Inget är som att rida sin egna häst!

Idag har mina tre hästar fått egen tid med mig, de senaste dagarna har de fått motionera i flock för att vara lite mer effektiv. Idag började jag med Glaeda, tanken var att motionera hunden med hjälp av Glaeda. Sadla och värma upp online först. Glaedas rygg är den svåraste jag skådat när det gäller att få sadlar att passa. Nu med parelli padden och min wintec eller mammas montsegur går det väldigt bra, men idag märkte jag att sadeln bara måste röra på sig någonstans däruppe, och sitter den så bra så den inte längre åker fram, då åker den på sidan istället. Sadelgjorden var alltså tvungen att spännas lite hårdare lite tidigare, än vad jag behöver på de andra hästarna.

Tre hästar på promenad. Parkörning kommer inte va Glaedas grej…

När jag kände att Glaeda var så uppvärmd, mentalt, känslomässigt och fysiskt som jag kunde få henne online, kopplade jag loss henne och fortsatte med några spins i liberty, vilka börjar gå ganska bra åt höger, så vi började även åt vänster vilket inte gick lika bra. Våran Liberty än inte tillbaka dit jag skulle vilja ha den, hon är skitbra på nära avstånd men när hon är ute på cirkeln kan hon inte längre göra ens ett varvbyte..Vilken tur att Erika (sveriges första parelli instruktör som jag började träna för 5 år sedan) kommer nästa söndag!

Eftersom jag inte ridit Glaeda sen, innan USA tror jag, så slog det mig att det kan vara bra att checka av henne i corallen innan jag ger mig ut i skogen med en hund på släp, i koppel. Jag hade bara min 45″ så jag fick improvisera med stringen som tygel, tur att islandshästar har korta halsar! Jag hoppade upp, och hon stod helt still, jag kommer inte ens ihåg att jag tränat bort Glaedas dåliga vana av att gå så fort man hoppar upp, eller kan det ha med min energi och tankar att göra? (troligtvis det sista) Vi gick runt lite i corallen och testade gasen (aldrig fel på den), bromsen och styrningen. Allt satt som det skulle, på fas 1, inga tyglar behövdes, det märktes att freestyle är Glaedas grej, det var som att hon väntat på det. Det var en underbar känsla att sitta på den välbekanta breda ryggen, kommunicera med lika så signaler som sist, och bara njuta, tillsammans med henne! Det slog mig senare att Glaeda är och skulle nog vilja vara en quaterhäst (eller någon annan western ras) Hon vill veta vad hon ska göra och göra det själv, helst. Skulle vara skit kul att testa henne på kor!

Sen var det Glodis tur, jag har inte bestämt mig hur länge jag ska vänta med att rida henne, hon arbetar inte som hon ska med sin kropp fortfarande så jag vill se till att förbättra det ifrån marken innan extra kilon kommer upp.
Vi började med lite zon 5 driving med två linor, ”tömmköring”, då jag vill stärka hennes självförtroende mer med mig i zon 5 så gjorde jag saker till ett mönster idag och repeterade det. Vi gick från punkt till punkt där hon gärna skulle nosa eller sätta hoven på slutmålet, stubbe och sten bland annat. Sist gick vi in lite i korallen och jobbade lite akademiskt för hand. Jag har alltid haft svårt med att få till en ärlig ställning med Glodis då hennes ganach inte vill följa med, när hon går, det går alldeles utmärkt när hon står still. Så idag ville jag att hon själv skulle göra sin del av uppgiften och lista ut vad det är jag är ute efter, vilket var mer mental ”connection” för då sitter ganachen helt plötsligt på plats..

Sist fick Nicke jobba lite i korallen precis som Glodis. Han fick dock ansvara själv för att behålla formen jag var ute efter på volten. Det underbara med gräset i corallen är att han hade mer gratis framåt neråt sökning då han visste att gräset var hans belöning. Sen gjorde vi lite öppnor och slutor längs med spåret, öppnan gick galant, men han hade svårare att hålla den i höger varv. Likaså med slutan, den är lite svårare när jag ber honom om att ”vara med mentalt”. Han skulle göra en jätte bra sluta om jag höll och små petade i griman hela tiden för att påminna honom om vart och hur hans huvud ska vara, och trycker jag lite lätt på halsen så kommer bakbenet in. Men då blir han ”micromanaged” som Parelli kallar det, istället för att själv tänka och utföra det jag ber om.

Annonser