Island börjar ta skador på allvar!

Ur artikeln http://ishestnews.se/islandnyheter/skadesrapporten-tas-pa-allvar

..”Resultatet var slående. Nära hälften av hästarna som deltog på Landsmót hade skador i form av påslag på framben och sår i munnen,  i huvudsak på lanerna efter oledade stångbett. Totalt 45% av de deltagande hästarna hade skador av ovannämda karaktär. Det är dock värt att nämna är att ingen häst blödde ur munnen. Särskilt allvarligt var det i töltklassen på Landsmót. 7 av 10 finalhästar hade registerade skador, varav 2 av dem allvarliga. Sigríður har fått mycket kritik för att hon lät dessa hästar delta i finalerna. Själv säger Sigrídur att det för tävlingens  skull hade varit ogenomförbart att stoppa ekipagen just innan de skulle in på banan och att hon i stället följt upp det efteråt.”..

..”På alla avelsbedömningar och tävlingar på Island görs nogrann kontroll av häst och ryttare, både före och efter, att de varit på banan. Allt protokollförs och i registeras i WoldFengur där kan kan se om det varit någon skada (skala -12).
Under hösten har de ryttare som haft  en särskilt hög frekvens på skadade hästar fått ett personligt brev hemskickat med en varning och informaton om just sina siffor. Avelsrådet har ännu inte velat publicera listor på dessa ryttare. I stället har man valt att lägga ut listor på de ryttare som har minst skador i förhållande till antalet visade hästar. 2012 var det Gísli Gíslason som toppade listan.”..

”för tävlingens skull” Om man inte kan rida sin häst utan att orsaka den skador, ska man inte rida! Och framförallt inte tävla och bli en förebild – eftertraktad tränare! Vems är felet att det gått så långt? Publiken? Domarna? Veterinärerna?

Om vi endast tänker på skadorna som nämnt i artikeln, påslag på frambenen orsakas av att ryttaren ber hästen om något hästen inte bör göra, visst kan en häst hamna snett och skada sig i hagen, men inte på en plan tävlingsbana, och inte när det gäller islandshästar som får högre poäng ju mer aktion de har. Vi får inte heller glömma frammåtbjudingen som man kan tro innebär att hästen bör springa omrking som en stucken gris på banan. Så när det gäller påslag på frambenen tror jag domarna är boven. Hade de gett högre poäng till hästar som har en ren takt istället för mer aktion, korrekt form och bärighet istället för en giraffhals som måste ge plats åt frambenen.. Då hade vi haft andra vinnare, och amatörerna i publiken hade på köpet också ridit sina hästar på ett bättre sätt. Det som vinner medaljer måste ju vara bra, det rätta?

När det gäller skadorna i munnen är det här mer veterinärernas ansvar, även om domarna många gånger är för snälla då man tydligt kan se att ryttaren inte har mjuka/följsamma händer. En häst med sår i munnen ska inte få en placering, oavsett om det rinner blod eller inte.

Eller vad tycker ni? Ska vi tvinga tävlingsekipage att ha boots på sig i förebyggande syfte, och förbjuda oledade stångbett? (som tydligen ger de flesta skadorna) Allt detta är ryttarens fel tycker jag! Är manen bra ryttare så skadar man inte hästen, varken mentalt, känslomässigt eller Fysiskt, oavsett utrustning!

Annonser