Kategoriarkiv: Bettets påverkan på hästen

Island börjar ta skador på allvar!

Ur artikeln http://ishestnews.se/islandnyheter/skadesrapporten-tas-pa-allvar

..”Resultatet var slående. Nära hälften av hästarna som deltog på Landsmót hade skador i form av påslag på framben och sår i munnen,  i huvudsak på lanerna efter oledade stångbett. Totalt 45% av de deltagande hästarna hade skador av ovannämda karaktär. Det är dock värt att nämna är att ingen häst blödde ur munnen. Särskilt allvarligt var det i töltklassen på Landsmót. 7 av 10 finalhästar hade registerade skador, varav 2 av dem allvarliga. Sigríður har fått mycket kritik för att hon lät dessa hästar delta i finalerna. Själv säger Sigrídur att det för tävlingens  skull hade varit ogenomförbart att stoppa ekipagen just innan de skulle in på banan och att hon i stället följt upp det efteråt.”..

..”På alla avelsbedömningar och tävlingar på Island görs nogrann kontroll av häst och ryttare, både före och efter, att de varit på banan. Allt protokollförs och i registeras i WoldFengur där kan kan se om det varit någon skada (skala -12).
Under hösten har de ryttare som haft  en särskilt hög frekvens på skadade hästar fått ett personligt brev hemskickat med en varning och informaton om just sina siffor. Avelsrådet har ännu inte velat publicera listor på dessa ryttare. I stället har man valt att lägga ut listor på de ryttare som har minst skador i förhållande till antalet visade hästar. 2012 var det Gísli Gíslason som toppade listan.”..

”för tävlingens skull” Om man inte kan rida sin häst utan att orsaka den skador, ska man inte rida! Och framförallt inte tävla och bli en förebild – eftertraktad tränare! Vems är felet att det gått så långt? Publiken? Domarna? Veterinärerna?

Om vi endast tänker på skadorna som nämnt i artikeln, påslag på frambenen orsakas av att ryttaren ber hästen om något hästen inte bör göra, visst kan en häst hamna snett och skada sig i hagen, men inte på en plan tävlingsbana, och inte när det gäller islandshästar som får högre poäng ju mer aktion de har. Vi får inte heller glömma frammåtbjudingen som man kan tro innebär att hästen bör springa omrking som en stucken gris på banan. Så när det gäller påslag på frambenen tror jag domarna är boven. Hade de gett högre poäng till hästar som har en ren takt istället för mer aktion, korrekt form och bärighet istället för en giraffhals som måste ge plats åt frambenen.. Då hade vi haft andra vinnare, och amatörerna i publiken hade på köpet också ridit sina hästar på ett bättre sätt. Det som vinner medaljer måste ju vara bra, det rätta?

När det gäller skadorna i munnen är det här mer veterinärernas ansvar, även om domarna många gånger är för snälla då man tydligt kan se att ryttaren inte har mjuka/följsamma händer. En häst med sår i munnen ska inte få en placering, oavsett om det rinner blod eller inte.

Eller vad tycker ni? Ska vi tvinga tävlingsekipage att ha boots på sig i förebyggande syfte, och förbjuda oledade stångbett? (som tydligen ger de flesta skadorna) Allt detta är ryttarens fel tycker jag! Är manen bra ryttare så skadar man inte hästen, varken mentalt, känslomässigt eller Fysiskt, oavsett utrustning!

Bettets inverkan på hästen – del 11

Läs de tidigare delarna här. All information är hämtad från denna studie.

Körning

När man pratar om körning läggs mycket vikt ned på säkerheten. Jämfört med ridningen är den enda direkta kontakt man har den genom tömmarna till hästens mun. Man använder därför oftast skarpare bett än i ridningen (där man kan använda sin egen kropp mer), för att få mer ”kontroll” över hästen och lättare kunna få stopp på den om den skulle få för sig att springa iväg.

Vi har tidigare tagit upp vilka skador som bettet kan medföra och även smärtan det orsakar under träning. En häst som arbetar i konstant obehag blir inte lugnare, utan har lättare att stressa upp sig, bli rädd för ingenting och ”sticka iväg”. Dessa är orsakerna till att man använder skarpare bett vid körning, men istället för att göra situationen säkrare förvärras den istället.

Dr. Hilary Clayton (USA) gjorde 2008 en jämförelse mellan körning med liverpoolbett (det vanligaste bettet inom körning) och Dr. Cook Bitless Bridle (CBB, crossunder-modell). I testet användes en vältränad körhäst tävlad på långa distanser, ägd och körd av Jos Bodewes. Resultaten visar en sänkning av hästens puls vid målgång när CBB användes. Hästen var betydligt svettigare efter att ha blivit körd med bett, även fast det var 4oC varmare när CBB användes. Jos Bodewes märkte att hästen var mycket mer avslappnad med CBB och höll ett jämnare tempo under sträckan.

Snobben körs i repgrimma

Bettets inverkan på hästen – del 10

Läs de tidigare inläggen här. Källa kommer i sista inlägget.

Alternativ

Det finns många olika bettlösa alternativ, men är man på jakt efter sin favorit kan man trösta sig med att urvalet i alla fall inte är lika stort som när man tittar på bett. Här är de allra vanligaste bettlösa tränsen och lite information om hur dessa fungerar. Man kan såklart rida i en helt vanligt grimma eller utan träns över huvud taget, men vi har valt att skriva om huvudlag som är gjorda för att ridas eller köras med.

Mekaniskt hackamore

Mekaniskt hackamore

Detta är vad de flesta får i tankarna när man nämner bettlöst och är även någonting som de flesta är väldigt negativa till. Det är inte obefogat utan det finns många historier om hästar som har fått näsbenen/underkäken knäckta eller har blivit strypta på grund av ett mekaniskt hackamore.Ett mekaniskt hackamore fungerar som ett skänkelbett, det har alltså en hävstångseffekt. När man använder tyglarna trycker nosgrimman på nosryggen samtidigt som kedjan pressar på underifrån. I och med att skänklarna sitter fast i sidostyckena på tränset skapas också ett tryck på nacken. Ju längre skänklar man använder desto mer tryck kan man åstadkomma.

Med ett mekaniskt hackamore får man en bra ”kontakt” för att sakta ner och stanna, men det fungerar inte så bra för att styra (rekommenderas alltså inte till körhästar).

Bosal

Bosal

Namnet bosal syftar på själva nosdelen av det här tränset, som också skapar en hävstångseffekt. När tyglarna används trycks en knut längst ner upp mot hakan, samtidigt som nosryggen (mulen) trycks ner. Nackstycket är ofta gjort av tagel vilket irriterar huden väldigt mycket. När bosalen verkar på nedre delen av huvudet skapar nackstycket starkt obehag i nacken vilket gör att hästen böjer på nacken för att undkomma trycket.

Sidepull

Sidepull

Ett sidepull har inte samma hävstångseffekt som de andra hackamore-typerna, och fungerar bättre när det kommer till att styra hästen. Styrkan regleras genom att höja eller sänka nosgrimman; ett nosstycke som sitter långt ner på hästens nosrygg trycker på en känsligare plats än de som sitter högre upp. Sidepulls fungerar inte like bra när man ska stanna som när man ska svänga, och är därför inte lämpligt som träns vid körning.
Sidepull kan se ut på många olika sätt och bilden visar ett träns som även kan användas med bett.

Crossunder bettlösa träns

Crossunder modellen av träns finns hos flera tillverkare och man får själv bestämma vilken man föredrar. Det är det enda bettlösa träns som inte fungerar genom att ge hästen obehag i varierande grader. Som man kan se på bilden så trycker ”hakremmarna” (som bildar själva krysset) på sidan av huvudet när man drar i motsatta tygeln. Trycket puttar huvudet åt sidan och visar på så sätt var hästen ska gå. Eftersom hästen går dit huvudet pekar faller det naturligt för hästen att bli riden/körd med ett crossunder träns och man behöver inte vänja den med utrustningen utan träningen kan fortsätta som vanligt på en gång.

Crossunderträns

Gå till nästa del

Bettets påverkan på hästen – del 9

Klicka på bettets påverkan på hästen så ser ni de tidigare delarna ur serien. Källa kommer i sista inlägget.

Steg och rörelser

Hästens steg och rörelsemönster påverkas också av bettet, både mer ”direkt” och på grund av de smärtreaktioner bettet orsakar. Hästens steg (rörelser) är sammanlänkade med huvudets pendlande rörelser i de olika gångarterna. Speciellt i galopp gör huvudrörelserna att hästen behöver använda betydligt mindre energi, eftersom huvud och hals bl. a. fungerar som en motvikt som drar med hela hästens kropp, till exempel med hjälp av de ligament som går genom hästens nacke och fäster i ryggraden.

När hästen galopperar är andningen dessutom synkroniserad med hästens steg (hästen tar ett andetag/steg) och rörelserna påverkar andningen direkt – i fas ett (längst till höger i bild) skiftar bukhålans inre organ bakåt och drar med sig diafragman, vilket gör att lungorna vidgas och hästen kan andas in utan att behöva använda musklerna i någon större utsträckning – ingen energi behöver
läggas på själva inandningen. I fas tre (längst till vänster i bild) när hästen sänker huvudet och skiftar kroppsvikten framåt pressar också bukens inre organ framåt mot diafragman och luften pressas ut ur lungorna – hästen andas ut.

Det faktum att bettets användning påverkar hästens andning gör att det också påverkar hästens rörelser och rörelsefrihet, och inverkan på hästens rörelsefrihet (med hjälp av bettet) påverkar hästens andning. Hästar med bett i munnen blir ofta stela eller ”låsta” i nacken och resten av kroppen. Ryttare använder också ofta tyglarna, och därmed bettet, för att hålla huvudet stilla eller i en önskvärd position.

Bettlöst

Många tror att man tappar all kontroll över hästen genom att ta bort bettet, och vågar inte pröva bettlösa alternativ på sin häst eftersom den vanligtvis ”sticker” eller är okontrollerbar med sitt vanliga träns. Eftersom det oftast är bettet som är orsaken till beteendet kan det vara en bra idé att pröva använda ett bettlöst träns. Det är viktigt att komma ihåg att hästen inte vänjer sig vid ombytet efter en minut, och att den fortfarande kan ha kvar vissa beteenden ett tag efter bytet.

Innan man byter till bettlöst för första gången bör man gå till en tandläkare som kan titta hästen i munnen och se så att den inte har några skador. Det är väldigt vanligt att vanliga engelska nosgrimmorna och aachenremmarna är felanpassade vilket leder till att kinderna skavs mot tänderna. De bettlösa tränsen trycker oftast på samma ställen som dessa två nosstycken vilket än en gång kan utlösa smärtan. Man ska inte glömma att även fast man har gjort sig av med en smärtorsak kan hästen fortfarande ha ont (eller minnas smärtan) och man blir inte av med problemet genom att skaffa ett ”skarpare” bettlöst träns lika lite som om man skulle skaffa ett skarpare bett.

Gå till nästa del

Bettets påverkan på hästen – del 8

Läs del 1, del 2, del 3, del 4, del 5, del 6, och del 7 här. Källa kommer i sista inlägget.

Epiglottal Entrapment

Epiglottal entrapment är en missbildning i hästens struphuvud. Det är ett relativt vanligt problem som kan medföra andningssvårigheter och som orsakar missljud vid andning.
Epiglottal Entrapment orsakas av att luft kommer in i munnens bakre del på ”fel” sida om struplocket samtidigt som hästen andas (speciellt om hästen andas genom munnen vid DDSP). Att luft kommer in på struplockets undersida medan hästen andas gör att slemhinnan där utsätts för kraftigt negativt sug vid inandning. Slemhinnan som är anpassad för att ligga tätt emot den mjuka gommen när luftvägarna är öppna, bildar, när den utsätts för sugande undertryck, en slags ”flik” som hamnar i vägen för näshålans allra bakersta/halsens översta del och hindrar luftflödet.

Arbetsinducerad Lungblödning

Arbetsinducerad lungblödning (eller Exercise Induced Pulmonary Hemorrhage) är ett tillstånd som innebär att blod kommer in i luftvägar och lungor på grund av att kapillärerna (de minsta blodkärlen) i luftvägar och lungor skadas. I vissa fall syns EIPH i form av näsblod, men det är mycket sällan (i ca fem procent av fallen) man kan inte se blödningen annat än genom att undersöka luftvägarna med endoskopi (en kamera förs ner i luftvägarna).

Man har länge varit ovetande om vad som orsakar lungblödning hos hästar i arbete och närmare 95 % av alla kapplöpningshästar lider av problemet som generellt tros bero på någon typ av sjukdomstillstånd. Det finns däremot forskning som bevisar att lungblödning under arbete orsakas av det kraftiga undertryck som bildas i lungorna när hästen andas häftigt samtidigt som luftvägarna begränsas på något sätt.

När luftvägarna förminskas eller blockeras måste hästen ta djupare andetag för att få ner luft i lungorna (försök andas genom ett sugrör – samma princip) vilket som sagt skapar ett kraftigare undertryck i lungor och luftstrupe. Kapillärerna i lungornas alveoler och luftstrupens väggar är mycket känsliga (barriärerna mellan luften och blodkärlen är tillräckligt tunna för att kunna tillåta gasutbytet från blod och luft) och är inte anpassade för att klara av det onaturligt kraftiga undertrycket som då gör att blod sugs igenom väggarna, ibland håller kapillärerna men det händer att de spricker och blir permanent skadade.

Näsblod orsakat av lungblödning

Övrigt

Hästens tungrörelser (t ex om den tuggar på eller ”leker” med bettet) begränsar också andningen. Tungan sitter ihop med struphuvudet. Både struphuvudet och svalget följer till viss del med i tungans rörelser (det är detta som gör att man kan
svälja – det fungerar på ungefär samma sätt hos människor). När hela struphuvudet följer med i tungans rörelser är det inte konstigt
att luftintaget begränsas. Hos en häst utan bett i munnen ligger tungan stilla vid mer ansträngande arbete

Gå till nästa del

Bettets påverkan på hästen – del 7

Läs del 1, del 2, del 3, del 4, del 5 och del 6 här. Källa kommer i sista inlägget.

Andning – Hals, lungor och luftvägar

Det är omöjligt för hästen, liksom för alla däggdjur, att både andas och äta samtidigt, och då hästen inte kan andas genom munnen (utom vid DDSP – se nästa avsnitt) är det viktigt att halsens ”växlande” funktion mellan sväljning och andning fungerar som den ska. När en häst rör sig i frihet har den munnen stängd och ingen luft kommer in i munhålan.

Visar hur andningsvägarna och matstrupen/svalget korsar varandra

Struplockets och mjuka gommens placering hos en häst som sväljer

Struplockets och mjuka gommens placering hos en häst som andas

När man placerar ett bett i hästens mun triggar det matsmältningsreflexer – ökad salivproduktion, rörelser i läppar och tunga och hästen börjar tugga. Detta aktiverar det parasympatiska nervsystemet vilket bl.a. sänker hjärtverksamheten och blodtrycket och leder mer blod till matsmältningssystemet – vilket är en direkt motsats till vad man vill när hästen ska prestera. Bettet orsakar dessutom (som nämnt i tidigare avsnitt) smärta, vilket i sin tur aktiverar det sympatiska nervsystemet – som istället försöker höja hjärtfrekvensen och blodtrycket, och leda bort blod från matsmältningssystemet.
Halsmuskulaturen får alltså (under ansträngning med bett i munnen) samtidigt både signaler om att äta/svälja och andas, vilket kan resultera i kräkreflexer i halsmuskulaturen och att hästen får svårt att andas, eftersom luftvägarna inte är fullständigt öppna.

DDSP (Dorsal Displacement of the Soft Palate)

När hästen andas hålls struplocket (epiglottis) öppet och passar in bakom den mjuka gommen (längst bak i munnen) vilket håller luftvägarna öppna, svalget stängt och förhindrar mat eller vätska från att komma ner i lungorna från munhålan.
DDSP är ett tillstånd där struplocket ”släpper” från den mjuka gommen. Detta är fullständigt normalt när hästen sväljer men ska inte ske när hästen andas. När DDSP sker vid andning hamnar struplocket i vägen och bromsar upp luften på väg ner i lungorna. Hålet bakom den mjuka gommen blir dessutom mycket mindre (eftersom struphuvudet inte håller det öppet) och lika mycket luft kan inte passera. – Att luftintaget hämmas medför luft- och syrebrist och hästen ”kvävs” långsamt. När struplocket inte ”håller fast” den mjuka gommen fladdrar denna vid in- och utandning, vilket ibland skapar ett gurglande, ”rytande” (roaring) eller vibrerande missljud.

T.v. normalt (friskt) struplock (E) över den mjuka gommen (SP). T.h. DDSP – struplocket är försvunnet under den mjuka gommen

Hästen kan som sagt normalt inte andas genom munnen, men vid DDSP är detta möjligt (även om luftintaget är mycket litet) eftersom struplocket inte avseglar munhålan från luftstrupen. I vanliga fall återställs också struplocket till sin normala position (DDSP försvinner) när hästen sväljer, men problemet kan också bli kroniskt.
DDSP kan orsakas av olika sjukdomstillstånd eller ha ”mekaniska” orsaker.

Det finns fem olika orsaker till DDSP (när det inte är orsakat av ett sjukdomstillstånd):

  1. Att luft kommer in i munhålans bakre del på grund av att munnen är öppen; detta destabiliserar den mjuka gommen som då påverkas av (och ”fladdrar”) vid in- respektive utandning. Högre hastigheter medför snabbare och kraftigare andetag vilket förvärrar problemet.
  2. Att hästen drar tillbaka tungan bakom bettet vilket trycker upp den mjuka gommen ovanför struplocket.
  3. För mycket vertikal böjning i nackleden (vilket bl. a pressar upp den mjuka gommen) eventuellt kombinerat med någon av de andra orsakerna.
  4. Kräkreflexer i halsmuskulaturen orsakade av motsatta nervsignaler för sväljning/andning.
  5. Förvirring i halsmuskulaturen (inte kräkreflexer men halsfunktionen kan låsa sig).

Onaturlig lyftning av den mjuka gommen är ett förstadium till DDSP.

Gå till nästa del

Bettets inverkan på hästen – Del 6

Läs del 1, del 2, del 3, del 4 och del 5 här. Källa kommer i sista inlägget.

Ansiktsnerven

Hästens ansiktsnerv (nervus trigeminus) är indelad i tre större grenar (som i sin tur förgrenar sig genom hela huvudet), och i och med att det är samma nerv som fördelar sig över hela huvudet kan skarp smärta fortplanta sig från en del av huvudet till en annan.

Den första grenen – nerven tillhörande ögat (opthalmicus-nerven) – registrerar signaler från ögonen, ögonlocken, tårkanalerna och huden vid pannan och nacken. Den andra grenen – överkäksnerven (maxillaris-nerven) – tar emot nervsignaler från överkäken,
överkäkens tänder, gommen, överläppen och mulen. Den tredje grenen – nerven tillhörande underkäken (mandibularis-nerven) – ger känsel åt underkäken och underkäkens tänder, mjukvävnaderna i tunga, underläpp, haka och tandkött, samt spottkörtlarna
och huden kring och på öronen.

Bild på hur ansiktsnerven sprider sig i hästens huvud

Ett bett placeras mot lanerna i hästens mun – precis ovanför den plats där mandibularis-nerven kommer ut ur benet (för att ge känsel till munnens inre delar). På grund av den placeringen är det inte bara bettets tryck mot ben, tandkött och slemhinna som registreras, utan även trycket mot ansiktsnerven som intensifierar smärtan flera gånger om.
Som tidigare nämnt kan smärta i en av ansiktsnervens grenar fortplanta sig till de andra, vilket kan göra att smärta orsakat av bettet visar sig som till exempel huvud- eller öronskygghet, och i vissa fall även ljuskänslighet.

Bettets tryck mot mandibularis-nerven är en direkt orsak till ansiktsneuralgi hos hästar, vilket kan leda till en rad andra smärtrelaterade problem och symtom. Ett sätt detta visas på är det s.k. ”headshaking syndrome” som ofta uppträder vid ridning med bett.
Headshaking syndrome kan också, förutom på grund av mekaniska orsaker som exempelvis bett eller andra skador, orsakas av olika (hittills i stort sett okända) sjukdomstillstånd eller allergier. Dock har det visats att headshaking syndrome är en reaktion på någon variant av ansiktsneuralgi som i sin tur triggas av en annan bakomliggande orsak.

Skador på nervsystemet (i detta fall ansiktsnerven) kan medföra permanenta symtom (som t ex de ryckningar och skakningar som karakteriserar Headshaking Syndrome) och förändringar i nervfunktionerna och känsligheten – något som inte borde vara smärtsamt kan istället upplevas som outhärdligt.

Hos människor orsakas ansiktsneuralgi (trigeminusneuralgi) nästan alltid av olika sjukdomstillstånd som t ex infektioner i ansiktsområdet, MS, cancer eller en stroke. Det kan ibland även orsakas av direkt skada mot en del av ansiktsnerven (t ex vid tandoperation) eller det centrala nervsystemet. Smärtan (hos människor) beskrivs ofta som elstötar eller knivhugg, och varar oftast i några få sekunder för att avta i några minuter och sedan komma tillbaka. Vid vissa specifika sjukdomstillstånd uppträder även funktionsbortfall och begränsad förlamning i musklerna.

Läs nästa del här