Kategoriarkiv: Hästfakta

Tar du hand om hästens känslor?

Hej! Jag heter Frida, bor utanför Värnamo och håller på att starta upp en riktig miniridskola med NH-profil. Redan nu har jag ridlektioner nästan varje dag och tycker att det är det roligaste som finns! Jag kommer även åka till USA och gå Fast Track nu i sommar tillsammans med Joanna. Även jag hoppas kunna bli en riktig parelli instruktör en vacker dag. I det här inlägget kommer jag dela med mig av mina nya erfarenheter av head shaking med min underbara häst Emilio. Det är ett väldigt begåvat danskt halvblod på 165cm och 8 år. Han är den vackraste jag vet. Jag har haft Emilio ganska länge nu och vi har tagit oss genom de tre första levlarna och en bit in på level 4 i parelliprogramet. Och tack och lov för det!

Emilio har en ganska komplicerad horsenality. För er som har läst på är han en medel mot extrem Right Brain Extrovert med tendenser av Left Brain Extrovert och Right Brain Introvert… och som om inte det räckte är han dessutom matfokuserad.

Emilio lärde sig ganska snabbt, med hjälp av parelli-programet, att hantera sin ”spring för livet” instinkt, och jag lurades lite till att tro att allt var bra… Men vissa saker ville aldrig riktigt falla på plats. Till exempel var han alltid väldigt osäker och hade svårt att hålla riktningen. Det tog mig 8 månader (jag skojjar inte, 8 månader!!) att lära honom att gå på spåret på ridbanan. Ett annat väldigt opraktiskt beteende han hade var också att han stod och helt okoncentrerat tuggade på eltrådarna (en vinter när det var så mycket snö att strömmen inte kom fram). Och det tredje, som jag ska gå in på lite djupare här var head shaking, alltså att han kastar sitt huvud, upp och ner, upp och ner.

Han började med head shaking förra våren (ungefär samtidigt som han slutade tugga på eltrådar). Jag blev naturligtvis väldigt fundersam och försökte kolla om det var någon skillnad på om jag red med eller utan träns, red eller bara lekte, krävde mer, krävde mindre… Jag fick det inte riktigt att försvinna och jag var väldigt frustrerad och fundersam. Jag kontaktade Karin Pettersson 2* Parelli instruktör och hennes svar var att det förmodligen var något emotionellt och att det skulle försvinna när han blev tryggare. Jag litade på henne och försökte att inte tänka så mycket på det och det minskade mycket riktigt.. Vi var på kurs hos Karin, allt gick väldigt bra och problemet försvann nästan helt. Jag slutade helt att tänka på det och lyckades glömma bort att det ens funnits.

Nu i vår när flugorna började komma kom det tillbaka litegrann. En del av huvudskakningarna är helt klart flug-irriterat och inte stress-relaterat. Men för någon vecka sedan reds han för första gången på evigheter av en inte parelli-människa.. som dessutom skulle lära sig något nytt. En kompis till mig fick lite ridlektion i hur man tar kontakt enligt Linda Parellis nya koncept Game of Contact. I början gick det väldigt bra men när de kom till galoppen fick ryttaren lite problem med sin följsamhet och Emilio blev genast stel som en planka och väldigt stressad.

När jag någon dag senare tog ut hoom för att leka lite at Liberty (i frihet) blev han skrämd av något och för första gången på evigheter fick han en extrem RBE attack. När den extremare delen var över och han inte längre sprang i panik kom däremot ett annat problem tillbaka. Head Shaking. På hög nivå. Jag har aldrig sett något liknande! Jag fortsatte jobba med honom utan någon riktig plan på hur jag kunde ändra beteendet. Jag var inte riktigt säker på vad det berodde på men det verkade uppträda i övergången mellan spänd, RB till lugn LB.

Dagen efter det red jag honom lite oplanerat tillsammans med ett par andra tjejer. Jag var nog inte jätte uppmärksam utan värmde upp lite och sedan hoppade jag upp och tänkte träna övergångar mellan galopp och skritt. Men galet vad han skakade på huvudet! Det tycktes inte finnas något slut! Det spelade ingen roll om jag försökte hålla kontakt eller om jag släppte tyglarna helt. Det hade ingen betydelse om jag galopperade eller stod still. Inte ens fyrsprång tycktes göra någon skillnad. I övrigt lyssnade han bra på mina signaler, han var inte jätte sugen på att sakta ner dock.. Jag blev fullständigt förtvivlad! Ingenting jag gjorde fungerade.. Där satt jag på min fina häst som för någon vecka sedan hade gått jätte fint i steg 3 (av 4) av game of contact men nu inte ens kunde skritta på lång tygel. Han puttade även över sadeln på sniskan och lyssnade inte på vänsterskänkeln vilket inte har hänt på, tja, ungefär ett år..

för en månad sedan såg det ut ungefär såhär

Jag tänkte och tänkte och kom på vad Karin sagt om att det troligen var emotionellt… Jag ringde även till Joanna och pratade med henne medan jag skrittade av. Han fortsatte skaka på huvudet medan vi skrittade, han ville inte ha gräs, han bara skakade och skakade och ville helst inte stå stilla heller.. Tillslut kom vi till hagen (jag satt fortfarande på) och han stannade, självmant, och satte ner nosen för att beta som om ingenting hade hänt.. hmm.. intressant.. Jag pratade fortfarande med Joanna och den totala vändningen just där han kände sig trygg igen fick oss att åter tänka på om det är emotionellt och/eller stressrelaterat.

Så jag tänkte och tänkte och tänkte lite till och kom fram till att något av det första vi hade gjort på den där Karinkursen sommaren innan var att rida och så fort vi kände att hästen blev nervös eller gick för fort skulle vi vända runt bakdelen ett halvt varv med hästens nos mot staketet. Sedan skrittade vi åt andra hållet tills vi åter kände behovet av att vända (antingen ur övningssynpunkt eller för att hästen började bli spänd). Och i mitt tänkande kom jag även på att det är ju genom den typen av vändningar som man hjälper en RB häst att bli mer LB.

Det var värt ett försök! Nästa dag var jag betydligt noggrannare när jag värmde upp och jag tänkte på att få ”loss” honom lite i sidorna.. Vi gjorde därför mycket sideways (även i cirkling game), vi gjorde övergångar och vi flyttade bakdel mycket. När jag hoppade upp valde jag att skritta och följa staketet (jag valde ett enkelt mönster som jag visste att han kunde) och så fort huvudskakandet tog över flyttade jag runt bakdelen ett halvt varv och gick åt andra hållet. Snart behövde vi inte vända lika ofta och huvudet blev mer stilla så jag vågade mig på att trava, fortfarande med samma mönster. När skakningarna tog över bad jag bara om en avsaktning och en vändning och ny trav.Han lärde sig snabbt mönstret och började nästan bjuda framåt ur vändningen.

Efter ett kort överläggande med mig själv provade jag även galoppen. Han var pigg och framåt. Ville gärna springa lite fort med spetsade öron och stilla huvud (!). Jag ställde mig i lätt sits och lät honom springa på.. och efter ett tag vände vi över ridbanan och fick ett perfekt flygande byte på medellinjen. Det hade jag aldrig lyckats med tidigare! I det nya varvet blev han lite nervös just vid grinden och stannade och spände sig men efter ett par vändningar där var det bara att galoppera igen och det kändes som en dröm. När jag sedan öppnade grinden (helt problemfritt) från hästryggen och gick ut var Emilios första tanke att äta! Jag var överlycklig (vilket väll förtydligar att jag inte är helt traditionell i min ridning och hästhantering.. vem utom parelli-folk blir lycklig när hästen vill äta?)

Så vad lärde jag mig då av detta? Flera saker faktiskt.. Att ta hand om de minsta tecknerna på stress innan de växer till något stort.. Att inte pressa för mycket! Att hästar med Emilios typ av ”problematik” kanske inte riktigt lämpar sig som ridskoleponnys (vilken tur! Då får jag ha honom för mig själv) och att det där med att korsa bakbenen verkligen är ett överlägset sätt att hjälpa hästar att gå från RB till LB.. Redan vid mista tecken på stress.

Annonser

En frisk häst

När det pratas mycket om exempelvis barfota, eller täckade / otäckade hästar får man ofta höra saker som att ”min häst kan inte gå barfota för att den ömmar” eller ”min häst måste ha täcke för annars står han och skakar hela tiden” och så vidare.
Men det man måste ha i åtanke är att en häst som inte får ordentligt med päls (trots fri tillgång på mat och att den gått otäckad länge) är inte helt frisk, det finns då någon  form av obalans i hästens kropp. Sedan kan det självklart också bero på att hästen är väldigt gammal (men då är de oftast inte helt friska och fräscha i kroppen heller). De hästar som ömmar när de går barfota, är inte heller friska. Ofta beror det på felaktig hovform, dålig kost (mycket socker) och för lite rörelse.

Ibland får jag också höra att vissa hästar inte kan gå på lösdrift, för att de tappar hullet, även om de har fri tillgång på hö. Även här är det något annat som inte stämmer – hästen kanske inte kan tillgodose näringen på ett optimalt sätt eller kanske helt enkelt har för dålig  päls och måste då ta all energi från maten till att hålla värmen.

Småmaskiga hönät hjälper både vid övervikt och undervikt.

Så jag tror helt och hållet att alla hästar kan gå barfota och ”hållas” naturligt, bara att vissa hästar kräver mer tid på sig (beroende på hur pass dåliga de är i sin kropp och hovar, och ibland även psykiskt) men att alla människor inte kan ha sina hästar naturligt. Alla är inte villiga att offra och göra vad som krävs för att hästen ska kunna gå ute dygnet runt och gå barfota. Och får då hästen inte rätt förutsättningar för det är det ju självklart att det inte fungerar – Då börjar hästen ömma, frysa, tappa hull osv.

Vad gäller hovar finns det också dom som säger att deras häst inte kan gå barfota för att hoven slits för mycket när hästen motioneras.  Men även här är det då något som inte stämmer – Sliter hästen snett? Har hästen ont i bakre delen av hoven vilket gör att den sliter ner tån och främre delen massor? Får hästen den näring som krävs? Får hästen röra sig tillräckligt så blodcirkulationen i hovarna håller igång? Och så vidare.
Att hovarna spricker är också något som jag får höra många gånger. Och jag är inte förvånad över att dom gör det! Hovslagare har en filosofi där hovväggen ska vara högre än sulan. Alltså, hovväggen ska bära hela hästens vikt. Vad tror ni då händer när en häst på 500 kg lägger vikt på deras egna nagel? För mig är det då självklart att det spricker! Hovväggen tål inte så mycket belastning.

Dessa problem är sånna som knappt existerar hos vildhästarna. Då skulle de vara utdöda för länge sedan! Det är problem vi skapat. Och ja, i väldigt få fall kan det säkert handla om dålig avel. Men varför då stödja den och fortsätta som vi gör? Varför inte börja lägga vikt på en sund avel där man har hästens hälsa som prio ett?

En annan sak jag också får höra är att ”min häst har haft skor och stått på box nästan hela livet och aldrig varit sjuk”. Men hur vet man att sin häst är helt frisk? Bara för den ser frisk ut på utsidan så kan fortfarande insidan vara helt i obalans.
Man kan jämföra detta med en som rökt i flera år – Det syns inte alltid på utsidan, men skulle en läkare ta en titt på insidan skulle det troligtvis se katastrofalt ut. Och vem vet, hästen kanske visar flera symptom på att något inte stämmer, bara att du som ägare inte har lärt dig att se dom?

Får din häst "vara häst"?

Hur påverkas hästen egentligen av en ryttare?

Ryggproblem är en vanlig orsak till prestationsnedsättningar hos häst – och flera studier har visat att problem med tornutskotten är den vanligaste boven i dramat. Diagnos är mycket svår att ställa och många gånger har forskningen visat att även friska hästar har stor variation i tornutskottens utseende, på röntgen eller scintigrafi.

Tornutskotten

Text: Husdjursagronom Sara Slottner
Foto: Emma Rost

I en nypublicerad studie från Newmarket har forskarna gått tillbaka i tiden och läst journaler från år 2000 till år 2009, där hästar fick ryggen undersökt med röntgen och scintigrafi som ett led i en veterinärundersökning. Den primära orsaken till att hästen undersöktes kunde förutom tydliga ryggproblem vara dålig prestation eller beteendeproblem.
Totalt ingick 572 hästar i studien och här hittade man ett tydligt samband mellan ryggömhet och bilddiagnostiska fynd. De hästar som visade ryggömhet hade allvarligare förändringar på tornutskotten jämfört med dem som inte var ryggömma. Viktigt att komma ihåg är att det i studien bara ingick hästar som faktiskt hade kommit in till kliniken. Det går alltså inte att säga hur de ser ut jämfört med en grupp hästar som aldrig har behövt undersökas av den anledningen.

Genomgång av SLU:s journaler
En liknande genomgång av journalerna har gjorts i en studie vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). Där ingick journaler från hästar som fick ryggen undersökt vid Universitetsdjursjukhuset mellan 2006 och 2010, och en del av syftet var att fastställa hur säkra diagnoser som ställts och på vilket sätt de har ställts. Totalt inkluderades 141 hästar i studien, vanligast var att man upplevde en prestationsnedsättning eller någon form av hälta hos hästen och därför sökte veterinär hjälp. Mindre än en tiondel av hästarna i studien undersöktes primärt för att det fanns en misstanke om att de hade ryggproblem.
Hos ungefär hälften av hästarna noterades hälta på rakt spår i trav vid första besöket – vanligast var frambenshälta. Omkring en fjärdedel av hästarna visade ingen reaktion vid palpation av ryggen vid första besöket och vid andra besöket på kliniken hade andelen ökat till 60 procent. Av de hästar som fortfarande hade en reaktion vid ett senare besök dömdes en betydligt större andel ut jämfört med gruppens genomsnitt – totalt trettio procent av hästarna dömdes ut efter sista besöket på kliniken.

Undersökningsmetod varierade mellan veterinärer 
Nästan nio av tio hästar undersöktes med röntgen, scintigrafi, ultraljud eller med en kombination av dem – vad som användes mest varierade mellan olika veterinärer. Hos fem av hästarna hittades ingen förändring alls medan det hos alla andra gjordes någon typ av fynd genom bilddiagnostiken. Sedan var det ofta oklart om de hade något samband med hästens symtom. Bara nio procent av de hästar som undersöktes med bilddiagnostik bedömdes ha kraftiga förändringar.
Drygt hälften av hästarna fick genomföra ett ridprov som en del i bedömningen – en av veterinärerna använde ridprovet som instrument på 65 procent av sina patienter i studien medan andra veterinärer var sparsammare med det. Genomgången visar att vilka metoder som används vid undersökning varierar beroende på vilken veterinär som är ansvarig – och då arbetar ändå alla veterinärer i den aktuella studien på samma klinik.

Svar på kommentar – Höga trakter

Från Jojo…:

doc har jag aldrig varit med om några hästar som skotts med sådär höga trakter någon gång? eller som varit skadade på något sätt. sen finns det alltid dåliga hovslagare, barfota verkare osv. allt är vad man gör det till & att man har bra förutsättningar. Mina hästar har låga trakter o är skodda & mår absolut inte dåligt av det för fem öre. Dom är 25 år gamla o inte haft så mycket som en skada i hela sitt liv ;) Dom har levt loppan hela sina liv, med skor, täcken osv och super lycklig & lika harmoniska som era hästar verkar vara. så att dom tar skada osv kan dom även göra av o gå barfota ju :)

Det finns en hel det hästar som skos (och verkas!) med höga trakter. Av min (Joanna) erfarenhet är det även extra vanligt bland islandshästar av olika skäl. Sen beror det på vart man personligen sätter gränsen för hög vs låg trakt. Vi har listat lite höga trakter här i inlägget, mest skodda men även barfota.

Sen är vi väldigt glada för din skull, att dina hästar har sluppit oförklarbara hältor och led-inflamationer med mera med mera… och fått ett långt liv! Men tyvärr har inte majoriteten av dagens hästar det så..  Många hästar åker varje dag till kliniker av orsaker som vi själva skapat, och i värsta och alltför många fall blir hästarna tyvärr utdömda och får avsluta sitt alldeles för korta liv på jorden. Vi tror på att det är vi människor, och vår okunskap om hästen som art, inre system och behov, som skapar detta lidande för många hästar här i Sverige, och runt om i världen.

(Vi har själva hästar som varit varit några dagar ifrån slakt, på grund av framförallt en icke fungerande hovmekanism.)

Nickes hovar dagen vi fick honom, en vecka ifrån slakt.

Såhär Bör det INTE se ut!

En bok som används för både gymnasiala och universitet utbildningar inom häst, Unghästar – från fölstadiet upp till fem år. Nämns det att samtidigt som Tyskland och Nederländerna förespråkar mycket stallvistelse för hästarna, så innehar deras sporthästar en medelålder på 7-8 år. Deras hästar avlivas alltså vid ung ålder på grund av skador/ sjukdomar. (jag har hört, men källa är alltså väldigt oklart, att de svenska hästarnas medelålder är 12 år..)

Är det hästens fel att den är klen och inte håller, eller är det vår hästhållning och träning som är boven?

Jag har även hört de som säger att ”vilda” hästar kan leva upp till 40 år, och våra domesticerade till bra (ca) 25 år? Allt beror ju på hur man ser på saker.

Likaså kan som du säger en häst ta skada av att gå barfota, men då behöver den vara fel verkad vilket då fortfarande ger onaturliga påfrestningar på hästens kropp. Vill vi att våra hästar ska ha friska hovar, fastspikade järnskor (det jag vill poängtera här är att utvecklingen går framåt, det finns andra sätt hästar kan bära skor på!) anser vi inte vara en del av den proseccen, och ska även inte behövas när målet – friska hovar – frisk häst – är uppnått.

(Hur mycket vi hästägare vill tro det, så är hästen inte skapad och född till att vara beroende av oss människor. Dagens ”vild”hästar är inte vilda så som zebror och giraffer, detta är domesticerade hästar som släppts ut i det fria! )

Detta är Nickes hovar idag, låga trakter, men kan bli ännu lägre med tiden, det är upp till Nicke att avgöra!

Vaccinera! Eller..?

Jag har väldigt länge varit skeptisk mot vaccin då det gäller både människor och djur. Folk kan tycka att vi människor ”övervaccinerar” oss.. Med vad gör vi då inte med djuren? Hästarna ska vaccineras årligen och hundar och katter vill vissa veterinärer att man också ska vaccinera årligen. Men varför tycker bara vissa det, och inte alla? Ska inte vaccin vara för djurets bästa? En veterinär sa till mig en gång då jag ställde denna fråga, att ett djur ska absolut inte vaccineras så ofta. I de flesta fall när veterinärer rekommenderar det handlar det helt och hållet om pengar. Det är trots allt gift och bakterier vi sprutar in, och i värsta fall kan dessutom bakterierna bli resistenta mot vaccinet tillslut.

En sak som jag skulle vilja ha svar på från dessa veterinärer som rekommenderar vaccin varje år, är varför gör vi inte detsamma med oss människor? Djur träffar inte alls lika många individer av samma art på ett år som vi människor gör. Det är väl oss om nått som man isåfall ska vaccinera, om det nu är så himla bra? Förstår ni min tanke? Att man just måste vaccinera hästar en gång om året om man ska tävla, är för att det är så många hästar som vistas på en och samma plats och där är ett väldigt bra tillfälle för sjukdomar att spridas. Men som jag skrev – Hur många andra människor träffar inte vi jämt och ständigt? Våra kroppar måste få lära sig att skaffa egna antikroppar och ett bra immunförsvar. Annars är det något som inte står rätt till.

Här finns en bra liten artikel om vaccin, både för djur och människor som jag definitivt tycker är värt att läsa!

I Sverige togs kvicksilver som konserveringsmedel bort ur spädbarns-vacciner under första delen av 90 talet. Strax sjönk plötslig spädbarnsdödligheten kraftigt!

 

Veckans morot!

http://www.hippson.se/hippson-tv/hasten-bestammer-du-spar-tid.htm

TV4 Skaraborg har besökt traktens första Active Stable, en form av lösdrift som tillåter hästen att ströva fritt och bestämma själv när den vill äta. Som hästägare sparar man mycket tid på det sättet.

Äntligen uppmärksammar man lösdrift mer! 🙂 Kolla på klippet och lyssna på hur bra de upplever att det är med lösdrift!