Kategoriarkiv: Frågestund

Svar på frågestund

Från Emma

1. Hur (övningar, strategier etc.) ska jag göra för att få min ponny motiverad inför en promenad, få honom att inte stanna vartannat steg för att sen gå som en myrslok? Han är alltid super positiv när jag kommer i hagen och kommer mig alltid till mötes och följer alltid med löst till grinden, men sen när vi ska ge oss av är han så seg och omotiverad. Jag hatar att behöva gå och tjata på honom hela tiden för att han ska gå framåt, vet att det inte är rätt sätt och inte blir det bättre av det heller, men jag vet inte riktigt hur jag ska göra. 

I inlägget om Left brain introvert får du lite tips. Bland annat point to point. LBI vill veta vart de ska och vad de tjänar på att gå dit.

Att din ponny blir omotiverad när ni ska ge er av, tycker jag först låter som ett RBI beteende. Att hagen är ett lugn och trevlig plats. Men svårt att säga om man inte sett hästen. Men han kan såklart även bli omotiverad för nu måsta han gå i oändlighet innan han får komma tillbaka till hagen och vila. Så lite intressanta point to point även när ni är ute och går, så att det blir flera mindre delmål.

Som du säger du ska inte behöva tjata. Det ska vara en lååång fas 1, sen kan du gå snabbt igenom 2-3-4. Desto svårare det var för honom att börja gå igen, desto snabbare stannar du, och desto längre står ni sedan still, du kan faktiskt stanna efter 2 steg. Allt beroende på hur omotiverad hästen är. Men det är bättre att stanna För ofta, än att gå alldeles för långe utan att stanna. Sen kan det också gälla att göra det hela lite mer intressant. Inte gå rakt ram hela tiden, trava lite, backa lite, gå lite sideways, göra ett ”falling leaf, där hästen går i en halvmne framför dig och du fortsätter gå rakt fram.
 


2. Ibland händer det när vi är ute och går att vi kommer till ställen där zalle (ponnyn) blir väldit osäker. Eftersom han är LBI och för det mesta väldigt trygg och stabil så är jag ganska ovan med reaktioner som dessa och har svårt att veta hur jag ska hantera det. Senast kom vi till ett ställe där dem hade huggt ner massa träd och då blev han jätteosäker och var spänd, huvudet högt och reagerade på minsta ljud. Eftersom han är så introvert rör han inte på sig utan står mest med huvudet högt och hel spänd kropp. Hur ska jag få han att slappna av och återfå förtroendet för mig och omgivningen i dessa situationer? Har provat att försöka med lite sideways etc, problemet är bara att samtidigt som han är rädd och spänd så låser han ju sig kroppsligt och blir väldigt svår att flytta…knepigt! 

Läs gärna inläggen om Right brain extrovert, och right brain introvert då mycket nu står beskrivet där.

Men det jag sulle göra om ni är ute och går och ni börjar närma er något som är nytt och kan vara läskigt så skulle jag göra ett squeeze game fram och tillbaka. Även innan hästen själv regerat och blivit orolig. Kan hästen behålla lugnet samtidigt som han går framåt några meter själv utan att jag följer med, så vet jag att han är med och medveten om situationen. Då kan jag gå framåt och samtidigt fortsätta be hästen att gå i en halvmåne, fram och tillbaka. Börja rhan få ”svårt att gå/fastna” och bli spänd så backar jag några steg tills han är lugnare och inte har lika svårt att röra på fötterna.

Skulle han fastna som du beskriver, kan man låta honom stanna några sekunder. Går det inte ”över” snabbt, så kan man testa att be honom backa, eller helt vända tillbaka, för att göra en ny ”ansats”. Allt beroende på hur hästen reagerar. det finns hästar som kan stå till och titta men det slutar med att de exploderar därifrån, och så de vanligaste som om de fått stå still och titta i fred så lugnar de ner sig själv och börjar snart att självmant gå igen.

Men mycket vändningar, och gå samtidigt tillbaka hemåt dit han är säkrare.

Som jag skrivit tidigare så har jag upplevt att LB hästar blir mycket svårare att hantera när de väl blir RB, än att hantera en RB häst som blir rädd för något. LB hästarna är ofta väldigt självsäkra och de undrar alltid hur bra du är idag och om de kan överlista dig. Därför har de även sällan tillit till sin människa i jobbiga situationer utan vill ta allt i egna händer.

3. Är det normalt att det tar 15 minuter för en tugg att komma? Idag tog det drygt en kvart för Zalle efter att vi hade övat lite circling game att slutligen ruska på huvudet och börja tugga och gäspa lite. Innan tuggningarna står han som helt avstängd och avskärmad från omgivningen, inlåst i sig själv. 

Yes det är helt ”normalt” för Introverta hästar. För inte så länge sen kom jag faktiskt över ett savvy times (tidning för parelli medlemmar) där de ga en utmaning ”hur lång tid tar det för din häst att tugga?” Man kan nog se det som så att introvert tänker så mycket på allt annat / fel / negativa tankar att det tar de ett tag att ”komma tillbaka” till verkligheten.  Men allting är en tränings-fråga. Mina introvert tar det sällan lång tid för att börja tugga, de brukar tugga redan i inkallningen innan de hunnit fram till mig.

I den korta videon nedan ser ni Glodis förra vintern. Glodis har då gått från att vara en ganska extrem RBI till att bli mild till centrerad de senaste åren. På videon blir hon lite orolig när hon tappar fotfästet, spänner sig och stannar. Hon går inte in i sig själv utan kollar med mig vad jag vill att vi ska göra och sedan fortsätter hon utan problem, det tar henne knappa sekunder att börja tugga, och snart öven frusta över den hela incidenten.


Annonser

Svar på frågestund

Från Olivia:

Jag skulle vilja höra mer om allt såklart då jag är ett troget fan, haha! Och jag ser fram emot svaren på alla frågor ni fått och kommer att få! Men som jag har förstått det så håller båda ni på med akademisk ridkonst, eller har jag fel? Så min fråga är hur ni ser på AR och kanske vad ni ser för skillnader och likheter mellan AR och traditionell dressyr som man tävlar. Skulle vara jättespännande!
MVH

Hej Olivia!

Både jag och Joanna hämtar mycket inspiration från Akademisk Ridkonst. Då jag alltid har älskat dressyr har jag fördjupat mig lite extra i det och tränat lite mer AR medan Joanna har  fokuserat på PNH.
Jag tycker att AR har en mycket bra filosofi och grund, man sätter sina mål efter hästens förutsättningar och rider som att dressyr är till för hästen och inte hästen för dressyren. Alltså – alla hästar som tränas behöver någon form av dressyr! Framförallt hästar som rids, då ridning helt enkelt är något som lätt bryter ner hästen, istället för att stärka den. Därför vill man inom AR skola hästens bakben så de kan bära mera vikt för att avlasta frambenen.
Dock är inte jag en sådan person som följer allt inom ett visst ämne, utan jag hämtar inspiration lite här och där.

Jag tycker att det är en enorm skillnad mellan traditionell dressyr och AR. Tankesättet är det samma – Man vill att hästen ska bära upp sig i balans. Men tillvägagångssättet är helt olika, och jag tycker det är väldigt sällan man ser ryttare på elitnivå har kommit dit, utan det är dom med mest spektakulära gångarter som tar sig till toppen, hur obalanserad hästen än kan vara. Vilket jag tycker är väldigt tragiskt!

Först och främst kan jag nämna formen:

Traditionell Dressyr

Formen som nämns ovan är en mycket vanlig form inom den traditionella dressyren, och värst av allt – Den är helt accepterad! Man ser det inte som något fel, utan det är så det ska vara tycker man.

Akademisk Ridkonst

  • Längre form där hästen jobbar med sin överlinje och lyfter sin bröstkorg
  • Näsan i eller något framför lodplanet
  • I och med den längre halsen får hästen bättre möjlighet till att höja sin rygg och trampa under sig
  • Avslappnad
  • Minimala hjälper
  • Man strävar efter en ren takt
  • Hästen sträcker sig framåt mot bettet istället för att dra bak näsan för att komma undan det
  • Hästen jobbar med sina bekben som svingar in under tyngdpunkten

Sedan är det också skillnad på hur man går till väga inom de olika stilarna. Inom traditionell så rider man mycket med ledande tygeltag, en innerskänkel som ligger an som hästen ska runda sig runt, och ett stöt på yttertygeln. Även om målet är att man ska rida med sitsen, så har jag ärligt talat aldrig varit med om någon som gjort det. För släpper de tyglarna så kan de genast inte stanna o svänga sin häst längre.

Medan man inom AR strävar efter att rida med sitsen – och verkligen gör det inom praktiken också! Dina axlar styr hästens bogar, ditt bäcken styr hästens bäcken, din blick styr hästens blick osv. Här använder man heller inga ledande tygeltag när man ska ställa och böja sin häst, utan man gör det genom trängande tygeltag (om inte hästen enbart lyssnar på sitsen).

Vissa veterinärer rekommenderar AR som rehabilitering av vissa skador. Bara det säger hur stor skillnad det är mot traditionell dressyr! 🙂 Inte har man hört någon säga: Rid mera dressyr! För att exempelvis bli av med en inflammation.
AR är också så mycket mer än ridning, innan man ens sitter upp ser man till så hästen kan skolorna från marken och även forma sig. Dels för att muskla sig innan man lägger till extra tyngd, och för att när man sedan rider ska inget vara ”nytt” utan hästen kan redan rörelserna och hjälperna.

Slutmålet inom den traditionella dressyren är piaff och passage. Men inte inom AR, där kan man även komma till skolor ovan mark och exempelvis levaden, som är den mest samlande ”rörelsen”. En piaff ska vara så ”satt” att hästen kan gå ur den i en levad. Men hästarna inom grand prix kan inte lägga så mycket vikt på bakbenen att den kan gå ur piaffen och in i en levad.

Svar på frågestunden

Från Therese

Det här är kanske inte en fråga men ni borde starta en grupp på fb eller en sida här på eran hemsida där man kan snacka sinsemellan och dela med sig av filmer osv (: eller det kanske redan finns på fb jag vet inte men det är ngt jag saknar iaf!!

Det finns två sidor på Facebook som jag skulle rekommendera, men svenskar är lite sega när det gäller att dela med sig och prata med varandra, men det finns en parelli sida för oss i sverige , sen finns det även en liten grupp. Det finns även ett natural horsemanship forum, som oftast kan ge bra svar och tips, men det gäller att vara kritisk själv, ex ”låt hästen i första taget aldrig dra ner huvudet och äta gräs” tycker jag inte är baserat på NH principer..

Men om du har frågor om något eller vill ha lite tips eller kommentarer är det bara skriva en kommentar eller maila mig. Andra läsare kanske skulle tycka det var kul att läsa mitt svar?

Hoppas ni ävenhar märkt att när ni kommenterat ett inlägg hos oss så kan ni kryssa i en ruta där ni blir medelade om fler kommentarer och svar på det inlägget!

Mathilda i spansk skritt

Från Olivia

En till fråga! Hur ser parelli horsemanship på trickträning och godis? Jag såg videos på youtube hur man enligt många “tricktränare” lärde hästen att lägga sig ner med hjälp av att dra ner dem med grimskaft och sedan berömma med godis, det känns för mig inte rätt (finns såklart andra vis som tillexempel ntt o.s.v, jag vet dock inte om de till en början drar ner hästarna med rep för att lära dem ligg). Alltså hur ser “ni” på detta med trickträning?

Nu är inte jag ceritifierad Parelli instruktör, så mitt svar får inte tas som 100% Parelli. Men kort sagt så har trickträning inte mycket med ditt och hästens partnerskap att göra. Hästen kommer inte bli säkrare i skogen, eller lugnare att lastna om man lär den att buga eller lägga sig ner, eller stanna på kommando. Parelli är ute efter att hästen ska vara Mentalt och Känslomässigt samlad, innan man fokuserar på det fysiska!

Det finns mängder av olika sätt att lära in trick, både bra och dåliga. Det vanligaste just vid ligg, är helt positiv förstärkning där man belönar när hästen själv gör beteendet. Men har även sett en video som en Parelli insturktör gjort där hon lägger ner hästen med hjälp av ”feel”, iprincip så som vissa lär hästen att buga, bara att den går hela vägen ner. När hon gjorde det såg det mycket trevligt ut. Parelli har tre ”lagar”

1. Always ut the relationship first

2. Foundation before specialization

3. Make a commitment to never ending self improvement.

Det hindrar ingen från att ex.  trickträna eller tävla sin häst, bara det viktigaste är relationen och inte priset/slutmålet.

Glodis i en buga

Svar på frågestunden del 3

Från Pia

Hur kom det sig att ni fastnade just för parelli och inte Monty Roberts t.ex?

Joanna: Jag och min mamma har för många år sen varit på en Kelly Marks (monty roberts utbildad) clinik som hölls i Sverige. Hon hade flera problemhästar hon skulle ”fixa”, och jag kommer ihåg att cliniken inte gjorde något intryck på mig. Vi gick även hem och försökte lastträna vår Glaeda på det sättet hon visade. Men för att lyckas med det måste man ha höga, flyttbara rundkorallstaket och flertalet medhjälpare. Inte riktigt vad man har i bakfickan.

Comunication through understanding and psychology

Sen var vi på en mässa i Nyköping en gång och såg då en uppvisning med bland annat Erika Furberg (Parelli instruktör). De red hade hästarna lösa, utan huvudlag, hoppade, svängde, stannade, och lastnade på mängder av olika sätt. Vi fick även med oss en gratis inspirations dvd. Min mamma var väldigt imponerad – jag ville tävla.

Sen dess har vi även märkt hur parelli alltid omnäns positivt av andra duktiga ”Nh” horseman. Om jag komemr ihåg rätt så säger Alexander Nevzorov i sin långa film om hästen ”Parelli har gjort livet bättre för många hästar, även om de har ett bett i munnen”. Samtidigt som många inom vår barfota-värld höll på med parelli. Som bland annat Dalpraktiken. 

Så när vi köpt ett bockande sto, och tränare efter nh tränare inte fungerade så var Parelli nästa steg. och med deras hemstudiekurser och savvy club så var det inte svårt att fortsätta på egen hand, då instruktören bor i Norrland.

Malin: Jag blev väldigt inspirerad av att se det Norah Kohle kunde göra med sina hästar, och på den vägen blev det att jag hittade Joanna här i närheten.

  • 
Jag har sett mer än en Parelli-människa vara hutlöst stränga t.ex blir jättearga, vevar med rep och skriker om t.ex en häst går in i fel box, med argumentet att han vet minnsan vilken box som är hans… (han gick in i sin gamla box, inte den nya som han fått i en del av stallet där han inte såg de andra hästarna alls)

Som alltid finns det bra och dåliga exempel på allt, inom allt, och bara för att man säger sig hålla på / följa något så betyder det inte att man direkt / eller någonsin, verkligen gör det till 100%. Egentligen ska ni även ta det jag skriver och säger är parelli med en nypa salt, då jag (än – förhoppningsvis) inte har fått en ”parelli -stämpel” att jag är instruktör och det jag gör och säger verkligen är 100% parelli. De har själva skrivit någonstans ”Vi får massor med klagomål om folk som säger sig hålla på med Parelli, men vi har inte fått några klagomål på våra utbildade instruktörer.”

Men för att besvara din fråga mer. En känslomässig människa är ett big no no! En arg/frustrerad människa beter sig som ett rovdjur, inte som en lugn och samlad ledare en häst i alla tillfällen kan lita på. Människans första (av fyra) ansvar är att Inte bete sig som ett rovdjur, att vara mentalt, känslomässigt och fysiskt redo/samlad.  Frustration och våld kommer alltid när kunskapen tagit slut. Men en förändring sker inte över en natt, det krävs självinsikt och vilja för att börja agera i helt andra banor.

jag ville över - hon stanna. Finns det någon anledning till att inte skratta åt det?

  • 
Jag har tre hästar hemma just nu och mitt kallblod Linn är 8 år och en riktig flockledare. De andra är 3 och 2 år. O visst är jag ledare över den häst jag handskas med för tillfället men i hjärta och själ så ser nog alla tre hästarna att det är Linn som är högst upp. Linn blir tokig om jag går iväg med någon av unghästarna… alltså litar hon inte på att jag klarar av att skydda den? Eller?

Det är svårt att säga utan att ha träffat dig och dina hästar. Men jag tror du har rätt i det du skriver. Det är flockledarens uppgift att skydda sin flock. Vår nordis är låg i rang, men väljer alltid att beskydda små shettis ston. Hon blir deras flockledare. Om shettisen varit på äventyr kan noridsen ha varit lite orolig och gnäggat. Likaså om resten av flocken varit på äventyr (islandshästar kan krypa, vilket nordisar inte kan) så blir hon orolig. Det är en naturlig reaktion. Hästar knyter ibland även starkare band till vissa indivier, och när just denna individ lämnar flocken kan de bli oroliga.

  • Ibland tror jag att Linn även ser sig själv som ledare över mig. Hon låter mig hålla på för att det är lugnast så, och hon får mat, kel och omvårdnad. 

Ja så kan det vara många gånger med LBI hästar, utan att man lägger så stort märke till det. Jag har hört Linda Parelli återberätta en historia, ”Jag hade inga problem med min häst – tills jag började med Parelli.” Då ber vi hästen om att flytta sig för oss när vi ber om det, starka individer som aldrig sett människor agera som flockledare kan då ha något emot det. Det handlar då inte så mycket alltid om vem flyttar vem, utan snarare om tillit, att hästen ska lita på att det vi vill, eller leder den till kommer inte att vara farligt.

Jag har därför upptäckt att när en LB häst blir så rädd att den blir Right brain och bara agerar efter sina överlevnadsinstinkter, så är dessa reaktioner alltid mycket starkare och svårare att arbeta med. Än om en häst som är född right brain blir rädd, dessa hästar har inte samma självsäkerhet och letar då snarare efter en ledare. Medan Left brain hästarna vill ta saken i egna händer.

Svar på frågestunden del 2

Från Frida

I vilka typer av lekar visar sig olika personligheter tydligast?


Ofta märker jag horsenality ganska fort, och brukar inte alltid behöva en speciell lek för att märka det. och vissa saker kan hästar ha svårare för av tidigare erfarenheter, en LB häst kan fortfarade bli RB vid friendly game, om den har en dålig erfarenhet av det.

Överlag kan man säga att LB hästar, har svårt att flytta framdelen, både med pocupine, och driving. Rb hästar har istället svårt att flytta bakdelen, just för att de alltid vill vara redo för flykt, och då vill de inte ha sina bakben korsade.

I circling game kan man också märka lite horsenality, RBE kan fortsätta där ute rätt länge, och byter ofta gångart uppåt, deras naturliga beteende är inte att söka sig inåt till människan. Omotiverade LB hästar saktar ofta av, stannar, kommer in, eller ”det här var tråkigt jag drar” brukar vara en typisk reaktion för LBE hästar.

Någonting som jag själv upplevt med min RBI Glodis är att hon gärna hänger sig i andra änden av linan, söker ogärna eftergiften.

Lb hästar Älskar freestyle ridning. De gör allt för att man ska släppa tyglarna och de ska känna sig fria. Glodis, RBI blir däremot lätt osäker och kräver ett mycket starkt fokus. Därför passar denna horsenality bra i dressyr.

Men alla hästar är olika 😉

Glaeda, happy as can be

Hur förhåller man sig när hästen inte gör det förväntade? Hästen jag rider nu lutar åt en LBE och jag upplever att hon ibland utmanar mig i leken. Tex i yoyo signalerar hon att jag ska backa, och jag har då avbrutit och gjort något annat där jag har större förtroende.

Principle nr 2. Don’t make or teach assumptions.

Likadant som flockledaren varje dag bevisar sin position, så behöver vi också göra det. Framförallt LB hästar kan tänka ”undra hur snabb hon är idag”. Många gånger tröttnar LB hästar väldigt fort, vissa snabbare än andra. Så det gäller att sätta principerna i ett sammanhang, alltså inte traggla de sju lekarna tills de blir de sju jobben för hästen.  Hästen ska kunna stanna och backa om jag ber den om det, av säkerhets skäl, det kan komma springande barn eller en stor lastbil, och hästen kan inte i dessa krissituationer ifrågasätta mitt ledarskap. Men det räcker att jag vet att det fungerar, och sedan måste jag börja utveckla det hela, gå vidare helt enkelt och göra det mer intressant. Kan jag backa min häst igenom en grind, backa över en bom? o.s.v Framförallt i ditt fall så handlar det heller inte om tillit, för din häst är inte RB eller uppvisar sådana beteenden. LB hästar vill ha utmaningar!

Hästar som har svårt att bli lämnade? Kompishästen blir orolig när min häst ska ut på egna äventyr och vice versa. Hur kan man jobba med det om flocken bara är två?

Precis likadant som man skulle jobba med allt annat hästen är rädd för. Nu tränar vi dock den hästen vi inte håller i repet. Approach and retreat. När börjar den andra hästen bli orolig? Är det så fort du kommer in i hagen och tar på grimman på din häst? Eller är det när ni kommit iväg en bit? Jobba på den tröskeln. Lek med din häst i hagen, gå ut och in igenom grinden tills den andra hästen kan slappna av och hitta på egna saker. Lek utanför staketet, gå iväg en bit och kom tillbaka, gå iväg och kom tillbaka. är det grästiden kan man bara gå och beta och mysa med sin häst. Så fort man ser minste oro hos den andra hästen, så backar man några steg, den ska aldrig behöver bli så orolig att den står och gnäggar.

Samma sak gäller om det är vår häst som blir orolig när den som ska lämna hagen. Ta en liten bit i taget, jobba på att få bort de allra minsta signalerna till oro.

Del 1 av fregestunden kan ni läsa här

Svar på frågestunden del 1

Från Emma

1. Hur kommer det sig att ni håller på med nh? Hur och varför började ni tänka och leva efter natural horsemanshpens filosofi?

Joannas mamma köpte ett problemsto, där inga av de tradionella träningsmetoderna fungerade, hon fortsatte att bocka av sina ryttare. Till sist var vår sista utväg att höra av oss till en parelli instruktör. Efter att ha gått en kurs så fanns det ingen återvändo, man ser och förstår sin häst på ett helt annat sätt.  Det gick samtidigt hand i hand med våra tankar om naturlig hästhållning.

Malin drogs till NH då hon ville ha en bättre relation och kommunikation med sin enögda ponny. Hon förstod ganska snabbt att man inte behöver lära sig att leva med en ponny som ständigt är tjurig och matfixerad. Det var inte förrän hon hittade sin tränare Joanna som drömmar kunde bli verklighet. Tack vare framstegen de gjorde tillsammans var hon fast!

Ni kan även läsa om Malin och Joanna där vi berättar hela våra historier.

2. Har ni någon gång stött på någon häst som ni varit rädda för eller inte alls förstått er på?

Joanna: Efter våra misslyckanden med det bockande stoet Glodis, så var jag lite rädd för henne när det kom till ridningen. Rädlsan försvann såklart när vi börjat med Parelli, jag kunde då förstå hennes beteenden och visste hur jag skulle hantera de.  Jag var även lite rädd när det väl kom till att rida mitt varmblod Nicke, men även det har såklart gått över. Jag har än så länge inte stött på en häst jag varit rädd för hos mina elever, jag är mer rädd att elever ska komma till skada! Med hjälp av Horsenality har jag hittils alltid kunnat avgöra hur jag ska hjälpa hästen, och alltid haft något att gå på. Det är 50/50 chans att man har rätt.

Malin: Tidigare, innan jag började med NH, var jag väldigt rädd för hästar som var sparkiga, heta, sprang över en och så vidare. Och tyckte att den ena hästen efter den andra vad väldigt konstig och förstod mig inte på dom. Nu, med betydligt mer kunskap om hästar hur de fungerar både fysiskt och psykiskt har jag inte stött på en häst jag varit rädd för (gillar dock inte rida stora hästar, men det handlar mer om ovana) och jag har heller inte stött på en häst jag inte förstår mig på. Det är snarare tvärtom – jag har stött på en hel del hästar som inte förstår sig på oss människor.

3. Vilka hästar tycker ni är lättast samt svårast att arbeta med?(LBI, LBE, RBI, RBE)

Joanna: Mina favoriter är extrovert, och right brain hästar, då jag själv är ganska extrovert. Så min drömhäst är väldigt lik mitt varmblod Nicke, Right brain Introvert med ganska mycket energi. De som fortfarande lär mig mycket är LBE hästarna som ofta är en utmaning.

Nicke RBI/RBE

Malin: Då jag hittills bara har arbetat med LB hästar, då mina egna två är det, och väldigt sällan blir RB, tycker jag att LB är lättast att arbeta med. Jag tycker att introverts är lättare inom ridning och extrovert ifrån marken.

4. Vad är en lycklig häst? Hur lever en lycklig häst i fångenskap? Vad kan det finnas för orsaker till att en häst är olycklig?

En lycklig häst är en häst som mår bra mentalt, känslomässigt och fysiskt. Kort och got kan man säga att hästar som har hästägare som är medvetna om hur hästen fungerar som art och som sätter relationen först, ger bättre förutsättningar för en lycklig häst. Det är självklart också viktigt att man anpassar träning, hantering och utrustning för sin häst.
Dessa sidor tycker vi är viktiga och innefattar hästens behov och vad alla hästägare bör veta.

Hästen

Hästens matsmältning – kraftfoder behövs det?

Varför och hur, fri tillgång på grovfoder?

Lösdrift?

Barfota?

 

Det kan finnas väldigt många orsaker till varför en häst är olycklig. En häst som krubbiter, väver eller uppvisar andra sorters av stereotypa beteenden anser vi inte är lyckliga. Likaså hästar med smärtor så som sadeltvång eller sår i munnen ifrån dåligt anpassad utrustning, är inte heller lyckliga. Hästar som hålls ensamma och på väldigt begränsade ytor anser vi inte heller är lyckliga, då hästen inte kan bete sig som det strövande flockdjur de är.