Gräs, hinder eller möjlighet?

Nu har gräset börja komma upp på riktigt i våra delar av Sverige.

Jag har längtat, jag ser gräset som en otrolig möjlighet när jag leker med mina hästar. Antingen fungerar gräset som något unikt som  endast jag kan komma och ge hästarna, (ifall det är ont om gräs i hagen). Det kan även fungera som en bra belöning, och för vissa hästar är det en bra indikator på att de är lugna, Left brain. Jag leker mycket hellre på ett fält än i en gruspaddock.

För många blir gräset dock ett stort hatobjekt, och det enda som både hästen och ryttaren tänker på är det där gräset som INTE ska/får ätas. Pat Parelli brukar säga

”Det finns inga regler, bara riktlinjer och mål. Har du bestämda regler kommer din häst att se till att bryta varenda en av dom.”

Gräsätande blir ofta ett stort slagsmål och riktigt tuffa och hungriga hästar, listar snabbt ut hur de ska få i sig sitt älskade gräs samtidigt som människan hänger efter som en vante. Man kan då skaffa sig en grästygel, som döljer problemet och garanterat skapar en minst sagt missnöjd, sur och förolämpad häst. Eller fundera på vad det är man vill med sin hobby, sin häst? Är hästen en slav som ska lyda alla order, eller vill vi ha ett partnerskap där bådas behov och önskemål kommer fram?

2 thoughts on “Gräs, hinder eller möjlighet?

  1. therese

    skulle du inte kunna förklara hur man går till vägen hur man ”tränar” en häst på gräs- eller tränar in ett ”kommando” när de får äta från ryggen/marken. har ju börjat komma gräs ute nu och när jag är ute och promenerar vill hon gärna sticka ner huvudet och ganska ofta. självklart vill jag att hon ska få äta gräs osv men när jag säger till eller som beröm. hur går jag då till väga? hoppas du förstår frågan🙂

Kommentarer inaktiverade.