Bettets inverkan på hästen – del 11

Läs de tidigare delarna här. All information är hämtad från denna studie.

Körning

När man pratar om körning läggs mycket vikt ned på säkerheten. Jämfört med ridningen är den enda direkta kontakt man har den genom tömmarna till hästens mun. Man använder därför oftast skarpare bett än i ridningen (där man kan använda sin egen kropp mer), för att få mer ”kontroll” över hästen och lättare kunna få stopp på den om den skulle få för sig att springa iväg.

Vi har tidigare tagit upp vilka skador som bettet kan medföra och även smärtan det orsakar under träning. En häst som arbetar i konstant obehag blir inte lugnare, utan har lättare att stressa upp sig, bli rädd för ingenting och ”sticka iväg”. Dessa är orsakerna till att man använder skarpare bett vid körning, men istället för att göra situationen säkrare förvärras den istället.

Dr. Hilary Clayton (USA) gjorde 2008 en jämförelse mellan körning med liverpoolbett (det vanligaste bettet inom körning) och Dr. Cook Bitless Bridle (CBB, crossunder-modell). I testet användes en vältränad körhäst tävlad på långa distanser, ägd och körd av Jos Bodewes. Resultaten visar en sänkning av hästens puls vid målgång när CBB användes. Hästen var betydligt svettigare efter att ha blivit körd med bett, även fast det var 4oC varmare när CBB användes. Jos Bodewes märkte att hästen var mycket mer avslappnad med CBB och höll ett jämnare tempo under sträckan.

Snobben körs i repgrimma

Detta inlägg postades i Bettets påverkan på hästen, Forskning, Hästfakta, Körning den av .

Om malinstenstrom

Mitt hästintresse började redan när jag var 2 år. Jag växte upp på landet i Kolmården där vi bodde några meter ifrån en liten hästgård. Jag fick hjälpa till med alla möjliga hästar och ponnys i det stallet, och var mer i stallet än vad jag var hemma. På den vägen började mitt hästintresse och jag började även på ridskola som 7 åring. När jag var 13 år tröttnade jag på att gå på ridskola och började leta foderhäst. Jag hittade då en enögd liten ponny som fångade mitt hjärta med en gång. Midnight Special heter han men kallas Snobben. Nu, 7 år senare har jag fortfarande kvar honom och har även tillökat familjen med en liten lusitano vallack på snart 2 år vid namn Exito. Som många andra red jag vanlig traditionell dressyr, och tränade för tränare väldigt regelbundet. Under alla dessa år kände jag att Snobben och jag inte arbetade med varann, vi arbetade emot varann. Såfort jag bad om arbete så bockade han och sparkade bakut och flög rätt upp i luften, han stenvägrade med andra ord. Jag tog ut en equiterapeut för att kolla igenom honom och det visade sig att han var dubbelsidig halt i både kot och knäleden. Det blev en lång vila och många sprutor. Jag blev helt förkrossad över att min lilla älskade ponny har haft ont hela tiden, och började ifrågasätta varför det blir såhär. Varför så himla många hästar råkar ut för inflammationer i alla möjliga leder. Jag började läsa allt jag kom åt på internet, och kom fram till att så man tränar i traditionell dressyr är inget jag vill göra med min ponny. Jag tog kontakt med en tränare inom Akademisk Ridkonst, och fick även upp ögonen för Natural Horsemanship. I samband med detta släppte jag ut snobben på lösdrift, med nästintill fri tillgång på mat och tog strax därefter av skorna på honom. Det var inte förrän 2 år senare som jag hittade min Parelli instruktör Joanna, som jag nu även har fått äran att ha en blogg tillsammans med.

8 thoughts on “Bettets inverkan på hästen – del 11

  1. Camilla

    Fick rådet av en duktig tränare i körning i måndags att byta bett från mitt tvådelade till ett liverpoolbett. Inte bara för att ha mer koll på honom, utan också för att dess inverkan gör hästen lugnare jämfört med ett tvådelat bett. En sak är att det ger ett tryck på nacken vilket gör att hästen sänker huvudet och därmed blir hästen lättare avslappnad.
    Blir min häst stressad från marken kan jag be honom att sänka huvudet för tryck i nacken och han blir lugnare av det.

    Har iaf märkt de två gånger jag kört med liverpoolbett att min häst blir mer harmonisk med det och verkar trivas bättre.

    Sommartid kör jag endel med repgrimma och jag märker ingen skillnad på att han skulle bli mer avslappnad med det i jämförelse med bett.

    Efter att ha fått mig en skentur med min häst efter att han varit spänd och sedan blivit rädd för en lastbil där föraren avsiktligt skrämde upp honom mer så har jag accepterat att ett stångbett är bättre säkerhetsmässigt. Har man en gång suttit bakom en häst i en gigg med rätt hög tyngdpunkt och känt att man inte kan göra något för att få stopp på hästen så känns det bättre att köra när man vet att man har ett nödstopp.
    Har tidigare använt one rein stop för att stanna honom när han blivit för framåt, men det är väldigt riskabelt med tanke på att hästen kan få för sig att springa åt det hållet man tar stoppet. Skulle det då vara ett dike där kan man ju räkna ut hur det skulle sluta..

    Som sagt, på min häst fungerar ett stångbett bättre än tränsbett då han blir mer harmonisk på det, och jag tänker inte sitta bakom en skenande häst med ett bettlöst alternativ. Hur väl man än miljötränar hästen kan den bli rädd, just för att det alltid kommer vara ett flyktdjur oavsett träning.

  2. ttorpehag

    Jag håller med Camilla till största del!

    Jag använder bett av den anledningen att ha en nödbroms, även om jag kört med repgrimma så känns det bättre att köra med bett precis som Camilla säger, en nödbroms. Har försökt stanna med one rein stop – slutade med att hästen stog inne i skogen med vagnen kvar på vägen, och det är INTE lätt att backa med en tvåaxlad vagn kan jag säga, tog ett bra tag innan jag kunde ta mig därifrån…

    Jag kör med tränsbett, inget skarpare. Kontrollen sitter i bettet, ja kanske, han körs till 90% med enbart röst, men OM något skulle hända, så är han mer bekant med vad bettet betyder än repgrimman då han inte blivit riden/körd länge i repgrimma. Han vet dessutom att jag har mindre kontroll med repgrimma eftersom jag inte kan göra one rein stop med vagn, och en LBE som han är tar gärna chansen att springa lite extra…

  3. malinstenstrom Inläggets författare

    Jag förstår att det alltid är bra med en nödbroms, men om man har en häst som skenar, och då menar jag skenar för att hästen tänker ”antingen springa eller dö” så blir det oftast bara värre om man när hästen springer i full panik, orsakar den smärta till råga på allt genom att dra den i munnen. Därför skulle jag aldrig någonsin köra eller rida på bett där jag vet att här kan min häst antingen bli rädd eller bli lite väl pigg, då jag aldrig någonsin skulle få för mig att dra i munnen. Om jag nu skulle göra det skulle jag alltid ha en kapson på med ett par tyglar eller tömmar till, som jag kan ta tag i ifall min häst får bråttom av olika anledningar. Munnen är helig.
    Har man en häst som inte drar för att den är rädd, utan för att den är busig, så har man lite att jobba på innan man ger sig ut på dom områdena där hästen ofta känner för att öka farten.
    Och så kan man ju köra i hackamore om man vill köra med stång just av den anledningen att man ska kunna be hästen att sänka huvudet för att få den att slappna av.

    1. ttorpehag

      Fast för min del kan det gå bra att köra 10 gånger och den 11e gången busar han, trots att jag kan ha kört samma runda, så det är inget jag kan förutse..

      1. malinstenstrom Inläggets författare

        Jag säger bara att jag själv skull aldrig någonsin få för mig att köra eller rida med bett utanför inhägnat område, där ja vet att min häst kan bli lite pigg, då jag aldrig någonsin vill behöva ta tag i hans mun och orsaka smärta, ffa inte om han springer av panik. Då vinner man absolut inget förtroende genom att orsaka smärta. Men alla gör som de vill, ja säger bara vad jag inte vill göra och gör istället🙂

  4. Camilla

    Fast å andra sidan så kan alla hästar skena, alla hästar kan bli rädda hur väl tränad och förberedd de än är.
    Skulle du sitta bakom en skenande häst och inte få stopp på den när du ser att det kommer en skarp kurva längre fram måste jag faktiskt säga att man är rätt så dumdristig. Hade jag inte fått stopp innan kurvan hade vi vält rejält, och jag föredrar att då dra min häst i munnen än de skador som skulle bli på hästen och mig om vi vält.

    Min häst har skenat en gång, det gav mig en rejäl tankeställare ang, säkerhetstänk. Jag har innan tänkt i dina banor men efter denna händelse insett att det tänket inte riktigt är förankrat i verkliga situationer.

    Jag har inte fått någon sämre relation till Dacke trots att jag bytt till ett stångbett, han verkar snarare mer nöjd under körningen än innan. Och att han blivit mer nöjd gör snarare vår relation bättre än sämre.

    Allt är inte svart eller vitt, man får anpassa sig efter vad som fungerar för hästen. Min häst mår inte dåligt av att bli körd på bett, han verkar snarare mer harmonisk under körningen med bett än med ridningen med en repgrimma.

    1. malinstenstrom Inläggets författare

      Jag skulle ändå personligen hellre sätta på ett skarpare bettlöst träns (ex hackamore) än att sätta på ett bett då min ponny lätt ”lägger sig i handen” om han blir pigg.

  5. Agneta

    Vi har en häst som vi tävlat tom elit klass i körning och i dressyren kör vi med postkandar och i maraton med ungerskt tränsbett. Det är mycket lättare att forma henne med postkandaret och vi har kollat hos vetrinär att det inte ligger an mot lanerna och kedjan är lagom spänd så det ger ett stop. Nu tog vi vargtänderna på henne och hon fick inte ha bett i munnen på henne i 2 veckor. Eftersom vi inte ville ”ställa” av henne så provade vi med hackamore. Vår häst upplevde det väldigt skarpt och minsta lilla man råkade ta så slog hon till backen eller gick bakom hand. Tycker det är rätt konstigt eftersom vi alltid har kört henne med fast nosgrimma och kedja så är hon ju van vid att känna tryck där. Ja ja nu är munnen läkt och vi kör henne återigen på bett och hon funkar ännu bättre nu än med vargtänder🙂

Kommentarer inaktiverade.