En vecka kvar!

Om exakt en vecka säger jag hejdå till mina hästar och beger mig av till Frida för att spendera en kort natt hos henne, för att tillsammans bege oss av till Göteberogs flygplats tisdag morgon dör vi möter upp Anne! Planet till Frankrike som blir vårt första stopp avgår 06.50.

One thought on “En vecka kvar!

  1. Louise Johansson

    Hejsan!
    Jag vill få be om råd, det är ju självklart upp till dig om du vill svara eller inte, men det skadar ju aldrig att fråga, eller hur?
    Känner att jag vill fråga någon av er eftersom ni är otroligt duktiga!

    Till frågan!
    Det är som så att jag hjälpter till med ett sto, Jezzie kallas hon, hon är en väldigt snäll häst och det finns inte mycket som skrämmer henne, dock har hon väldigt starka åsikter.
    Bör kanske tilläggas från början att hon 99% av tiden är LBI, hon kan skifta lite ibland men överlag är hon en LBI häst.
    Problemet vi har nu är lastningen.
    Hon har aldrig varit svår lastad förut, har bara klivit på. Men efter att hon och ägaren varit iväg på, vad kan det vara, 3 träningar kanske så har hon blivit riktigt svårt lastad. Kan tillägga att dessa träningar inte varit jobbiga utan dem har tagit hänsyn till henne och jobbat efter hennes psykiska och fysiska förutsättningar, med andra ord har hon inte blivit pressad på så sätt.

    Hon verkar inte vara rädd för transporten, hon går på lämmen(stavas det så?) utan problem om man kommer från sidan, men hon total vägrar gå in. Hon stressar inte eller något, hon bara stannar och vägrar gå åt det hållet. Transporten har front lastning så vi har provat öppna fronten för att det ska komma in ljus och inte vara riktigt lika mycket ”grotta” över det hela men det hjälpte inte alls.
    Hon är väldigt stum överlag i alla zoner så det krävs mycket för att driva henne framåt vilket är något vi jobbar med.

    Det jag undrar nu är om ni har något bra tips som vi kan använda oss när vi ger oss an transport träningen igen?

    Det vi har gjort hittills är dels att jobba runt transporten och sen vila vid ingången för att den ska ses som positiv. Vi har använt godis som beröm när hon tänkt framåt/inåt.
    Vi har även försökt lite med bakvänd psykologi och ja, jag vet inte riktigt. Inget har gett något resultat riktigt. Självklart kan man inte ta sig hela vägen på en gång men vi är verkligen fast. Jezzie blir låst så fort vi går i riktning mot ingången på transporten och vill då inte röra sig alls.
    Jag vet inte riktigt hur jag ska jobba med henne för att kunna ta ett steg i rätt riktning.

    Som sagt är det ju självklart upp till dig/er om ni känner att ni har tid och orkar svara på detta, men eftersom ni är så duktiga känner jag att om det är någon kan man borde fråga så är det väl er.
    Skulle bli jätte tacksam för ett svar, men förstår helt om ni inte har tid eller orkar!

    Tack för en super blogg med riktigt intressanta texter. Väldigt inspirerande!

    Kram Louise

Kommentarer inaktiverade.