Kategoriarkiv: Forskning

Forskning

Drar du sadelgjorden för hårt?

Ett relativt nytt forskningsområde är hur sadelgjorden påverkar hästen och dess prestation. I en nygjord studie från Storbritannien mätte forskarna hur sadelgjordens spänning förändrades beroende på hästens gångart.

Text: Husdjursagronom Sara Slottner

Forskarna använde sig av 19 hästar med varierande utbildningsståndpunkt i hoppning eller dressyr, som i försöket longerades med sadel. Sadelgjorden spändes med antingen 6, 10, 14 eller 18 kilos belastning och sedan registrerade de vad som hände i skritt, trav och galopp.

Ökad spänning i galoppen
När hästarna började skritta minskade spänningen något, för att sedan öka i trav och ytterligare i galopp. När gjorden spänts med 6 kilo ökade spänningen till nästan 10 kilo i galopp, och när den spänts med 18 kilo ökade det till drygt 24 kilo i galopp. Flera studier har visat på en ökning av bröstkorgens omkrets i trav och i galopp, vilket stöds av dessa resultat. Förutom att andningen gör att omkretsen ökar spekuleras det i att även musklernas arbete – speciellt i ryggen – bidrar till ökat omfång.
En intressant observation från försöket är att sadelgjorden i genomsnitt blev mer spänd i vänster varv jämfört med i höger. Det är oklart varför, men förmodligen spelar hästarnas oliksidighet in.

Galoppörer blir trötta fortare
En studie från Australien har visat att en sadelgjord spänd med 18 kilos belastning resulterar i att galoppörer inte orkar springa lika länge som vid 12 kilo. En hårt spänd, elastisk gjord påverkade galoppörernas prestationer mindre än en icke-elastisk gjord – och bredare gjordar var bättre än smala.
I en annan studie räknade samma forskarlag ut att för varje kilo utöver 5 kilo som sadelgjorden spändes minskade sträckan hästen orkade springa med drygt 80 meter. Forskarna har tidigare gjort en undersökning av hur hårt sadelgjorden spänns av jockeyer och har då kommit fram till ett medelvärde på runt 13 kilo, vilket i så fall skulle motsvara 650 meter. I studien spände män generellt sett sadelgjorden betydligt hårdare än kvinnor. Det varierade även stort mellan hästar när man ansåg att den var lagom spänd – som lägst var det bara 3 kilo och som högst 22 kilo.

Riktlinjer kräver mer forskning
Den brittiska forskaren Sue Wright skriver i sin slutsats att ”Further investigation is needed to study the effects of different girth tensions on the pressures exerted by the girth and saddle, and to determine optimal application for the benefit of the horse.”
Förhoppningsvis kommer mer forskning att ge klarhet i om ridhästens prestation påverkas på ett liknande sätt som galoppörens, så att det går att utarbeta riktlinjer som kan användas i praktiken.

Annonser

Kloka ord från en klok veterinär!

”Nu för tiden tror man ju att vi har hus till hästarna för att de behöver det,..”

Ur en intervju med veterinären pet Michanek i P4 norrbotten.

(Per har skrivit en Förstudie om hållbar hästuppfödning som ni kan läsa om ni klickar här.

”Syftet med studien är att visa på ett sätt för hästföretagare att utveckla sin djurhållning mot bättre lönsamhet, friskare och mer välmående djur samt bättre arbetsmiljö”)

Intervjun tycker vi är mycket värd att lyssna på, han förklarar allt så kort och självklart som vi tycker att det är. Det roliga i det hela är att höra skillnaden på frågorna programledarna ställer, den manliga programledaren ”håller på med högpresterande tävligngshästar” och den kvinnliga är helt oinsatt i hästar.

När Per nämner att ”värmen vi vill ha i stallarna skapar alldeles för dålig luft ..” kommer den stora fördelen i reportaget när den icke hästkunniga kvinnliga programledaren kommenterar detta igenom att säga

”så du talar om hästhållning på människans villkor? ” 

Då känner sig den manliga programledaren lite träffad och gör ett uttalande som han troligtvis inte var beredd att Per kunde besvara. Han säger att tävlingshästar som går ute får en tjock vinterpäls som gör att de förlorar alldeles för mycket vätska senare, och klipper man de är de inte anpassade för att vara ute sen. Alltså måste högpresterande hästar stå på stall, för att kunna prestera sådär mycket som vi önskar. Det är en sak att vi faktiskt äger och använder våra hästar efter våra önskemål, men jag tyckter inte det är okej att det går till sådan överdrift att hästarna inte kan leva ett naturligt, friskt och långt liv!

Senare vill den hästkunniga programledaren försvara sig ännu mer eftersom han har ”expert kompetens” inom området och säger att ”elit – hästar har det ju väldigt bra, och nu är det ju lag på daglig utevistelse, de äter bra, de blir väl omhändertagna, får gå ute i hagen varje dag, får nya skor var 4-5 vecka, de vaccineras de avmaskas och visar de upp kramper går man till doktorn”

 Är inte allt detta som han rabblat upp självklarheter? Jag vet ingen ”hobby-häst” som Inte får allt detta uppfyllt!

Med det sagt så ska elit-häst ägarna fortfarande räknas in i kategorin där ” Vi är rätt dåliga på hästhållning / hästhållningen har stor potential till att utvecklas och bli bättre” som Per sa.

” de (elithästarna) sköts om som en bilentusiast sköter om sin ögonsten” – en levande varelse jämförs med en maskin? (kan detta vara ännu ett tecken på att travhästar, inte ens ses som hästar, levande varelser..)

Två snabba tips ifrån Per : Låt hästen vara ute så mycket som möjligt, och bygg inga onödiga hus som bara förstör din ekonomi!

Här kan ni lyssna på repotaget!

Hur påverkas hästen egentligen av en ryttare?

Ryggproblem är en vanlig orsak till prestationsnedsättningar hos häst – och flera studier har visat att problem med tornutskotten är den vanligaste boven i dramat. Diagnos är mycket svår att ställa och många gånger har forskningen visat att även friska hästar har stor variation i tornutskottens utseende, på röntgen eller scintigrafi.

Tornutskotten

Text: Husdjursagronom Sara Slottner
Foto: Emma Rost

I en nypublicerad studie från Newmarket har forskarna gått tillbaka i tiden och läst journaler från år 2000 till år 2009, där hästar fick ryggen undersökt med röntgen och scintigrafi som ett led i en veterinärundersökning. Den primära orsaken till att hästen undersöktes kunde förutom tydliga ryggproblem vara dålig prestation eller beteendeproblem.
Totalt ingick 572 hästar i studien och här hittade man ett tydligt samband mellan ryggömhet och bilddiagnostiska fynd. De hästar som visade ryggömhet hade allvarligare förändringar på tornutskotten jämfört med dem som inte var ryggömma. Viktigt att komma ihåg är att det i studien bara ingick hästar som faktiskt hade kommit in till kliniken. Det går alltså inte att säga hur de ser ut jämfört med en grupp hästar som aldrig har behövt undersökas av den anledningen.

Genomgång av SLU:s journaler
En liknande genomgång av journalerna har gjorts i en studie vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). Där ingick journaler från hästar som fick ryggen undersökt vid Universitetsdjursjukhuset mellan 2006 och 2010, och en del av syftet var att fastställa hur säkra diagnoser som ställts och på vilket sätt de har ställts. Totalt inkluderades 141 hästar i studien, vanligast var att man upplevde en prestationsnedsättning eller någon form av hälta hos hästen och därför sökte veterinär hjälp. Mindre än en tiondel av hästarna i studien undersöktes primärt för att det fanns en misstanke om att de hade ryggproblem.
Hos ungefär hälften av hästarna noterades hälta på rakt spår i trav vid första besöket – vanligast var frambenshälta. Omkring en fjärdedel av hästarna visade ingen reaktion vid palpation av ryggen vid första besöket och vid andra besöket på kliniken hade andelen ökat till 60 procent. Av de hästar som fortfarande hade en reaktion vid ett senare besök dömdes en betydligt större andel ut jämfört med gruppens genomsnitt – totalt trettio procent av hästarna dömdes ut efter sista besöket på kliniken.

Undersökningsmetod varierade mellan veterinärer 
Nästan nio av tio hästar undersöktes med röntgen, scintigrafi, ultraljud eller med en kombination av dem – vad som användes mest varierade mellan olika veterinärer. Hos fem av hästarna hittades ingen förändring alls medan det hos alla andra gjordes någon typ av fynd genom bilddiagnostiken. Sedan var det ofta oklart om de hade något samband med hästens symtom. Bara nio procent av de hästar som undersöktes med bilddiagnostik bedömdes ha kraftiga förändringar.
Drygt hälften av hästarna fick genomföra ett ridprov som en del i bedömningen – en av veterinärerna använde ridprovet som instrument på 65 procent av sina patienter i studien medan andra veterinärer var sparsammare med det. Genomgången visar att vilka metoder som används vid undersökning varierar beroende på vilken veterinär som är ansvarig – och då arbetar ändå alla veterinärer i den aktuella studien på samma klinik.

Svar på kommentar – Höga trakter

Från Jojo…:

doc har jag aldrig varit med om några hästar som skotts med sådär höga trakter någon gång? eller som varit skadade på något sätt. sen finns det alltid dåliga hovslagare, barfota verkare osv. allt är vad man gör det till & att man har bra förutsättningar. Mina hästar har låga trakter o är skodda & mår absolut inte dåligt av det för fem öre. Dom är 25 år gamla o inte haft så mycket som en skada i hela sitt liv ;) Dom har levt loppan hela sina liv, med skor, täcken osv och super lycklig & lika harmoniska som era hästar verkar vara. så att dom tar skada osv kan dom även göra av o gå barfota ju :)

Det finns en hel det hästar som skos (och verkas!) med höga trakter. Av min (Joanna) erfarenhet är det även extra vanligt bland islandshästar av olika skäl. Sen beror det på vart man personligen sätter gränsen för hög vs låg trakt. Vi har listat lite höga trakter här i inlägget, mest skodda men även barfota.

Sen är vi väldigt glada för din skull, att dina hästar har sluppit oförklarbara hältor och led-inflamationer med mera med mera… och fått ett långt liv! Men tyvärr har inte majoriteten av dagens hästar det så..  Många hästar åker varje dag till kliniker av orsaker som vi själva skapat, och i värsta och alltför många fall blir hästarna tyvärr utdömda och får avsluta sitt alldeles för korta liv på jorden. Vi tror på att det är vi människor, och vår okunskap om hästen som art, inre system och behov, som skapar detta lidande för många hästar här i Sverige, och runt om i världen.

(Vi har själva hästar som varit varit några dagar ifrån slakt, på grund av framförallt en icke fungerande hovmekanism.)

Nickes hovar dagen vi fick honom, en vecka ifrån slakt.

Såhär Bör det INTE se ut!

En bok som används för både gymnasiala och universitet utbildningar inom häst, Unghästar – från fölstadiet upp till fem år. Nämns det att samtidigt som Tyskland och Nederländerna förespråkar mycket stallvistelse för hästarna, så innehar deras sporthästar en medelålder på 7-8 år. Deras hästar avlivas alltså vid ung ålder på grund av skador/ sjukdomar. (jag har hört, men källa är alltså väldigt oklart, att de svenska hästarnas medelålder är 12 år..)

Är det hästens fel att den är klen och inte håller, eller är det vår hästhållning och träning som är boven?

Jag har även hört de som säger att ”vilda” hästar kan leva upp till 40 år, och våra domesticerade till bra (ca) 25 år? Allt beror ju på hur man ser på saker.

Likaså kan som du säger en häst ta skada av att gå barfota, men då behöver den vara fel verkad vilket då fortfarande ger onaturliga påfrestningar på hästens kropp. Vill vi att våra hästar ska ha friska hovar, fastspikade järnskor (det jag vill poängtera här är att utvecklingen går framåt, det finns andra sätt hästar kan bära skor på!) anser vi inte vara en del av den proseccen, och ska även inte behövas när målet – friska hovar – frisk häst – är uppnått.

(Hur mycket vi hästägare vill tro det, så är hästen inte skapad och född till att vara beroende av oss människor. Dagens ”vild”hästar är inte vilda så som zebror och giraffer, detta är domesticerade hästar som släppts ut i det fria! )

Detta är Nickes hovar idag, låga trakter, men kan bli ännu lägre med tiden, det är upp till Nicke att avgöra!

Hur påverkas hästen av höga trakter?

Det är väldigt vanligt att man ser hästar som är verkade eller skodda av hovslagare som har väldigt höga trakter, så pass att det ser ut som att de går på ”klackskor”. Tittar man däremot på vildhästarna så har de väldigt låga trakter så att strålen får markkontakt och så att hovbenet ligger pararellt med marken. Varför skor och verkar då många hovslagare på detta viset, när fritt strövande hästar visar att de vill ha hoven på ett helt annat sätt? Och hur påverkas hästen egentligen av det?

  • Triangulär hov som liknar vildhästarnas naturligt nernötta hovar
  • Låga trakter (komfortabelt)
  • Hovbenet och sulan är parallella med marken (vågrät position)
  • Låg tåvinkel sätter lamellranden i sin starkaste position för att stödja hovbenet
  • Kotan sluttar och ger bra stötdämpning
  • Den typ av verkning som många hovslagare praktiserar
  • Höga trakter (”strålbenssmärta”)
  • Hovbenet och sulan är inte parallella med marken
  • Branta tåvinklar sätter lamellranden i en försvagad position, och hovbenets stöd försämras
  • Kotan är upprät, och förlorar sin stötdämpande funktion
  • Undersidan av en frisk hov
  • Stråle och trakter är vida
  • Brett avstånd mellan ballarna med en vid mittstrålfåra
  • Trakterna möter strålens hörn
  • Hörnstöden är raka, en stark traktstruktur
  • Undersidan av en hov med höga trakter
  • Stråle och trakter är smala
  • Ballarna är sammanpressade
  • Trakten ligger framför strålens hörn
  • Hörnstöden är ihoppressade till en kurva

Här är några kotben.

Till vänster:  Med ett hovben som är parallellt med marken, skapar kotan en lång stötupptagande kurva.

Till höger: Med höga trakter är hovbenet inte parallellt med marken. Den brantare tåvinkeln absorberar stötar sämre, kraften från benet kommer genom en icke korrekt vinkel ner i hovbenet och det medför ett högt tryck från hovbenets tå, på sulan.

Denna hov hade faktiskt höga trakter. Du kan se förkalkningar på frambenets baksida och utvecklingar av sidoförbeningar. Det mörka området på sidan visar att den delen av artären, som förser bakdelen av hovbenet med blod, har haft en permanent överfyllning på grund av blodstockning, orsakad av den reducerade blodcirkulationen pga skoning.

Här är ett hovben (till vänster) från en häst som hade skor och höga trakter under många år, och (till höger) ett hovben från en frisk hov. Hovbenet till vänster har ett hack i tån. Tån fick bära extra vikt eftersom trakterna var höga. Benet ”eroderade” i spetsen (anpassade sin form efter trycket på det). En tåkappa på skon orsakar också hack i tån.

Du kan också se hur de bakre hörnen på hovbenet har pressats ihop till en smalare, rakare form än det friska hovbenet.

Källa: http://www.barfotahast.has.it/

Går det att ”bota” en häst som väver?

Hämtad från hippson.

Hejsan! Jag har en halvblodshäst som väver, framför allt när han blir stressad. Han gjorde det redan när jag köpte honom för flera år sedan, så det är verkligen befäst. Går det att ”bota” på något sätt? Och kan det ”smitta” eller stressa de andra hästarna i stallet?

/Linda

Anna Lundbergs svar:

Hej Linda!

Du verkar känna din häst väl vilket är en väldigt bra utgångspunkt för just din häst som väver, för det bästa är att undvika att din häst hamnar i situationer som är stressande. Det är mycket bättre att arbeta förebyggande i stället för att straffa eller behandla själva symtomet, det vill säga att hästen väver.
Precis som du skriver är det svårare att få bort ett oönskat beteende när det väl är befäst i beteenderepertoaren. Men man kan åtminstone minska förekomsten.

Inom forskningen har man sett klara samband mellan grad av social kontakt och förekomst av vävning. Brist på social kontakt ökar risken för vävning och möjlighet till fri kontakt, det vill säga att hästarna går tillsammans och till och med kan putsa varandra, minskar risken för vävning. 
I samband med utfodring och utsläpp är vävning också vanligt förekommande, det verkar som om hästen är frustrerad för att den vill ha mat eller vill följa med ut i hagen och därför väver, den försöker ta sig ut ur situationen men förhindras att göra det och då börjar ”gå på stället”.
En annan faktor som påverkar vävning är antalet ryttare hästen har. Ju fler ryttare som rider hästen desto större risk att den börjar väva. Detta tror man beror på att vi ryttare använder oss av lite olika signaler. Vi gör inte halt, framdelsvändningar eller skänkelvikningar på exakt samma sätt vilket är stressande för vissa hästar – då de inte förstår vad vi vill.

Så för din del, försök att undvika att din häst blir stressad genom att undvika stressande situationer och var noga med att hästens behov av social kontakt, födosök och rörelse blir tillgodosett. Och se till att vara konsekvent och använd tydliga signaler för att minska risken att hästen på grund av detta blir frustrerad.

Det finns inga vetenskapliga studier som visar att hästar imiterar eller tar efter varandra, så att de på så sätt skulle lära sig att utföra stereotypier som vävning eller krubbitning. Om det är flera hästar som väver eller krubbiter i ett stall är det snarare på grund av att de är utsatta för samma stressande miljö. Eller för att stallägaren medvetet har valt att placera sina ”problemhästar” i samma stall.
Vissa ridskolor föredrar att köpa hästar med beteendestörningar då dessa är billigare i inköp, vilket i sin tur kan orsaka en hög förekomst av hästar med onormala beteenden i vissa stall. En del beteenden, som till exempel boxvandring och boxsparkning, kan orsaka en förhöjd ljudnivå eller oro som i sig kan vara stressande – vilket kan påverka de andra i stallet. Det är viktigt att skapa en lugn och trygg miljö där man förebygger problemen i stället för att behandla symtomen!

Med vänlig hälsning
Anna Lundberg

Exito där han får utlopp för både födosök, rörelse och social kontakt.