Svar på kommentar

Från Sara:

Kan inte du/ni skriva lite om hur man arbetar för att få hästen att söka sig nedåt utan bett? Jag har en häst som söker sig nedåt fint när man longerar men när jag sitter på är det lite svårare för henne. Hon har lite svårt att bära sig själv (även om hon bär sig tusen gånger bättre nu än vad hon gjort förr) så jag vet inte riktigt hur jag ska bära mig åt för att hon ska bli så fin som Nicke ;) Kanske ni kan skriva lite tips om hur man ska tänka osv?

Hej Sara!

Det beror helt på individen på hästen som man tränar. Men det finns självklart flera olika sätt för att få en häst att söka sig neråt bettlöst, och det är i princip samma som med bett!
Vissa lär helt enkelt sina hästar att söka sig neråt genom att lägga ett tryck uppe på halsen/nacken (exempelvis sin hand) så hästen då sänker sitt huvud.  Inom AR brukar man sätta sig i en lite ”lätt” sits, där man i sin kropp söker sig något framåt och för fram handen någorlunda som att visa hästen att det är så hästen också ska göra (man visar ju allt annat med sin kropp också – med axlar och bäcken osv).

En del hästar svarar bäst om man från början rider på ett litet stöd på yttertygeln (vilket jag alltid gör, men tygeln behöver inte vara helt sträckt för det, då jag vill att mina hästar ska söka sig mot yttertygeln) och då har hästen i en lite kortare form, och sedan sakta men säkert länger sin yttertygel någorlunda för att hästen då ska länga sin hals i takt för att söka det ”stödet”.

På vissa hästar kan man ibland till och med få göra ”driva på och trycka ihop” – principen. Alltså att man nästan bromsar sin häst samtidigt som man driver på, och med flit i några steg har en kort ihoptryckt form, för att sedan sakta länga sina tyglar och då få hästen med sig framåt – neråt. Det är väldigt vanligt att hästar som ofta rids väldigt ihoptryckta, har jättebråttom med att sträcka ut sin hals så fort ryttaren släpper på tyglarna eller länger dom – för att kunna slappna av och hämta andan. Hästar är också vanedjur och kan helt enkelt bli fast i dessa korta former, därför kan man då ”dra nytta” av dom för att kunna lära hästen att sedan vilja länga på sin hals framåt – neråt så som jag beskrev nu.

Man kan också lära in från marken, att när du lägger ett litet tryck/stöd i tyglarna ska hästen söka sig mot det, och med hjälp av detta kan du sedan reglera formen och ta upp detta på ryggen sen.

Sedan får man inte glömma bort att i många fall handlar det om styrka! Snobben hade jättesvårt att länga sin överlinje i början, och vad jag än gjorde så hjälpte ingenting. Förutom tid! Han behövde tid på sig för att ställa om sig i kroppen i denna nya arbetsform och nu söker han sig neråt även på repgrimma ibland, vilket jag för 2 år sedan aldrig i hela mitt liv kunde föreställa mig att han någon gång skulle göra. Så ha tålamod och belöna minsta lilla försök från hästen!🙂 Det kommer med tiden!

förut kunde han inte länge sig mer än så här i repgrimma

medan han idag länger sig mer, men det kan fortfarande bli mycket bättre!

Detta inlägg postades i Konsten att rida Dressyr, Svar på kommentar, Tips den av .

Om malinstenstrom

Mitt hästintresse började redan när jag var 2 år. Jag växte upp på landet i Kolmården där vi bodde några meter ifrån en liten hästgård. Jag fick hjälpa till med alla möjliga hästar och ponnys i det stallet, och var mer i stallet än vad jag var hemma. På den vägen började mitt hästintresse och jag började även på ridskola som 7 åring. När jag var 13 år tröttnade jag på att gå på ridskola och började leta foderhäst. Jag hittade då en enögd liten ponny som fångade mitt hjärta med en gång. Midnight Special heter han men kallas Snobben. Nu, 7 år senare har jag fortfarande kvar honom och har även tillökat familjen med en liten lusitano vallack på snart 2 år vid namn Exito. Som många andra red jag vanlig traditionell dressyr, och tränade för tränare väldigt regelbundet. Under alla dessa år kände jag att Snobben och jag inte arbetade med varann, vi arbetade emot varann. Såfort jag bad om arbete så bockade han och sparkade bakut och flög rätt upp i luften, han stenvägrade med andra ord. Jag tog ut en equiterapeut för att kolla igenom honom och det visade sig att han var dubbelsidig halt i både kot och knäleden. Det blev en lång vila och många sprutor. Jag blev helt förkrossad över att min lilla älskade ponny har haft ont hela tiden, och började ifrågasätta varför det blir såhär. Varför så himla många hästar råkar ut för inflammationer i alla möjliga leder. Jag började läsa allt jag kom åt på internet, och kom fram till att så man tränar i traditionell dressyr är inget jag vill göra med min ponny. Jag tog kontakt med en tränare inom Akademisk Ridkonst, och fick även upp ögonen för Natural Horsemanship. I samband med detta släppte jag ut snobben på lösdrift, med nästintill fri tillgång på mat och tog strax därefter av skorna på honom. Det var inte förrän 2 år senare som jag hittade min Parelli instruktör Joanna, som jag nu även har fått äran att ha en blogg tillsammans med.

One thought on “Svar på kommentar

  1. Sara

    Tack! Då har jag nog tänkt helt rätt med min pålle då! Det handlar nog till största del om styrka hos henne också och det jobbar jag på med henne. Vi ska kämpa på🙂

Kommentarer inaktiverade.