Bettets inverkan på hästen – del 5

Läs del 1, del 2, del 3 och del 4 här! Källa kommer i sista inlägget.

Tungan

Det finns som tidigare nämnt ingen plats för bettet i hästens mun – hela munhålan fylls upp av tungan. Det är också tungan som får ”flytta sig” eller tryckas ihop för att ge plats åt bettet.
Tungan är en muskel och tål därför mer tryck från ett bett än lanerna. När ett bett läggs i munnen har hästen tre val:

1. lämna kvar tungan under bettet – vilket skyddar lanerna men gör att tungan pressas mellan bettet och de tunna (vassa) lanerna,
2. lägga tungan över bettet (dock är detta ovanligt, då det är svårt att låta bli ett främmande föremål i munnen2),
3. eller det tredje, vanligaste alternativet – att dra tillbaka tungan bakom bettet och ”leka” med bettet med tungspetsen. Detta pressar gommen uppåt och begränsar hästens andningsförmåga (mer om detta i avsnittet om andning).

Tänder

Hästens tänder är till för att mala foder och är livsviktiga för hästens överlevnad, slits tänderna onormalt kan det ha direkt inverkan på hästens livslängd.

Ett för långt bett har en tendens att åka för långt bak i hästens mun, och ännu oftare tar hästen själv bettet mellan kindtänderna för att undkomma obehaget, vilket sliter dem onormalt. Slitaget på kindtänderna medför att underkäkens tänder blir vassa på den inre
sidan samtidigt som överkäkens tänder får liknande spetsar (”hakar”) på utsidan (mot kinden). Denna typ av spetsar kan också bildas av att hästen tuggar med huvudet i fel ställning, eftersom tandraderna då inte ligger an mot varandra som de ska. Spetsarna förhindrar hästens normala tuggrörelser och kan ge upphov till sår och skav på kindernas insida (speciellt om en nosgrimma trycker från utsidan).

Svårt fall av förflyttade tänder och gluggar

Att hästar tar bettet mellan tänderna eller tuggar på bettet sliter som sagt tänderna onormalt, och till slut kan de slitas så mycket att pulpan friläggs – detta medför smärta och kan orsaka infektionssjukdomar i tänderna. Hästar som tuggar mycket på bettet lider dessutom mycket oftare av karies och tandröta.

När hästar biter i eller tuggar på bettet får det tänderna att förflytta sig vilket skapar gluggar mellan dem. I gluggarna fastnar det
sedan mat som infekterar vävnaderna och kan medföra sjukdomar och kroniska skador.

läs nästa del här

Detta inlägg postades i Bettets påverkan på hästen, Forskning, Hästfakta, Utrustning och taggad den av .

Om malinstenstrom

Mitt hästintresse började redan när jag var 2 år. Jag växte upp på landet i Kolmården där vi bodde några meter ifrån en liten hästgård. Jag fick hjälpa till med alla möjliga hästar och ponnys i det stallet, och var mer i stallet än vad jag var hemma. På den vägen började mitt hästintresse och jag började även på ridskola som 7 åring. När jag var 13 år tröttnade jag på att gå på ridskola och började leta foderhäst. Jag hittade då en enögd liten ponny som fångade mitt hjärta med en gång. Midnight Special heter han men kallas Snobben. Nu, 7 år senare har jag fortfarande kvar honom och har även tillökat familjen med en liten lusitano vallack på snart 2 år vid namn Exito. Som många andra red jag vanlig traditionell dressyr, och tränade för tränare väldigt regelbundet. Under alla dessa år kände jag att Snobben och jag inte arbetade med varann, vi arbetade emot varann. Såfort jag bad om arbete så bockade han och sparkade bakut och flög rätt upp i luften, han stenvägrade med andra ord. Jag tog ut en equiterapeut för att kolla igenom honom och det visade sig att han var dubbelsidig halt i både kot och knäleden. Det blev en lång vila och många sprutor. Jag blev helt förkrossad över att min lilla älskade ponny har haft ont hela tiden, och började ifrågasätta varför det blir såhär. Varför så himla många hästar råkar ut för inflammationer i alla möjliga leder. Jag började läsa allt jag kom åt på internet, och kom fram till att så man tränar i traditionell dressyr är inget jag vill göra med min ponny. Jag tog kontakt med en tränare inom Akademisk Ridkonst, och fick även upp ögonen för Natural Horsemanship. I samband med detta släppte jag ut snobben på lösdrift, med nästintill fri tillgång på mat och tog strax därefter av skorna på honom. Det var inte förrän 2 år senare som jag hittade min Parelli instruktör Joanna, som jag nu även har fått äran att ha en blogg tillsammans med.