Kategoriarkiv: HästHjälpen

Förtydling av Partial Disengagement

Jag fick en väldigt bra fråga till gårdagens inlägg som jag tänkte uppmärksamma och samtidigt förklara Partial Disengagement lite närmare.

En tanke som dök upp i mitt huvud bara… Du skriver att partial disengagement kan beskrivas som en öppna, men också att det delvis tar bort kraften från bakbenen… Är det inte tänkt att en korrekt utförd öppna ska engagera hästens bakben och stärka framförallt inner bakben som trampar in under hästens tyngdpunkt? Ofta (som jag upplever det) beskrivs öppnan som en av de viktigaste övningarna inom klassisk dressyr, och dressyr handlar ju verkligen om att engagera bakbenen?
Jag kanske missuppfattat något? Kunde hur som helst vara kul att höra hur du tänker

Helt rätt angående öppnan, PD och en ”riktig” öppna har inte mycket gemensamt egentligen, förutom att hästens framdel och bakdel går på olika spår och hästen ha mer eller mindre böjning igenom sin kropp.

Partial Disengagement betyder ”Delvis framdelsvädning”, Disengagement hos parelli är framdelsvändning, vilket är bland det första som lärs ut då det ger kontroll över hästens bakben – ”motor”. En rädd eller spänd häst vill ha sina bakben intakta, spåra med bakbenen i frambenens spår, för att det är då hästen har som mest kraft i bakdelen och är redo för flykt. Samtidigt som när bakdelen är ”lite ur balans” (inte går i framdelens spår) så tvingar det hästen att börja tänka mer, istället för att bara reagera instinktivt, vilket är en väldigt viktig nyckel att komma ihåg när man hanterar eller rider rädda/nervösa/spända hästar.

Om hästen är spänd eller nervös utan att bli ”farlig” så är PD en perfekt övning att använda sig av för att ”stänga av lite av motorn”. Likaså hjälper böjning igenom bröstkorgen till att få en häst att slappna av, för en lite spänd häst kan endast böjning hjälpa, men för en mer nervös häst kan man behöva påverka bakdelen. Det viktigaste oavsett hur mycket böjning eller tvärning man ber utav sin häst när man gör en PD, är att hålla kvar detta, ända tills hästen gör ett litet försök till att slappna av/länga sig/ sakta av, vilken man nu jobbar på. Det kan ta en långsida, och det kan ta två varv.Det gäller att ha en stadig men öppen hand som håller i tygeln, den ska absolut vara tydlig, men när hästen mjuknar eller sänker sitt huvud måste tygeln kunna glida ur handen snabbt för att ge en direkt eftergift. 

Jag blev väldigt glad när Linda Parelli skrev och visade PD för första gången. Jag hade länge tragglat med att Glodis inte ville slappna av helt, och ville framförallt inte gå i en lång och låg form, jag red mycket AR men det var inget som fick Glodis att länga sig, tills jag testade PD. Ganska snabbt så kunde jag be henne inte bara om att slappna av, utan även att länga sin form. Idag kan hon det så bra att bara jag för en tygel lite uppåt så förstår hon direkt vad hon ska göra, och jag behöver sällan använda den. Nu har hon även lärt sig en liknande princip när vi jobbar ifrån marken.

Man skulle kunna kalla PD en öppnaliknande rörelse där man inte fokuserar på hur hästen bär sig eller arbetar igenom sin kropp, utan endast är ute efter mental och känslomässig avslappning. Är hästen väl avslappnad så kan man börja kolla på den fysiska biten och göra en riktig öppna. Inom AR (är inte så insatt i andra ridfilsofier så kan inte uttala mig om annat) vill man aldrig göra framdelsvändning eller skänkelvikning då detta inte stärker hästens bakben utan tvärt om, tar bort deras kraft. Vilket absolut är helt meningslöst om man vill skola hästens bakben. Men av egen erfarenhet är det viktigt att skola hästens mentala och känslomässiga sida först.  Alla hästar kan bli spända över något, och alla ryttare borde veta hur man får sin häst att slappna av.

Annonser

Snabb problemslösningsguide

Är din häst Spänd : Partial disengagement*, var konsekvent – mer repetition än variation, cirklar, nersaktningar, ta det lugnt och ge hästen tid.

Är din häst Rädd : gå undan undan undan och sen närma dig igen, kom ihåg ”det handlar inte om..” Det handlar om din häst ska ha förtroende och tillit till dig.

Är din häst Misstrogen : Sakta ner, gå undan, vänta – låt hästen ta nästa steg, var konsekvent, inga överraskningar, känn för hästen och vänta tills han känner dig – mentalt, känslomässigt och fysiskt.

Är din häst Omotiverad : Be om mindre, vänta mer, var mer intensiv mentalt – än  fysiskt gör det till en lek, mer raka linjer – än cirklar, mycket beröm för små försök, ha humor, gör någont nytt eller oväntat – oförutsägbart.

Är din häst Ovillig : Var med intressant, provokativ, aktiv. Uppmuntra hästens idéer, gör någont nytt eller oväntat, ha humor.

* Partial Disengagement (som ni kan läsa om här), är kort förklarat som en öppna mot staketet, utförs i ridning med endast yttertygeln som förs lite uppåt. Man tar Delvis bort kraften ifrån bakbenen.

Har du ett ständigt krig med din häst?


Under en annan av mina lektioner i helgen så blev det så att jag tog hästen och gick ut ur paddocken ut på gräset, då ägaren berättare om hur hur hemsk han är i närheten av mat.

Det här med mat är nog en av de största ämnena alla hästägare handskas med, både hur mycket och vad hästarna ska äta, men även det här med gräs, och bett i munnen. ”Hästen ska inte äta när den jobbar” ”Hästar får aldrig äta med bett i munnen” med mera med mera, vi har alla hört det..

Som alltid handlar det om mat för hästen på ett mentalt, känslomässigt och fysiskt plan. Vi Måste komma ihåg att hästar är skapta för att både söka föda och inta föda 16-20 timmar om dygnet, om du ger din häst för lite Grovfoder för att den är för fet för att du inte motionerar den ordentligt är det inte konstigt och rent av självklart att den bara Måste äta all mat den kan få tag på. Mer om naturligare utfordning kan ni läsa här.

Det finns självklart även hästar som inte går hungriga i hagen, men slänger sig ändå alltid på närmaste grässtrå utanför grinden. Precis som hästen som var med på min lektion i helgen. Mat är olika viktigt för olika hästar, som ni kanske redan märker så är det LB hästarna som kommer att ha de största ”gräs-problemen”.

Det första jag poängterade var; Låt honom äta! Desto mer vi vill att hästen Inte ska äta, desto mer Vill den äta! 

Jag säger inte att er fånghäst ska stå och äta upp hela göra fältet innan ni kan gå vidare, det jag menar är att släppa på repet, och inte gå runt med ett ständigt hårt spänt rep/grimmskaft. Detta är vad min elev i fråga hade som vana, trots att det handlade om en liten b ponny så hade han tränat upp en bra teknik på hur man kan dra människor dit han vill.

Bland det första ägaren upptäckte när jag stog ute på gräset med hästen och fick den mjukt och fint att gå från ställe till ställe – ”Jag borde ju alltid använda en repgrimma!”  För en häst som lärt sig att det går att dra sin människa dit man vill, är det extra viktigt att använda (rätt) repgrimma. Då det blir obekvämt och därför svårt för hästen att gå emot ett så starkt tryck.

Med det är därför extra vitkigt att vi har som Pat Parelli säger

Händer som stängs sakta och öppnas fort.

Håll aldrig repet med en helt stängd hand, låt det glida igenom handen, jobba bort reflexen av att snabbt hålla allt vad du har i grimskaftet när du ser hästen dra mot en grästuva. (oavsett häst och oavsett situation, är det bra att ha för vana att låta repet glida igenom handen innan man sakta stänger sin hand.)

Tänk då på att alltid försöka ha en slak lina, att det 99% av tiden ska vara en liten båge i repet ifrån hästens grimma till din hand. Det vill säga så fort hästen gör det vi vill så måste vi släppa och lita på vår häst. Ni kommer att märka att många har en reflex att ständigt hålla hårt eller vissa har till och med lärt sig att ständigt hålla ”kontakt”. Släpp på repet, och faktum är också att man får mer kraft och kontroll på sin häst ifrån ett längre avstånd, ni kan alltså även börja tänka på att ge er häst med utrymme.

Bild ifrån Colorado, observera vad hästen i bakgrunden gör

När ni nu låtit er häst stanna och äta med en slak lina, och vill börja gå, dra INTE upp hästens huvud. Detta är inte en maskin eller konstellation som ni måste ändra och vrida på för att kunna utföra nästa sak, hästen kan äta gräs, se allt ni gör och samtidigt ignorera er.

Hur tror ni det ser ut i det vilda? Om en hästflock står och betar, tror ni att den som upptäckt en fara först säger ”hallå ursäkta har ni lust att sluta äta för en stund?” det är nog snarare ”Spring, NU!”. Även om en häst spanar spänt över något så spanar snart hela flocken, utan några ljud eller direkta signaler. Även om en flock tamhästar är ute och betar på ett stort stort område, så kommer ni se att hela flocken sakta rör sig åt samma håll, samtidigt som de betar. Eller om man kommer och fixar staket i hagen så kommer plötsligt hela flocken och betar i närheten. Med detta menar jag inte att en häst endast kommer sluta äta om vi skrämmer den med en varg, utan jag vill poängtera att hästar kan gå från 0- äta gräs – till 100 – galopp. De är likaså fullt medvetna om allt som händer omkring de, samtidigt som de betar. Att därför försöka dra upp hästens huvud är väldigt onödigt.

Använd er istället av faser, jag hoppas att alla som läser min blogg är mer eller mindre bekanta med de sju lekarna, där är faserna tydligt förklarade.  Om du vill att hästen ska sluta äta och börja gå börja med att

  1. höja din energi,
  2. ta ett – två steg framåt,
  3. stäng sakta handen, och ta sakta mer och mer i repet, ta inte mer än vad som känns bekvämt.
  4. ta hjälp av carrotsticken och stringen, eller änden på ditt rep för att svinga mot din häst. Nudda honom om det behövs.

Sluta med allt så fort hästen tänker tanken på att gå framåt, detta kan ske vid fas 2, eller vid fas 4, Var noga med att inte Anta något, var lika beredd på att hästen börjar gå när du börjar gå, fas 1, som att du kommer att behöva påminna honom med en fas 4.

Det handlar om att vara rättvis, han får äta gräs, men han får skylla sig själv om jag går igenom mina faser och nuddar honom vid en fas 4. Det är hans ansvar att se mig, och att svara när jag ber om det.

Det även viktigt att bygga upp förtroendet och hästens tillit till oss som ledare, att vi nu visar oss vara den ledaren han behöver, som förstår och tillgodoser hans enorma behov av mat. Från början kanske hästen kan gå en meter och sen dyker han ner. Då gäller det att gå 90cm, och be hästen om att äta innan han själv gör det, ganska snart utökar man spannet meter för meter och snart så ger hästen allt han har för att snabbt ta sig till nästa underbara gräsställe vi valt ut. Går vi istället för långt för tidigt så kommer hästen nästa gång ha svårare att lämna gräset för att han tror att det kommer dröja mil innan han får i sig ett strå igen. Ni kan läsa mer utförligt om det i inlägget om Hästhjälpen – Gräsorienterade hästar.

Kom ihåg

1 Låt hästen äta!

2. ha en öppen hand, och låt repet glida igenom handen när du låter din häst stanna och äta

3 var ärlig och rättvis igenom att; Förvänta dig att hästen svarar, lika mycket som du är redo att påminna honom om han inte gör det.

”Expect obedience, but be ready to correct, not one more then the other” – Pat Parelli

4 Förvåna ständigt din häst igenom att visa att du tänker på hans hunger, innan han själv gör det!

Häst Hjälpen – gräsorienterade hästar

Hoppas du läst Gräs – hinder eller möjlighet?

Istället för att se gräset om ett hinder, se det som en möjlighet! Nedan kommer jag att ge er lite tips på hur ni kan använda er av det!

Ska ni stå still och vänta på er tur? Varför inte låta hästen äta? Det kan vara svårt för oss människor att förstå hur hästen kan vara i behov att äta ”nästan hela tiden”

Först och främst är det viktigt att du låter din häst äta. Många gånger beror hästens besatthet av gräs, på att hästen svälter om dagarna, hästar har ett stort tuggbehov, och även om det handlar om fång, ems eller bara tjocka hästar så måste deras tuggbehov tillfredsställas. Vill hästen äta, så försök inte att hindra honom, desto mer vi hindrar desto mer kommer han att vilja äta!

Nu på vårkanten när det inte finns mycket gräs i hagen och hästarna suktar ut mot fältet, så låter jag alltid mina hästar beta lite utan att jag ber om något. Efter en stund kan jag antingen leka där, eller ta mig dit jag planerat.

LBI – punkt till punkt

Men hur gör man om hästen vill äta varje steg den tar? Det är ofta mycket typiskt för LBI hästar. Det jag gör är att jag låter de äta gräs, sen ber jag de att gå framåt, ofta igenom Stick to me. (fas 1)Jag tar alltså ett steg framåt, med mitt fokus dit jag vill att Vi ska gå, jag har carrot sticken på ryggen på hästens rygg, räknar till tre, (fas 2) händer ingenting så tar jag sakta upp repet så att hästen känner av mig i grimman, räknar till tre (fas 3) Händer det fortfarande ingenting börjar jag lätt, sakta och rytmiskt klappa med sticken på hästens rygg, (tänk er att ni ironiskt klappar händerna åt någon) jag klappar till en börjar lätt, och börjar sakta sakta kappa hårdare och hårdare, därför blir även pausen emellan varje klapp lite längre för varje gång, eftersom carrotsticken måste lyftas högre för att klappen ska bli hårdare. Så tänk mer på att använda gravitationen, till detta, än din egna arm. (ni förstår nu att detta inte går att göra med ett böjbart spö) Du fortsätter då att klappa hårdare och hårdare tills du känner att du kan du inte klappa hårdare, då stannar du där och fortsätter tills hästen känner att den vill bli av med det där irriterande klappandet på ryggen. Det handlar inte om att det ska göra ont, för även den mest skänkeldöva och slöa hästen kan känna en fluga landa på honom 😉

När hästen väl snart och tänker framåt, kommer eftergiften i grimman och i sticken, den kan då bara ligga på ryggen. Be då hästen att ta 1-3 steg. Inte mer! Upprepa detta tills hästen svarar med att börja gå tidigare, förhoppningsvis redan innan du lyfter din carrotstick. Då kan du börja utöka mängden steg. Tanken är alltså att det ska aldrig bli någon fajt om gräset, vi ber hästen äta gräs innan den själv tänker på det, då får vi även plus poäng för att vi agerar som en bra ledare som uppfyller flockens önskningar!

Vartefter problemet att börja gå, försvinner och ni kan gå flera meter utan att hästen drar ner sitt huvud, är det bara att utveckla det. Du kan då välja en speciellt grästuva som du vill att hästen ska äta ifrån. Inte den inte den, men just den där. Då blir det hela inte bara roligt, utan även intressant för hästen! Sen kan ni även utveckla det till att gör det i trav, vilket ni gör precis likadant som när vi bad om skritt. Och så fort hästen försöker med lite mer energi så får den äta gräs.

Detta går självklart även att göra uppsuttet! Då blir faserna lite annorlunda. När hästen äter sitter man helt avslappnad, och står still i vår kropp och energi. När vi vill gå framåt, (fas 1) tar vi ”upp vår energi”, tänker framåt och samtidigt som vi ”smile with all four cheaks” (alltså spänner rumpan), (fas 2) spänner vi benen, (fas 3) riktar vi våra tår lite neråt-åt sidan, då kommer våran häl in mot hästen. Händer det fortfarande ingenting (fas 4) tar jag oftast ett snöre, som jag slår runt mig själv, och går slår sedan sakta det längre och längre ner tills det börjar nudda hästen på rumpan, på båda sidor. Det ska även här inte vara hårt utan irriterande. Så fort hästen tar upp huvudet och Tänker lyfta på en hov så slutar man helt och slappnar av. Desto längre tid det tog för hästen att svara, desto längre väntar vi innan vi ber om det igen. Samma principer som ifrån marken.

Dessa hästar, LBI behöver ofta veta ”varför ska jag gå dit om jag lika gärna kan stå här?” Så även om man vill rida dressyr eller vad man nu gör, så är det viktigt att hästen vet vad han får ut av det, varför ska han springa ett varv på en volt? Välj ställen där hästen helt enkelt får vilja eller äta gräs. Låt det aldrig gå så långt att det ni börjar bråka! Har man tålamod till dett övning så ger den underverk, vårt gamla turridningssto, Lilja, LBI såklart, bjöd på galopp ifrån stillastående när vi tränade på fältet!

Lilja. Ni får ursäkta min sits lite.

LBE – LEK!

LBE hästar kan vilja äta gräs för att de är hungriga, omotiverade, eller bara motsatsen till vad du vill, för du vill ju inte stå och äta gräs! Om din häst har svårt att börja gå så använd dig av det jag beskrivit ovan. de flesta LBE har inte svårt att börja gå, men svårt att fortsätta gå. Ofta äter de heller inte på samma ställe utan går gärna iväg samtidigt som de äter. Det vi behöver göra här, är helt enkelt att göra det mer intressant. Många LBE hästar är egentligen inte så matorienterade, utan kan ofta tycka att röra på sig är ganska roligt.

Men att bestämma specifika grästuvor som hästen ska äta ifrån kommer göra mycket för en LBE. Sen gäller det att inte stå och äta för länge, utan gå vidare, springa dit, äta där, gå sideways dit, backa till den gräs tuvan. Bara börja leka och bli roligare än gräset så kommer gräsproblemet även att försvinna hos dessa hästar. Hindra de aldrig ifrån att äta så blir det inte lika roligt längre. Dessa hästar gör mer än gärna motsatsen till vad du önskar! och regler, de är till för att brytas!

observera gräset hon har i munnen


Veckans övning

Veckans övning är både säker, praktisk och imponerande att kunna. Hur många har inte problem att hoppa upp på sin häst? Framförallt om man vill hoppa upp ifrån en pall, då ställer man pallen vid hästen och precis när man tänker sätta foten i stigbygeln går hästen iväg något steg…

Veckans övning kommer alltså att förklara för er hur jag lär hästar att hjälpa till vid uppsittning. Om man har ett staket man kan stå /sitta på är det, annars ställer man en pall eller liknande vid en vägg. Vi vill då att hästen ska kunna ställa upp sig med zon 3, sadelläget hos oss så att det bara är att stiga upp.

Först och främst, tänk inte att ni kommer fixa det här på en dag och kunna rida samma dag. Det är också viktigt att ni inte bara går och tränar på den här övningen, den kräver men lugn och sansad häst som kan stå stilla utan att vilja galoppera. Så se till att ha hästen ordentligt uppvärmd och redo, mentalt, känslomässigt och fysiskt, innan ni börjar med övningen.

  1. Ställ er på pallen/ staketet, och se först till att hästen är trygg med att ha er på en högre höjd, lek några av de sju lekarna och framförallt squeeze game.
  2. När ni vet att hästen helt accepterar att ni är högre upp, vill ni kunna göra ett squeeze game, och kunna stanna hästen (yoyo game) med er i zon 3, sadelläget. Det gör ingenting om det i början blir att hästen ställer sig med er vid bogen. Flera hästar kan tycka det är obehagligt att ha något i zon 3 ifall de upplevt ridningen som mindre trevlig. Så fråga snällt, och har hästen svårt att våga stanna utan vill fortsätta framåt eller glida iväg åt sidan så lät den göra det. Testa bara igen, och igen och igen.
  3. När hästen kan stanna med er i zon 3 kan ni börja göra friendly game, så att hästen förstår att det är mycket trevligt att ha er i zon 3. Använd carrotsticken så att ni kan göra friendly game när hästen är längre bort, och se vartefter om ni kan få hästen att stanna närmare om närmare er. Kom ihåg att göra det från båda sidor! Ni kan emellanåt även gå iväg och leka lite, och sen komma tillbaka och vila med dig på pallen i hästens zon 3.  Om man är skicklig kan man redan här få sin häst att vara delaktig och underlätta vid uppsittning. Men vi ska ta det ett steg längre.
  4. Se till så att ni kan flytta er häst från ena sidan av staketet, till den andra med hjälp av driving game. När det fungerar vill vi få in att hästen ska kunna flytta Mot oss. Som ni ser på videon ber jag om driving game åt vänster, och har min arm på samma sida som jag petar, vilket är vänster. Men i slutet tar jag över min arm så att armen befinner sig på hästens högra sida, men sticken petar fortfarande på vänster sida. När hästen kan ta ett steg på det viset, kan man gå vidare med att när hästen står vid sidan av staketet, så börjar med att ha armen på ”fel” sida av hästen, alltså samma håll som den ska åt. Exempelvis petar sticken på vänster sida, men armen befinner sig på höger. Förstår inte hästen bör man inte öka och öka faserna, utan istället ta över armen på ”rätt” sida så att hästen förstår det bättre. Så fort den går åt rätt håll tar man över armen tillbaka på ”fel” sida.
Det är mycket vanligt och naturligt för hästen att inte förstå när man håller armen på höger sida samtidigt som vi vill att hästen ska gå åt höger. Därför krävs det tålamod, upprepning och eftergift vid minsta försök åt rätt håll. Börjar hästen gå åt fel håll, och alltså ”gå emot” trycket, så fortsätter man, man låter hästen komma ända till staketet om den behöver, och man väntar tills den listar ut vad vi är ute efter.
Lycka till och gör det inte svårare än vad det är!

Hur man rider som en ledare del 2

Läs del 1 här.

En tygel för kontroll – Det avaktiverar bakbenen

När du böjer in hästens huvud genom att dra i en tygel avaktiverar den bakdelen, genom att ta bort påskjutet då hästen måste korsa sina bakben. När du drar i två tyglar, engagerar det faktiskt bakdelen och ger den kraft till att göra vad hästen vill – vare sig det är positivt eller negativt.

Värst av allt, genom att hålla tyglarna med två händer får det dig automatiskt att dra dem bakåt i nästan alla situationer – när din häst spökar, när han vill framåt eller plötsligt vänder runt, när du förlorar din balans, när han inte gör vad du vill, etc. Det känns som om du har kontroll, men i verkligheten blir din häst gradvis värre och värre. Varje gång du förhindrar en häst från att flytta sina fötter kommer han att bli mer osäker, mer orolig och mer reaktiv, så han kommer att fortsätta med sina problem.

När du drar bakåt i två tyglar kommer din häst känna sig instängd eftersom du stoppar hans fötter och håller honom tillbaka så han inte kan röra på sig som han vill, vilket gör att paniken ökar. När du istället tar i en tygel kommer din häst att svänga in på en väldigt liten volt, men han kan fortfarande röra på fötterna – paniken försvinner! Att låta hästen få röra på sina fötter är hemligheten, men att kontrollera vart de rör sig är minst lika viktigt! Låt dem inte springa iväg!

Lateral flexion respektive indirekt tygel

Lateral flexion (one rein stop)är en neutral tygelposition. Dess syfte är att stoppa hästens fötter när hästen är redo att stanna. Det tvingar inte hästen att stanna omedelbart, men det hindrar honom från att springa iväg. Så fort hästens känslor börjar komma i balans, kommer fötterna att stanna.

Den indirekta tygeln (framdelsvändning) stoppar hästen från att springa framåt, men till skillnad från lateral flexion gör den att hästens bakfötter håller sig i rörelse, medan de främre fötterna så gott som står stilla. Det är ett aktivt tygeltag. I båda fallen korsar hästen bakbenen när han springer och den ständiga vändningen utlöser den vänstra hjärnhalvan att bli aktiv. Med andra ord, det ger hästen tid att börja tänka igen.

Skillnaden mellan de två tygeltagen är att den ena är till för kontroll (lateral flexion) och den andra är till för ledarskap (indirekt tygel). Så hemligheten ligger i att veta när du ska använda vad!

Läs nästa del här

Övning – Stick to me

Det är väldigt lätt att de sju lekarna förvandlas till de sju jobben. De sju lekarna ska vara grunden i språket vi använder med våra hästar, och det blir en otroligt tråkig konversation om vi inte kan säga mer än ”hej jag heter joanna, vad heter du?”. Så en vanlig och kanske lätt övning är Stick to me, (stanna hos mig). Där vi använder oss av driving game ifrån zon 2 eller 3. I level 4 går man även vidare i zon 4-5.

Som alltid så vill vi göra det till en lek, och det viktigaste är inte att hästen utför uppgiften, utan att den förstår den. En uppgift som är utförd bra /korrekt innebär att hästen är mentalt, känslomässigt och fysiskt samlad, detta är då alltså vad vi strävar mot.

I stick to me vill vi att hästen ska spegla oss, går vi ska den gå, stannar vi ska hästen stanna. Ökar vi farten ska även hästen göra det. Nedan ser ni en film och sedan förklaring steg för steg hur ni går tillväga.

Stick to me leken går ut på att hästen ska förstå att dens uppgift är att hålla oss vid samma zon. Så länge vi går vid bogen eller ryggen (där vi vill gå), låter vi hästen vara ifred. Men gör hästen något som gör att vi inte längre är kvar vid bogen, utan plötsligt är framme vid huvudet eller vid rumpan, så kommer vi att göra något åt det så vi hamnar vid bogen igen. Vi hindrar inte hästen från att göra ”fel”, vi hjälpen den tillbaka. Det viktiga är inte att hästen utför det, utan att den Förstår det!

1. Först måste hästen vara trygg med att ha dig överallt, och framförallt i den zon du vill kunna göra stick to me vid. Jag brukar föredra att vara vid bogen/ryggen och samtidigt kunna ha carrotsticken vilandes på hästens rygg.

2. Hästen måste förstå driving game, speciellt på framdelen då vi inte vill att hästen ska gå på oss.

3. Hästarna använder sig i första hand av kroppsspråk och därför är det viktigt för oss att lära oss att göra det samma, och stänga vår mun. Inga smackningar, inga prrrrr, eller braaaa. För det spelar ingen roll vad som kommer ut ur våran mun om vi säger något annat med kroppen.

Från trav till halt i zon 4

När jag vill börja gå, tar jag upp min energi och tar ett steg framåt. Är inte hästen med utan står kvar och sover, så börjar jag klappa den lätt och rytmiskt med sticken uppe på ryggen, jag börjar lätt, och går vartefter hårdare och hårdare.

Det ska inte vara slag, utan så som barn gör när de vill ha uppmärksamhet av föräldrarna, de drar de i armen, börjar lätt och drar senare hårdare och hårdare.

Så fort hästen börjar ändra sin vikt för att lyfta en hov, så slutar man och smeker med sticken på ryggen.

Har man dock en häst som har svårt för att börja gå, och är Right brain Introvert, är det snarare bättre att börja gå åt sidan och tänka att man ska vända 180 grader, för att på ett mycket mjukt sätt få hästen att röra på fötterna igenom att den flyttar frambenen åt sidan. Åt sidan är inte lika svårt som att gå framåt.  En häst kan antingen inte vilja, inte förstå eller helt enkelt inte kunna röra på fötterna.

När vi även börjar gå är det lätt att hästarna går in i mig med bogen, då använder jag sticken mellan mig och hästen som en vägg. Vi ska gå skapligt nära varandra jag och hästen, men vi ska inte gå på varandra, det finns en skillnad. Det är upp till varje häst att välja hur nära den vill vara sin människa, det går att göra stick to me på flera meters avstånd, så börja där hästen känner sig trygg.

4. När ni väl går några steg, så ska ni stanna. Då tar jag ner min energi och släpar gärna fötterna efter mig två steg så att hästar får en tydlig förvarning att vi ska stanna. Sen stannar jag, och stannar inte hästen med mig börjar jag vifta i repet.

Här är det vanligt att hästarna viker in och inte är kvar i färdriktningen. Där kan carrotsticken som vilat på hästens rygg vara till hjälp, jag tar fram den rakt mellan mig och hästen som en vägg. Det är även bra att inte stanna för länge, utan endast vara ute efter ett tecken på att hästen förstår att vi ska stanna, och sedan fortsätta framåt igen något steg, och försöka stanna igen, framåt, halt, framåt halt. det behövs inte alls många steg eller långa stunder! det är själva övergångarna som är viktiga!

5. När skritt och halt funkar fint, och hästen lyssnar på min kropp utan att jag behöver hjälpa den med repet eller carrotsticken så är det bara att fortsätta utveckla övningen! Börja skritta snabbare och saktare, backa, trava och senare galoppera tillsammans!

Ryggning i zon 4-5

När man börjar be om några steg bakåt är det bra att vara i närheten av ett staket vilket hjälper hästen att vara rakare. Men var observant på hästen då de lätt kan känna sig trängda för nära staketet!

När vi börjar ge oss på högre gångarter är det smart att vara på en volt, och ha en längre lina. Volten gör att en häst som travar fort, fortfarande kan behålla oss vid sin sida, och den långa linan är bra ifall hästen är väldigt pigg och vill iväg själv så är det bra att låta den glida iväg istället för att riskera att vara farligt nära. Vilket är precis vad ni såg i filmen med mig och Nicke när vi börjar med galoppen.

Galoppen var svår för honom, och det har tagit mig tid att förstå honom och kunna hjälpa honom med den. Galoppen ”fixade” vi mer i circling game och i figure 8 innan vi gav oss på den i stick to me igen.

Glöm inte att träna lika mycket i båda varven, både halter, ryggningar och övergångar! 🙂