Hur påverkas hästen egentligen av en ryttare?

Ryggproblem är en vanlig orsak till prestationsnedsättningar hos häst – och flera studier har visat att problem med tornutskotten är den vanligaste boven i dramat. Diagnos är mycket svår att ställa och många gånger har forskningen visat att även friska hästar har stor variation i tornutskottens utseende, på röntgen eller scintigrafi.

Tornutskotten

Text: Husdjursagronom Sara Slottner
Foto: Emma Rost

I en nypublicerad studie från Newmarket har forskarna gått tillbaka i tiden och läst journaler från år 2000 till år 2009, där hästar fick ryggen undersökt med röntgen och scintigrafi som ett led i en veterinärundersökning. Den primära orsaken till att hästen undersöktes kunde förutom tydliga ryggproblem vara dålig prestation eller beteendeproblem.
Totalt ingick 572 hästar i studien och här hittade man ett tydligt samband mellan ryggömhet och bilddiagnostiska fynd. De hästar som visade ryggömhet hade allvarligare förändringar på tornutskotten jämfört med dem som inte var ryggömma. Viktigt att komma ihåg är att det i studien bara ingick hästar som faktiskt hade kommit in till kliniken. Det går alltså inte att säga hur de ser ut jämfört med en grupp hästar som aldrig har behövt undersökas av den anledningen.

Genomgång av SLU:s journaler
En liknande genomgång av journalerna har gjorts i en studie vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). Där ingick journaler från hästar som fick ryggen undersökt vid Universitetsdjursjukhuset mellan 2006 och 2010, och en del av syftet var att fastställa hur säkra diagnoser som ställts och på vilket sätt de har ställts. Totalt inkluderades 141 hästar i studien, vanligast var att man upplevde en prestationsnedsättning eller någon form av hälta hos hästen och därför sökte veterinär hjälp. Mindre än en tiondel av hästarna i studien undersöktes primärt för att det fanns en misstanke om att de hade ryggproblem.
Hos ungefär hälften av hästarna noterades hälta på rakt spår i trav vid första besöket – vanligast var frambenshälta. Omkring en fjärdedel av hästarna visade ingen reaktion vid palpation av ryggen vid första besöket och vid andra besöket på kliniken hade andelen ökat till 60 procent. Av de hästar som fortfarande hade en reaktion vid ett senare besök dömdes en betydligt större andel ut jämfört med gruppens genomsnitt – totalt trettio procent av hästarna dömdes ut efter sista besöket på kliniken.

Undersökningsmetod varierade mellan veterinärer 
Nästan nio av tio hästar undersöktes med röntgen, scintigrafi, ultraljud eller med en kombination av dem – vad som användes mest varierade mellan olika veterinärer. Hos fem av hästarna hittades ingen förändring alls medan det hos alla andra gjordes någon typ av fynd genom bilddiagnostiken. Sedan var det ofta oklart om de hade något samband med hästens symtom. Bara nio procent av de hästar som undersöktes med bilddiagnostik bedömdes ha kraftiga förändringar.
Drygt hälften av hästarna fick genomföra ett ridprov som en del i bedömningen – en av veterinärerna använde ridprovet som instrument på 65 procent av sina patienter i studien medan andra veterinärer var sparsammare med det. Genomgången visar att vilka metoder som används vid undersökning varierar beroende på vilken veterinär som är ansvarig – och då arbetar ändå alla veterinärer i den aktuella studien på samma klinik.

Detta inlägg postades i Forskning, Hästfakta den av .

Om malinstenstrom

Mitt hästintresse började redan när jag var 2 år. Jag växte upp på landet i Kolmården där vi bodde några meter ifrån en liten hästgård. Jag fick hjälpa till med alla möjliga hästar och ponnys i det stallet, och var mer i stallet än vad jag var hemma. På den vägen började mitt hästintresse och jag började även på ridskola som 7 åring. När jag var 13 år tröttnade jag på att gå på ridskola och började leta foderhäst. Jag hittade då en enögd liten ponny som fångade mitt hjärta med en gång. Midnight Special heter han men kallas Snobben. Nu, 7 år senare har jag fortfarande kvar honom och har även tillökat familjen med en liten lusitano vallack på snart 2 år vid namn Exito. Som många andra red jag vanlig traditionell dressyr, och tränade för tränare väldigt regelbundet. Under alla dessa år kände jag att Snobben och jag inte arbetade med varann, vi arbetade emot varann. Såfort jag bad om arbete så bockade han och sparkade bakut och flög rätt upp i luften, han stenvägrade med andra ord. Jag tog ut en equiterapeut för att kolla igenom honom och det visade sig att han var dubbelsidig halt i både kot och knäleden. Det blev en lång vila och många sprutor. Jag blev helt förkrossad över att min lilla älskade ponny har haft ont hela tiden, och började ifrågasätta varför det blir såhär. Varför så himla många hästar råkar ut för inflammationer i alla möjliga leder. Jag började läsa allt jag kom åt på internet, och kom fram till att så man tränar i traditionell dressyr är inget jag vill göra med min ponny. Jag tog kontakt med en tränare inom Akademisk Ridkonst, och fick även upp ögonen för Natural Horsemanship. I samband med detta släppte jag ut snobben på lösdrift, med nästintill fri tillgång på mat och tog strax därefter av skorna på honom. Det var inte förrän 2 år senare som jag hittade min Parelli instruktör Joanna, som jag nu även har fått äran att ha en blogg tillsammans med.

One thought on “Hur påverkas hästen egentligen av en ryttare?

  1. Sara

    Jag har nyligen upptäckt en väldigt bra bok som handlar om ryggproblem hos både häst och männsika. Ryggvänlig ridning för både ryttare och häst heter den. Den tar upp mycket hur ryttaren påverkar hästen med sina ”fel” och även hur man förbättrar det. Det är en bok som jag tycker är värd att läsa oavsett vilken inriktning inom hästsporten man har. Den är dock ganska inriktad mot traditionell ridning men, man kan tillämpa det mesta inom de flesta inriktningarna. Jag har sammanfattat lite på min blogg från boken om ni skulle vara nyfikna på vad den innehåller.

Kommentarer inaktiverade.