Månadsarkiv: augusti 2012

från 0 till piaff

Igår kom från hästfysioterapeut Bea förbi och behandlade bland annat min Nicke. De senaste dagarna har han visat lite hälta på ett framben och bea såg även att han gick lite orent på det diagonala bakbenet, samma bakben som han har mugg på, vilket kan mycket möjligt vara orsaken varför han går orent på det benet. Bea gav mig ett tips om en savla som heter salsyvase som finns på apoteket som ska vara mirakelkuren för mugg. (jag har testat i flera omgångar att ge zink-tillskott med det har inte hjälpt)

Varför Nicke är halt på frambenet kunde vi inte fastställa, då Bea inte kunde hitta någonting när hon kände igenom honom, vilket är otroligt roligt med tanke på Nickes historia som travaren som är evigt konvalescent.

Nicke har inte varit igång sedan jag åkte till USA, så han har ridits bara ett fåtal gånger i somras. En gång i Juli när jag frågade om jag kunde få använda honom som transportmedel ner till hagen sa han starkt nej, han högg efter mig. När jag testade igen här om dagen sa han inte alls lika mycket, men viftade tydligt på svansen. Han reagerade även lite när jag borstade, ganska hårt, på hans vänstra sida på ryggen. Dagen därpå visade han ingenting när Bea kollade honom.. Därför kan jag nu se hans beteende vid upphoppning som mentala / känslomässiga problem. (jag undrar hur sjutton de har kommit dit, då det inte fanns ett tecken av de innan jag åkte i maj…)

Bea sa dock att Nicke förlorat en del ryggmuskler (svårt för mig att se då han alltid har lite ryggmuskler i jämförelse med islandshästryggarna som ser ut som tunnor.) Hon kan även känna att hans bogar, som är hans starkaste muskler, jobbar istället för ryggen och nu blir väldigt spända. Alltså är det viktigt att hitta den rätta nivån Nicke kan jobba på för att börja använda sin rygg.

Vilket perfekt tillfälle att fortsätta med Nickes akademiska träning ifrån marken! Vilket blir en utmaning för mig att nu höja ribban och ta med det jag lärt mig igenom parelli, där hästens mentala och känslomässiga kommer före det fysiska. Nicke och jag, har kommit så pass långt att jag känner att vi kan lämna parellis level-övningar för ett tag, och istället testa att göra akademiskt the parelli way.

I slutet av varje  pass jag lekt med Nicke sedan i vintras så har vi gjort lite böjning, formgivning, öppnor och slutor. Han kan detta väldigt bra, Men kan väntar på att jag ska peta och påminna honom, han gjorde inte mycket själv. Då använda jag ”Make it a game” tekniken som Tina Kolhammar visade mig sist.  Vilken skillnad, nu vaknade Nicke till och ansträngde sig för att hitta det jag var ute efter (vilket jag redan visste inte skulle vara för svårt eller omöjligt för honom) Oavsett vad jag gör vill jag att min häst är Med, och gör sin del av uppgiften, som en riktigt partner. Han ska inte behöva påminnas varje sekund om vart han ska ha huvudet eller hur fort han ska gå, jag måste istället hjälpa honom att förstå sina egna ansvar!

Utbildningstrappan är en sida som jag alltid rekommenderar varmt till alla som vill göra dressyr för hästen.

http://www.ridkonst.nu/utbildningstrappan.html

Annonser

Andis inridning – tillridning

Nu har jag varit hos andi 12 gånger, och han har haft ca 7 timmar under ryttare. Det låter ganska lite men han är väldigt duktig. Igår upptäckte jag att vi har bra nersaktningar ( svårt att hitta ett bra ord på svenska till downwards transitions ) där jag inte behöver använda tyglarna alls. Han har lite svårt med framåt knappen, han lyssnar men för hans egen skull måste han svara snabbare.

Igår reds han även med bett för första gången, hade det varit med egna häst hade jag väntat till hästen haft många fler timmar med ryttare på ryggen och avklarat minst level 3 freestyle innan jag hade börjat kommunicera igenom bettet. Jag satte inte tyglarna direkt i bettet på andi utan igenom bettringarna och i repgrimman. Jag kollade först ifrån marken så att han förstod och kände sig okej med bettet. När vi red märktes det att småsaker som han kan mycket väl med repgrimma blev svårare för honom, som att kunna stanna och stå still på lösa tyglar tills jag ber honom att fortsätta framåt. Så länge jag red freestyle och använde tyglarna allra sist så var han helt okej med det. Jag använde såklart parellis reptyglar så att jag lätt han låta de glida igenom min han så att han aldrig känner sig fast/fångad) (trapped). Men när jag började be om lite kontakt var han inte glad, han hade svårt att förstå min frihet och egna ansvar när jag samtidigt ville ”hålla handen”. Vi får se vad han säger nästa gång.

Så när är en häst inriden? Jag skulle säga att Andi är inriden, förutom den allra sista biten då jag vill att han accepterar bettet som en kommunikationsmedel lite bättre.

  • Acceptera människan  – som vän och ledare √
  • Acceptera sadeln – placering och att bära den √
  • Acceptera ryttaren – som en passagerare och sen guide √
  • Acceptera bettet – bära det, √ och kommunikation

(observa hur en människa inte är samma sak som en ryttare, men en häst är alltid en häst!)

 

Sommaren är slut för min del

Nu är min sommarsemester slut, har haft några helt hästfria dagar i Amsterdam, men nu är det tillbaka till verkligheten, hästar (och lite hundar) 24h om dygnet. Nu hoppas jag kunna leverera mer regelbundna uppdateringar på bloggen.

Hade tre jätte roliga lektioner igår. Det var jätte kul att se hur jag såg och uppfattade en häst då jag träffade den för första gången några veckor sen, och hur han denna gång utstrålade en helt annan närvaro. Två av de tre hästarna om var med under dagen sades ha varit på olika sätt väldigt svåra och nästan omöjliga att longera. Inget av dessa beteenden syntes till idag. Båda hästarna kunde snabbt gå vidare till att trava ett eller två varv helt på egen hand i circling game.

Allt handlar om förberedelse och förståelse. Vad de har för tidigare historia påverkar inte mitt sätt att arbeta med de. Vi går alltid igenom de sju lekarna, i ordning eller inte beroende på vad hästen visar att den behöver. Lekarnas ordning är för oss viktig, men även i vissa fall för hästarna då den föregående leken förbereder hästen för nästa. Vilket var precis vad som hjälpte båda dessa hästar (och människor!).

Den tredje hästen och dess människa hade kommit längre i kommunikationen ifrån marken och behövde istället gå vidare. Hästen blev ett tydligt exempel på hur bra partner hästen blir när vi ger den möjligheten till det! Hästarna vill tänka, medverka och samarbeta med oss. Om vi styr och tänker på varje steg hästen gör, så ger vi de inte chansen till att tänka själva, vi skapar snarare i bästa fall robotar, och i värsta fall mycket olyckliga hästar som kämpar för att behålla sin värdighet.

Imorgon blir det en sväng till mina egna hästar och sen några fler lektioner, där jag bland annat ska hjälpa Malin att hjälpa hennes hästar att komma över rädslan för hönsen som vistas på gården.

Dag 3 hos Alison Dressyr, Dressyr, Dressyr

Det har varit fullt upp vilket är varför detta inlägg för Torsdagen är försenat.

Jag började skapligt tidigt på morgonen för att kunna ta in hästar, borsta och mocka hagarna innan Alisons lektioner med Sue började. Det var intressant att titta, och senare få prata och ställa frågor till Sue.

De senaste åren har jag lagt dressyrtankar med mina hästar på hyllan, för att fixa det mentala och känslomässiga först, precis som Parellis program. (vi vill alltid att det ska gå 1.mentally 2. emotionally 3.physically) Men nu, i Level 4 är det faktiskt dags att börja leka med den fjärde savvyn, finesse (4 olika områden att utveckla hästar inom, online, liberty, freestyle och finesse) Vilket helt enkelt innebär dressyr.

De dressyrgrunder jag har, och Vill förlita mig på är den akademiska ridkonsten. Men jag har de senaste åren varit öppen då dressyr är ett så otroligt stort ämne. Linda Parelli har senaste tiden börjat sammarbeta med Walter Zettle, som undervisar mer i klassisk dressyr. Samtidigt finns en (föredetta nu kanske?) parelli instruktör Karen Rohlf som tävlat Grand Prix nivå, och nu utvecklat Dressage, Naturally, där stor vikt läggs vid hästens biomekanik.

Det jag hitintills är ganska säker på efter att ha pratat med folk och läst  om alla de olika dressyr-inriktningarna som finns så har alla samma mål, i teorin är slutprodukten densamma.( men inte alla når den skulle jag säga) För enkelhetens skull brukar jag tänka: modern dressyr, klassisk dressyr, dressage Naturally och akademisk ridkonst. Jag vet tyvärr alldeles för lite om DN för att kunna säga så mycket, det är mycket möjligt att den har stora likheter med den klasiska eller akademiska. Därför blir Dressage naturally mitt nästa projekt. Karen höll en clinic här i Sverige precis nyligen, vilken jag då missade eftersom jag var i england..

Men innan jag faktiskt kan börja med det så ska jag fortsätta med att utforska Cesar Millans koncept/filosofi angående hundar. Jag hanterar hellre en problemhäst på 800+kg än vår hund på 20kg.. Kirsti som just nu är working student hos Alison inspirerade mig när vi första dagen var ute och gick med Alisons lilla hund. Jag har länge tänkt tanken, och nu när jag pratade med Kirsti så blev det pinsamt att jag inte tagit tag i saken.

Tillbaka till hästarna. Dressyr är ett otroligt stort ämne, och varje människa kommer ha sina åsikter. Ett till samband jag sett i de olika dressyrinriktningarna är, Om hästen får vara bakom lod – nacken som högsta punkt. Allas slutmål är det, men vägen dit ser olika ut,  men det är tydligt att vissa inte vill ha en häst bakom lod, medan andra låter den vara där för att den inte är tillräckligt stark för att vara korrekt än.

Samtidigt som jag vill utforska dressyren så påminns jag av det som många säger sig göra när de tränar NH. De tar lite här, och lite här och lite här. De tar de sju lekarna från parelli, sen lite join up, och sen något annat. Vilket jag inte rekommenderar, förrän man vet ”när, var, hur och varför” bakom allt man gör, annars är det lätt att det ena faktiskt motsäger det andra. Jag har till exempel använt positiv förstärkning när jag lärde mina hästar spansk skritt. Men jag skulle inte använda mig av det om jag tex vill att min häst ska flytta sig ifrån mig, (allt vi gör ifrån marken är förberedelse för ridning) så vad gör jag när jag sitter på och behöver en nödbroms, om min häst aldrig lärt sig att förstå det här med fysiskt tryck? Jag kan även igenom att läsa på Monty Roberts hemsida om bla join up veta att detta skulle vara förvirrande för mina hästar, och skulle bryta mitt första och allra viktigaste ansvar mot de, att aldrig bete mig som ett rovdjur.

Samtidigt handlar dressyren för mig bara om det fysiska, hur bör min häst lära sig att bära en ryttare?

Tillbaka till Alisons lektioner med Sue, jag skulle säga att Sue undervisar i modern dressyr med lite sundare tänk som har likheter med den klassiska dressyren. Det var då dock inte många likheter med den Akademiska som jag de sett mest av, vilket kanske är varför jag inte riktigt kunde uppskatta den här möjligheten till fullo.

Hur som helst så är jag himla sugen på att börja leka i finesse med mina hästar!

Under torsdagen lämnade Alison även mig helst ensam i stallet, samtidigt som andra hade lektioner med Sue, hästar skulle duschas och släppas ut och en ny inridningshäst skulle komma. Allt gick bra och det var kul att prata med ägaren till den nya inridningshästen, som är en snygg PRE, som hon fick av en rik kvinna som ger bort hästar som inte passar framför hennes vagn. Så istället för ett ensamt liv som hingst på box, 23h om dygnet är an nu vallack och lever i en flock, i ett paddock paradise ( hagen är stängslad på ett sätt som inbjuder till rörelse) och även barfota. Alltid kul att träffa likasinnade!

På kvällen kom David, Alisons sambo, han hade precis varit i Schwetz och undervisat med flera av deras senior instruktörer som bla Ralf Heil. David är annars den som tar inridningshästarna på gården, han rider även western och kör. (om jag hörde rätt ska han ha en kör kurs nästa år!)

Minst sagt är jag sugen på att åka till Alison och David och få vara working student där, jag är övertygad om att jag skulle lära mig massor, efter tre dagar har jag redan lärt mig grejer som jag ska ta med mig hem!

Resan hem ifrån england på fredagen var minst sagt omtumlande, tåget gick sönder och jag missade mitt plan, men till sist kom jag hem och har redan hunnit leka med mina tre ponnysar.

(Det är kul hur förundrad jag blev över att storhäst-ryttare ofta kallar sina hästar för ponnyer. Som före detta typisk islandshäst-ryttare blev man arg om någon kallade islandshästen för ponny!)

Dag 2 hos Alison

Dagen började med att göra i ordning några hästar för Alison. Bland annat Yellow

20120815-213112.jpg

Och Gray

20120815-213207.jpg

Dagens väder var väldigt tråkigt, det blåste i svenska mått storm från morgon till kväll, och på morgonen kom det även en ordentlig regn skur, som som tur gick över medan jag mockade hagarna. Sen skulle jag själv få leka och rida Danzarina. Bara tanken gjorde mig nervös då jag såg henne ridas igår, och det går undan! Utan att hon är nämnvärt spänd så rör hon väldigt fort på fötterna, samtidigt som hon faktiskt är seg på skänkeln. ( allting handlar inte bara om det fysiska utan även mentala och emotionella!) Alison sa både igår och idag flera gånger att man måste ha framåt tillgängligt, och de ska svara fjäderlätt! Detta kan innebära att man kan gallopera sin häst samtidigt som hästen tänker bakåt, och det kan vara så att man måste be hästen om fyrsprång för att det är det den hästen behöver för att svara lättare.

Eftersom jag sällan rider nya hästar, så gör själva det faktumet att rida en annan häst mig lite obekväm. Så idag har jag fått jobba lite på det..

Ni som har läst den senaste savvy tidningen kan även veta vem Danzarina är. I tidningen finns en liten text om öppet hus som the horse place hade tidigare i vår. Där skriver de om the Danzarina project, där de vill ge räddningshästar en framtid och inte bara ett förflutet. Det är alltså självaste Danzarina jag lekte med idag. På öppet hus under maj var hon precis startad under sadel och David red för första gången några steg på henne.

På bilden nedan ser ni Alisons level häst som varit med på alla shower i England. Orange är idag 21 år gammal och visar fortfarande upp vad han kan. På den stora bilden ser ni David på stoet Whitey. (hästarna har vanliga namn men de flesta kallas som ni märker efter deras färg)

20120815-215152.jpg

Jag och Danzarina började med lite figure 8 i paddocken. Det enda Alisons sagt var att jag skulle få henne calm connected responsive , och galoppera henne innan jag red, sen fick jag fria händer.. Kortsidan längst bort i paddocken var läskig så det tog en stund, likaså behövde vi gå tillbaka till friendly game flera gånger för att hon inte skulle vara så reaktiv utan se det hela som kommunikation och inte att redskapen är efter henne. Alisons red samtidigt på Yellow, hon berömde mig rätt mycket och pekade ut en liten dålig vana jag har där jag stannar zon 1, istället för att förbättra drivning game mot zon 4, under squeeze gamet.

När vi var redo var det dags att hoppa upp och vi gjorde samma saker ifrån ryggen. Det var väldigt viktigt att hon inte får ”luta sig” på mina ben eller tyglar utan hon ska svara med lätthet. Det kändes säkert och bekvämt att sitta i en parelli ranch roper (western) sadel. Den var hemsk att bära ut ur sadelkammaren dock..

Alison hjälpte mig lite mer i ridningen när jag frågade om hur jag kan hjälpa Danzerina bättre med självförtroendet på den läskiga kortsidan. Det gick skit bra och jag fick mycket beröm på mitt fokus. ( som nog aldrig varit så bra som det var idag då jag vet att jag har en tendens att titta ner)

Ikväll har jag tittat på Pats colt Starting dvder och de var riktigt bra, och lärorik, ska nog köpa den så fort jag kommer hem.

Imorgon ska tre hästar vara redo för dressyrlektioner kl 8, så det blir en tidig morgon, och jag hoppas på bra väder. Om det blåser är det svårt att höra vad som sägs på banan..

Kommentar om sadling

Fick en kommentar ifrån Alexandra, på inlägget jag skrev om skillnad på sadling och sadling.

Var tvungen att testa detta på våran ponny som inte bott här så länge ( som är känslig över hur saker och ting far över ryggen på honom )

Står jag med magen mot honom gick han, ställer jag mig vid han bog med sidan mot honom och svingar upp pad och sadel. Ja inte en fena rörde han. Mentalt så mycket mer avslappnad. Inte tänkt tanken heller på den skillnaden innan… Men nu vet vi 😀 Och framför allt, hästen gillar den senare versionen av sadlingen mycket bättre…

Dag 1 hos Alison

20120814-231301.jpg

Dagen började tidigt, det är en tjej som redan är här som working student, som gått upp tidigare för att ta in hästarna och mocka deras hagar. Sen fick jag hjälpa till att borsta och förbereda hästarna.

När Alison värmt upp sin häst ropade hon på oss, frågade vad vi skulle vilja förbättra efter att hon travat lite. Sen förklarade hon relaxation rein, och visade på Boris, korsning danskt halvblod och hannoverare om jag minns rätt. Sen fick den andra tjejen hoppa upp och göra det ifrån andra hållet medan Alison coachade. Otroligt lärorikt!

20120814-231430.jpg

Sen red Alison Yellow, hennes mest utbildade häst som hon även tävlar dressyr på. Där handlade det om öga för detaljer, detaljer man inte är van att titta på som islandshästryttare så det var intressant. Tydligen ska Sue Edwards, Alisons dressyr tränare som är mycket välkänd inom dressyren i England, och högt erkänd även som tränare, komma på torsdag och coacha Alison. Glömde säga att Sue nu även är parelli tränare, och har såklart fått 100% stipendium hos parelli.

Sen kom en annan instruktör som är vän med Alison och de tränade på galoppombyten. Även det skit intressant!

20120814-231602.jpg

Sen red Alison lite på Gray som är bland de snyggaste halvbloden jag sett! Även han har tävlats lite i dressyr. Samtidigt lekte den andra tjejen med en räddningshäst, vilket var väldigt kul att se! Det gick undan i svängarna och det slarvas inte på några grunder!

Sen sladdades även banan av Gray, härligt att se mångsidighet!

20120814-231724.jpg

Efter lunch kom en hästfysioterapeut och behandlade hästarna, blir alltid lika imponerad över deras kunskap och öga för detaljer. Hon sa” du hörde kanske när du sprang med honom att han släpade sitt högra bakben?” inte ens det hörde jag..

Sen fixades lite runt om i stallet och sen tog vi en promenad ner till havet med lilla hunden. Jag har glömt att säga att stället ligger helt otroligt! Det är lite roligt att de säger att det ligger mitt ut i ingenstans.. De har en granne närmare än vad vi har hemma i stavsjö, och andra bebodda hus är inte svåra att hitta. Om man vet vart man ska titta, allt, precis allt är avdelat med täta träd/buskage, mellan fält, längst med alla vägar, runt hustomten osv, tycker det ser väldigt snyggt ut faktiskt. Bli även svårare för rådjur att ta sig ut på vägarna bland annat.

20120814-232508.jpg

20120814-232515.jpg

20120814-232522.jpg

20120814-232529.jpg

20120814-232538.jpg

20120814-232546.jpg

20120814-232559.jpg

20120814-232608.jpg

Idag såg jag även en super snygg New forest ( som inte är så rastypisk) med en otrolig täckning i pannan!

20120814-232721.jpg

På väg ner till stranden gick vi även igenom den finaste hagen jag någonsin sett, jag önskar Nicke kunde gå i en sån hage ( islandshästarna skulle rulla ner för backarna bara igenom att titta på allt gräs). I denna hage såg jag kor som ska vara typiska för området eller för hela Storbritannien, kommer inte ihåg vilket. Jag såg några för första gången igår igenom tågfönstret.

20120814-233048.jpg