturally och akademisk ridkonst. Jag vet tyvärr alldeles för lite om DN för att kunna säga så mycket, det är mycket möjligt att den har stora likheter med den klasiska eller akademiska. Därför blir Dressage naturally mitt nästa projekt. Karen höll en clinic här i Sverige precis nyligen, vilken jag då missade eftersom jag var i england..

Men innan jag faktiskt kan börja med det så ska jag fortsätta med att utforska Cesar Millans koncept/filosofi angående hundar. Jag hanterar hellre en problemhäst på 800+kg än vår hund på 20kg.. Kirsti som just nu är working student hos Alison inspirerade mig när vi första dagen var ute och gick med Alisons lilla hund. Jag har länge tänkt tanken, och nu när jag pratade med Kirsti så blev det pinsamt att jag inte tagit tag i saken.

Tillbaka till hästarna. Dressyr är ett otroligt stort ämne, och varje människa kommer ha sina åsikter. Ett till samband jag sett i de olika dressyrinriktningarna är, Om hästen får vara bakom lod – nacken som högsta punkt. Allas slutmål är det, men vägen dit ser olika ut,  men det är tydligt att vissa inte vill ha en häst bakom lod, medan andra låter den vara där för att den inte är tillräckligt stark för att vara korrekt än.

Samtidigt som jag vill utforska dressyren så påminns jag av det som många säger sig göra när de tränar NH. De tar lite här, och lite här och lite här. De tar de sju lekarna från parelli, sen lite join up, och sen något annat. Vilket jag inte rekommenderar, förrän man vet ”när, var, hur och varför” bakom allt man gör, annars är det lätt att det ena faktiskt motsäger det andra. Jag har till exempel använt positiv förstärkning när jag lärde mina hästar spansk skritt. Men jag skulle inte använda mig av det om jag tex vill att min häst ska flytta sig ifrån mig, (allt vi gör ifrån marken är förberedelse för ridning) så vad gör jag när jag sitter på och behöver en nödbroms, om min häst aldrig lärt sig att förstå det här med fysiskt tryck? Jag kan även igenom att läsa på Monty Roberts hemsida om bla join up veta att detta skulle vara förvirrande för mina hästar, och skulle bryta mitt första och allra viktigaste ansvar mot de, att aldrig bete mig som ett rovdjur.

Samtidigt handlar dressyren för mig bara om det fysiska, hur bör min häst lära sig att bära en ryttare?

Tillbaka till Alisons lektioner med Sue, jag skulle säga att Sue undervisar i modern dressyr med lite sundare tänk som har likheter med den klassiska dressyren. Det var då dock inte många likheter med den Akademiska som jag de sett mest av, vilket kanske är varför jag inte riktigt kunde uppskatta den här möjligheten till fullo.

Hur som helst så är jag himla sugen på att börja leka i finesse med mina hästar!

Under torsdagen lämnade Alison även mig helst ensam i stallet, samtidigt som andra hade lektioner med Sue, hästar skulle duschas och släppas ut och en ny inridningshäst skulle komma. Allt gick bra och det var kul att prata med ägaren till den nya inridningshästen, som är en snygg PRE, som hon fick av en rik kvinna som ger bort hästar som inte passar framför hennes vagn. Så istället för ett ensamt liv som hingst på box, 23h om dygnet är an nu vallack och lever i en flock, i ett paddock paradise ( hagen är stängslad på ett sätt som inbjuder till rörelse) och även barfota. Alltid kul att träffa likasinnade!

På kvällen kom David, Alisons sambo, han hade precis varit i Schwetz och undervisat med flera av deras senior instruktörer som bla Ralf Heil. David är annars den som tar inridningshästarna på gården, han rider även western och kör. (om jag hörde rätt ska han ha en kör kurs nästa år!)

Minst sagt är jag sugen på att åka till Alison och David och få vara working student där, jag är övertygad om att jag skulle lära mig massor, efter tre dagar har jag redan lärt mig grejer som jag ska ta med mig hem!

Resan hem ifrån england på fredagen var minst sagt omtumlande, tåget gick sönder och jag missade mitt plan, men till sist kom jag hem och har redan hunnit leka med mina tre ponnysar.

(Det är kul hur förundrad jag blev över att storhäst-ryttare ofta kallar sina hästar för ponnyer. Som före detta typisk islandshäst-ryttare blev man arg om någon kallade islandshästen för ponny!)

Dag 2 hos Alison

Dagen började med att göra i ordning några hästar för Alison. Bland annat Yellow

20120815-213112.jpg

Och Gray

20120815-213207.jpg

Dagens väder var väldigt tråkigt, det blåste i svenska mått storm från morgon till kväll, och på morgonen kom det även en ordentlig regn skur, som som tur gick över medan jag mockade hagarna. Sen skulle jag själv få leka och rida Danzarina. Bara tanken gjorde mig nervös då jag såg henne ridas igår, och det går undan! Utan att hon är nämnvärt spänd så rör hon väldigt fort på fötterna, samtidigt som hon faktiskt är seg på skänkeln. ( allting handlar inte bara om det fysiska utan även mentala och emotionella!) Alison sa både igår och idag flera gånger att man måste ha framåt tillgängligt, och de ska svara fjäderlätt! Detta kan innebära att man kan gallopera sin häst samtidigt som hästen tänker bakåt, och det kan vara så att man måste be hästen om fyrsprång för att det är det den hästen behöver för att svara lättare.

Eftersom jag sällan rider nya hästar, så gör själva det faktumet att rida en annan häst mig lite obekväm. Så idag har jag fått jobba lite på det..

Ni som har läst den senaste savvy tidningen kan även veta vem Danzarina är. I tidningen finns en liten text om öppet hus som the horse place hade tidigare i vår. Där skriver de om the Danzarina project, där de vill ge räddningshästar en framtid och inte bara ett förflutet. Det är alltså självaste Danzarina jag lekte med idag. På öppet hus under maj var hon precis startad under sadel och David red för första gången några steg på henne.

På bilden nedan ser ni Alisons level häst som varit med på alla shower i England. Orange är idag 21 år gammal och visar fortfarande upp vad han kan. På den stora bilden ser ni David på stoet Whitey. (hästarna har vanliga namn men de flesta kallas som ni märker efter deras färg)

20120815-215152.jpg

Jag och Danzarina började med lite figure 8 i paddocken. Det enda Alisons sagt var att jag skulle få henne calm connected responsive , och galoppera henne innan jag red, sen fick jag fria händer.. Kortsidan längst bort i paddocken var läskig så det tog en stund, likaså behövde vi gå tillbaka till friendly game flera gånger för att hon inte skulle vara så reaktiv utan se det hela som kommunikation och inte att redskapen är efter henne. Alisons red samtidigt på Yellow, hon berömde mig rätt mycket och pekade ut en liten dålig vana jag har där jag stannar zon 1, istället för att förbättra drivning game mot zon 4, under squeeze gamet.

När vi var redo var det dags att hoppa upp och vi gjorde samma saker ifrån ryggen. Det var väldigt viktigt att hon inte får ”luta sig” på mina ben eller tyglar utan hon ska svara med lätthet. Det kändes säkert och bekvämt att sitta i en parelli ranch roper (western) sadel. Den var hemsk att bära ut ur sadelkammaren dock..

Alison hjälpte mig lite mer i ridningen när jag frågade om hur jag kan hjälpa Danzerina bättre med självförtroendet på den läskiga kortsidan. Det gick skit bra och jag fick mycket beröm på mitt fokus. ( som nog aldrig varit så bra som det var idag då jag vet att jag har en tendens att titta ner)

Ikväll har jag tittat på Pats colt Starting dvder och de var riktigt bra, och lärorik, ska nog köpa den så fort jag kommer hem.

Imorgon ska tre hästar vara redo för dressyrlektioner kl 8, så det blir en tidig morgon, och jag hoppas på bra väder. Om det blåser är det svårt att höra vad som sägs på banan..

Dag 1 hos Alison

20120814-231301.jpg

Dagen började tidigt, det är en tjej som redan är här som working student, som gått upp tidigare för att ta in hästarna och mocka deras hagar. Sen fick jag hjälpa till att borsta och förbereda hästarna.

När Alison värmt upp sin häst ropade hon på oss, frågade vad vi skulle vilja förbättra efter att hon travat lite. Sen förklarade hon relaxation rein, och visade på Boris, korsning danskt halvblod och hannoverare om jag minns rätt. Sen fick den andra tjejen hoppa upp och göra det ifrån andra hållet medan Alison coachade. Otroligt lärorikt!

20120814-231430.jpg

Sen red Alison Yellow, hennes mest utbildade häst som hon även tävlar dressyr på. Där handlade det om öga för detaljer, detaljer man inte är van att titta på som islandshästryttare så det var intressant. Tydligen ska Sue Edwards, Alisons dressyr tränare som är mycket välkänd inom dressyren i England, och högt erkänd även som tränare, komma på torsdag och coacha Alison. Glömde säga att Sue nu även är parelli tränare, och har såklart fått 100% stipendium hos parelli.

Sen kom en annan instruktör som är vän med Alison och de tränade på galoppombyten. Även det skit intressant!

20120814-231602.jpg

Sen red Alison lite på Gray som är bland de snyggaste halvbloden jag sett! Även han har tävlats lite i dressyr. Samtidigt lekte den andra tjejen med en räddningshäst, vilket var väldigt kul att se! Det gick undan i svängarna och det slarvas inte på några grunder!

Sen sladdades även banan av Gray, härligt att se mångsidighet!

20120814-231724.jpg

Efter lunch kom en hästfysioterapeut och behandlade hästarna, blir alltid lika imponerad över deras kunskap och öga för detaljer. Hon sa” du hörde kanske när du sprang med honom att han släpade sitt högra bakben?” inte ens det hörde jag..

Sen fixades lite runt om i stallet och sen tog vi en promenad ner till havet med lilla hunden. Jag har glömt att säga att stället ligger helt otroligt! Det är lite roligt att de säger att det ligger mitt ut i ingenstans.. De har en granne närmare än vad vi har hemma i stavsjö, och andra bebodda hus är inte svåra att hitta. Om man vet vart man ska titta, allt, precis allt är avdelat med täta träd/buskage, mellan fält, längst med alla vägar, runt hustomten osv, tycker det ser väldigt snyggt ut faktiskt. Bli även svårare för rådjur att ta sig ut på vägarna bland annat.

20120814-232508.jpg

20120814-232515.jpg

20120814-232522.jpg

20120814-232529.jpg

20120814-232538.jpg

20120814-232546.jpg

20120814-232559.jpg

20120814-232608.jpg

Idag såg jag även en super snygg New forest ( som inte är så rastypisk) med en otrolig täckning i pannan!

20120814-232721.jpg

På väg ner till stranden gick vi även igenom den finaste hagen jag någonsin sett, jag önskar Nicke kunde gå i en sån hage ( islandshästarna skulle rulla ner för backarna bara igenom att titta på allt gräs). I denna hage såg jag kor som ska vara typiska för området eller för hela Storbritannien, kommer inte ihåg vilket. Jag såg några för första gången igår igenom tågfönstret.

20120814-233048.jpg

Till slut är jag framme!

Idag bar det av för att åka till Alison och David 3*** parelli instruktörer på the horse place, i England, syd västra delen, precis vid havet om jag förstått det hela rätt.

Först en sista minuten tripp till hööks och köpa nya (läderfria) chaps, eftersom mina sett sina sista dagar. Sen flög jag från Skavsta till Gatwick, och var framme vid kl 15.
Två timmar senare kom första tåget jag skulle med. Tåg är inte min grej, jag blir nervös till och med i lilla Norrköping när jag ska med ett tåg till Stockholm, massa perronger samtidigt som tåget bara står still i knappt en minut för ombordsstigning. När jag satt och väntade på tåget i Gatwick mot Reading, såg jag att tågen kan dela på sig efter en sträcka så man måste se till att sitta i rätt ände, kan det bli jobbigare?

När jag väl satt på det första tåget säger de snabbt att det är tio minuter försenat. Jag hade bara tio minuter till mitt nästa tåg… Utan att gå in på detaljer om hur hemsk stunden på nästa station var, så kan man kort sagt säga att jag missade tåget och fick ta ett senare, efter vilket de sedan fick fixa en taxi åt mig så jag kunde ta mig dit jag skulle. Jag flyger hellre jorden runt med 100 byten än åker tåg med ett byte…

Det var väldigt kul att se så mycket landskap både igenom tågfönstren och taxin. England är otroligt mysigt och vackert!

Till sist kom jag fram och kunde känna igen Alison då hon hade ett parelli instruktör märke på jackan.

Ska bli väldigt spännande att se vad vi hittar på imorn!

Töltträning ifrån marken

Idag slog det mig att jag inte tränat tölten på någon häst ifrån marken, inte ens under glodis töltsättning. Jag är ju alltid så mån om att göra Allt ( så mycket som det bara går) ifrån marken innan jag gör det ifrån hästryggen.

Töltträning ifrån marken är faktiskt inte mitt egna påhitt. För länge länge sen då vi var mer ”traditionella” i vår hästhållning och träning, så köpte vi faktiskt VHS filmer om islandshästträning, självklart utfört av en isländsk man, på Island. Jag kommer starkt ihåg att han själv visade hur man kan träna tölten på en häst ifrån marken, vilket vi själva sen gjorde med glaeda som hade svårt med tölten.

Idag i vilket fall blev det mot slutet min och glodis första töltträning online. Vi gjorde det i stick to me. Så fort hon var på rätt väg, ”ökad skritt” så stannade vi för en mini paus ( godiset var tyvärr slut). Men jag var även noga med att ibland ta traven så att hon tidigt lär sig skilja på mina olika signaler för gångarterna, och det viktigare av allt, att hon själv kan skilja på de. Innan vi slutade fick vi två fina små töltsträckor. Det tar emot att sluta då, man vill ju bara ha lite till 😉

Drömmen vore att i slutändan kunna föra över tölten i stick to me till circling game. Dock är glodis alldeles för obalanserad för det än, men den mentala och känslomässiga biten kan vi sätta på plats så kommer den fysiska vartefter!

Min gamla travare Nicke kan ju faktiskt också tölta, har tar den inte lika lätt ifrån marken som islandshästarna, men han ska minsann också lära sig!

Jag ser inga nackdelar med att lära hästarna att själva hitta balansen i tölten ifrån marken. Hur skicklig ryttare man än är så finns risken att man blir en störning för hästen, vilket kan försvåra det hela när hästen själv inte har koll på sin kropp.

20120716-222951.jpg

Gammal bild på mig och Raudhetta i tölt. (ignorera nosgrimman, jag visste inte bättre då)

Lång resa!

På lördag morgon blev vi hämtade av familjen Davis som äger hästen Honey som Frida lånade under kursen. Resan som skulle tagit två dagar tog istället tre, bilen gick sönder bara en kilometer ifrån avfarten till där vi bokat hotell för natten, i Casper Wyoming så vi var väldigt lyckligt lottade. Hotellet ligger väldigt nära en häst ( och andra saker) affär, så där hittade vi även några snälla människor som lät honey bo hos dem över natten tillsammans med deras get.

Dom hade även söta grisar grisar på gården.

20120619-120312 em.jpg
Vi fördrev söndagen på hästaffären som hade det mesta, sen gick vi även på bio, där det även var hästar i filmen.
På måndagen fixades bilen och vi kunde lasta honey och åka till absarokee i Montana. Geten var inte svårlastad och ville gärna följa med.

20120619-120038 em.jpg

Om du vill läsa mina tidigare inlägg ifrån USA, gå in på kategorin Joannas resa till USA – Parelli Univeristy