Tar du hand om hästens känslor?

Hej! Jag heter Frida, bor utanför Värnamo och håller på att starta upp en riktig miniridskola med NH-profil. Redan nu har jag ridlektioner nästan varje dag och tycker att det är det roligaste som finns! Jag kommer även åka till USA och gå Fast Track nu i sommar tillsammans med Joanna. Även jag hoppas kunna bli en riktig parelli instruktör en vacker dag. I det här inlägget kommer jag dela med mig av mina nya erfarenheter av head shaking med min underbara häst Emilio. Det är ett väldigt begåvat danskt halvblod på 165cm och 8 år. Han är den vackraste jag vet. Jag har haft Emilio ganska länge nu och vi har tagit oss genom de tre första levlarna och en bit in på level 4 i parelliprogramet. Och tack och lov för det!

Emilio har en ganska komplicerad horsenality. För er som har läst på är han en medel mot extrem Right Brain Extrovert med tendenser av Left Brain Extrovert och Right Brain Introvert… och som om inte det räckte är han dessutom matfokuserad.

Emilio lärde sig ganska snabbt, med hjälp av parelli-programet, att hantera sin ”spring för livet” instinkt, och jag lurades lite till att tro att allt var bra… Men vissa saker ville aldrig riktigt falla på plats. Till exempel var han alltid väldigt osäker och hade svårt att hålla riktningen. Det tog mig 8 månader (jag skojjar inte, 8 månader!!) att lära honom att gå på spåret på ridbanan. Ett annat väldigt opraktiskt beteende han hade var också att han stod och helt okoncentrerat tuggade på eltrådarna (en vinter när det var så mycket snö att strömmen inte kom fram). Och det tredje, som jag ska gå in på lite djupare här var head shaking, alltså att han kastar sitt huvud, upp och ner, upp och ner.

Han började med head shaking förra våren (ungefär samtidigt som han slutade tugga på eltrådar). Jag blev naturligtvis väldigt fundersam och försökte kolla om det var någon skillnad på om jag red med eller utan träns, red eller bara lekte, krävde mer, krävde mindre… Jag fick det inte riktigt att försvinna och jag var väldigt frustrerad och fundersam. Jag kontaktade Karin Pettersson 2* Parelli instruktör och hennes svar var att det förmodligen var något emotionellt och att det skulle försvinna när han blev tryggare. Jag litade på henne och försökte att inte tänka så mycket på det och det minskade mycket riktigt.. Vi var på kurs hos Karin, allt gick väldigt bra och problemet försvann nästan helt. Jag slutade helt att tänka på det och lyckades glömma bort att det ens funnits.

Nu i vår när flugorna började komma kom det tillbaka litegrann. En del av huvudskakningarna är helt klart flug-irriterat och inte stress-relaterat. Men för någon vecka sedan reds han för första gången på evigheter av en inte parelli-människa.. som dessutom skulle lära sig något nytt. En kompis till mig fick lite ridlektion i hur man tar kontakt enligt Linda Parellis nya koncept Game of Contact. I början gick det väldigt bra men när de kom till galoppen fick ryttaren lite problem med sin följsamhet och Emilio blev genast stel som en planka och väldigt stressad.

När jag någon dag senare tog ut hoom för att leka lite at Liberty (i frihet) blev han skrämd av något och för första gången på evigheter fick han en extrem RBE attack. När den extremare delen var över och han inte längre sprang i panik kom däremot ett annat problem tillbaka. Head Shaking. På hög nivå. Jag har aldrig sett något liknande! Jag fortsatte jobba med honom utan någon riktig plan på hur jag kunde ändra beteendet. Jag var inte riktigt säker på vad det berodde på men det verkade uppträda i övergången mellan spänd, RB till lugn LB.

Dagen efter det red jag honom lite oplanerat tillsammans med ett par andra tjejer. Jag var nog inte jätte uppmärksam utan värmde upp lite och sedan hoppade jag upp och tänkte träna övergångar mellan galopp och skritt. Men galet vad han skakade på huvudet! Det tycktes inte finnas något slut! Det spelade ingen roll om jag försökte hålla kontakt eller om jag släppte tyglarna helt. Det hade ingen betydelse om jag galopperade eller stod still. Inte ens fyrsprång tycktes göra någon skillnad. I övrigt lyssnade han bra på mina signaler, han var inte jätte sugen på att sakta ner dock.. Jag blev fullständigt förtvivlad! Ingenting jag gjorde fungerade.. Där satt jag på min fina häst som för någon vecka sedan hade gått jätte fint i steg 3 (av 4) av game of contact men nu inte ens kunde skritta på lång tygel. Han puttade även över sadeln på sniskan och lyssnade inte på vänsterskänkeln vilket inte har hänt på, tja, ungefär ett år..

för en månad sedan såg det ut ungefär såhär

Jag tänkte och tänkte och kom på vad Karin sagt om att det troligen var emotionellt… Jag ringde även till Joanna och pratade med henne medan jag skrittade av. Han fortsatte skaka på huvudet medan vi skrittade, han ville inte ha gräs, han bara skakade och skakade och ville helst inte stå stilla heller.. Tillslut kom vi till hagen (jag satt fortfarande på) och han stannade, självmant, och satte ner nosen för att beta som om ingenting hade hänt.. hmm.. intressant.. Jag pratade fortfarande med Joanna och den totala vändningen just där han kände sig trygg igen fick oss att åter tänka på om det är emotionellt och/eller stressrelaterat.

Så jag tänkte och tänkte och tänkte lite till och kom fram till att något av det första vi hade gjort på den där Karinkursen sommaren innan var att rida och så fort vi kände att hästen blev nervös eller gick för fort skulle vi vända runt bakdelen ett halvt varv med hästens nos mot staketet. Sedan skrittade vi åt andra hållet tills vi åter kände behovet av att vända (antingen ur övningssynpunkt eller för att hästen började bli spänd). Och i mitt tänkande kom jag även på att det är ju genom den typen av vändningar som man hjälper en RB häst att bli mer LB.

Det var värt ett försök! Nästa dag var jag betydligt noggrannare när jag värmde upp och jag tänkte på att få ”loss” honom lite i sidorna.. Vi gjorde därför mycket sideways (även i cirkling game), vi gjorde övergångar och vi flyttade bakdel mycket. När jag hoppade upp valde jag att skritta och följa staketet (jag valde ett enkelt mönster som jag visste att han kunde) och så fort huvudskakandet tog över flyttade jag runt bakdelen ett halvt varv och gick åt andra hållet. Snart behövde vi inte vända lika ofta och huvudet blev mer stilla så jag vågade mig på att trava, fortfarande med samma mönster. När skakningarna tog över bad jag bara om en avsaktning och en vändning och ny trav.Han lärde sig snabbt mönstret och började nästan bjuda framåt ur vändningen.

Efter ett kort överläggande med mig själv provade jag även galoppen. Han var pigg och framåt. Ville gärna springa lite fort med spetsade öron och stilla huvud (!). Jag ställde mig i lätt sits och lät honom springa på.. och efter ett tag vände vi över ridbanan och fick ett perfekt flygande byte på medellinjen. Det hade jag aldrig lyckats med tidigare! I det nya varvet blev han lite nervös just vid grinden och stannade och spände sig men efter ett par vändningar där var det bara att galoppera igen och det kändes som en dröm. När jag sedan öppnade grinden (helt problemfritt) från hästryggen och gick ut var Emilios första tanke att äta! Jag var överlycklig (vilket väll förtydligar att jag inte är helt traditionell i min ridning och hästhantering.. vem utom parelli-folk blir lycklig när hästen vill äta?)

Så vad lärde jag mig då av detta? Flera saker faktiskt.. Att ta hand om de minsta tecknerna på stress innan de växer till något stort.. Att inte pressa för mycket! Att hästar med Emilios typ av ”problematik” kanske inte riktigt lämpar sig som ridskoleponnys (vilken tur! Då får jag ha honom för mig själv) och att det där med att korsa bakbenen verkligen är ett överlägset sätt att hjälpa hästar att gå från RB till LB.. Redan vid mista tecken på stress.

One thought on “Tar du hand om hästens känslor?

  1. therese

    vilken otroligt lärorik och fantastisk resa ni har genomgått.! lycka till framöver.

Kommentarer inaktiverade.