Bettets inverkan på hästen – Del 1

Nu kommer en liten serie angående bettets inverkan på hästen. Jag har hittat en hel del forskning inom detta som jag kommer att länka till i allra sista delen, så ni inte hinner tjuvläsa allt innan jag hunnit lägga upp det😉

Introduktion

Nästan alla hästägare använder sig av bett och tidigare var det en självklarhet. Nu har folk mer och mer börjat använda sig av bettlösa alternativ men det finns inte någon allmänt känd orsak till varför man ska eller inte ska använda bett. I det här arbetet har vi försökt sammanställa all fakta inom området för att komma fram till vad som är bäst – bett eller bettlöst. Arbetets frågeställningar har varit att fundera över varför vi egentligen använder bett och varför det inte än har blivit lika accepterat att träna hästar utan bettet som hjälpmedel.

Vad är ett bett?

Ett bett är (oftast) ett metallstycke som man lägger i hästens mun för att kunna utföra vissa övningar med hästen (t ex stanna och svänga) genom att kontrollera huvudet. Bett kan se olika ut beroende på användningsområde men det finns tre huvudgrupper som man brukar dela in alla bett i: Tränsbett, stångbett och övriga sorter. Gemensamt för alla bett är att de kan orsaka hästen skada i fel händer.

Tränsbettets inverkan

Tränsbett

Tränsbett är den kategori av bett som de flesta hästägare använder. De kan vara tvådelade, tredelade eller sitta i ett enda stycke; oledade. Det finns bett som är olika ”skarpa” men generellt sett brukar man säga att tränsbetten är mildast mot hästen. Hur lätt ett bett kan skada en häst beror självklart mycket på vem som håller i tyglarna/tömmarna, och man kan därför inte säga att man rider med ”det snällaste bettet på marknaden” eftersom det är ens egen hand som bestämmer trycket i hästens mun.

Hävstångseffektens inverkan

Stångbett

Stångbett anses vara skarpare än tränsbett på grund av hävstångseffekten de får när man använder tyglarna. Stångbett har nämligen en överskänkel som är fäst i sidostycket på tränset, och en underskänkel som tygeln fästs i. De har också en kindkedja som sitter under hästens underkäke. När man drar i tyglarna pressas bettet ner mot lanerna i hästens mun, samtidigt som överskänkeln drar i sidostycket då även kedjan börjar pressa mot underkäken, vilket får effekten att hästen böjer på nacken. Detta är vad som kallas för hävstångeffekt.

Övriga bett

Det finns även bett som är speciellt tillverkade för vissa hästar, som t ex tungfelsbett som används på hästar som ofta lägger tungan över bettet. Det finns också olika sorters ”hissbett”, som hissas upp i munnen och lägger mycket tryck på hästens mungipor.

Varför använder vi bett?

Den största anledningen till att så många använder bett är förmodligen att vi har gjort det så pass länge nu att det helt enkelt sitter i. Det ses som ett helt normalt hjälpmedel när man pratar om hästhållning, och vissa skulle inte kunna tänka sig att äga häst utan ett bett till hands.
Många tror att det är bettet som gör att man kan kontrollera hästen och att det skulle vara helt omöjligt att handskas med hästar utan detta redskap, men forskning har till och med visat att det är säkrare att inte använda bett. Det finns även många (mer lättillgängliga) bevis på att det inte alls är ett nödvändigt redskap, som exempel har vi de för många välkända namnen Lorenzo, Pignon, Jean-Mark Imbert, Alexander Nevzorov, Pat Parelli m.fl.

Historia

I Kazakstan har man hittat bevis på användning av bett ända sedan år 3500-3000 f.Kr. Man vet inte exakt hur de såg ut på den tiden, men forskare har även hittat bett gjorda av metall från Brons-/Järnåldern. På den tiden fanns det inga veterinärer eller forskare som kunde avgöra om bettet påverkade hästen negativt, men ändå fortsätter vi att använda metallbett som inte har genomgått några större förändringar sen de uppfanns för ungefär 5000 år sedan!
Under den klassiska dressyrens (Haute ecole – högskolan) utveckling på 1600-talet gjorde sig de tre främsta ”skaparna” väldigt kända och är än idag, 400 år senare, ser folk upp på dem. Dessa tre var Antoine de Pluvinel, Francois Guerinier och Chevalier de Nestier, vilka ansågs använda mer humana träningsmetoder baserade på Xenofons tankar 2000 år tidigare. Chevalier de Nestier hade en ritual som alla hans nya lärlingar var tvungna att genomgå. Som ny elev fick man ta på sig ett träns designat för människor där bettet ”arbetades” av de Nestier eller någon av de högre lärlingarna, på samma sätt som det användes i en hästs mun. Syftet var att ryttaren alltid skulle vara medveten om hästens smärta under ridning, oavsett ryttarens skicklighet.

Gå till del 2

Detta inlägg postades i Bettets påverkan på hästen, Forskning, Hästfakta, Hästhållning den av .

Om malinstenstrom

Mitt hästintresse började redan när jag var 2 år. Jag växte upp på landet i Kolmården där vi bodde några meter ifrån en liten hästgård. Jag fick hjälpa till med alla möjliga hästar och ponnys i det stallet, och var mer i stallet än vad jag var hemma. På den vägen började mitt hästintresse och jag började även på ridskola som 7 åring. När jag var 13 år tröttnade jag på att gå på ridskola och började leta foderhäst. Jag hittade då en enögd liten ponny som fångade mitt hjärta med en gång. Midnight Special heter han men kallas Snobben. Nu, 7 år senare har jag fortfarande kvar honom och har även tillökat familjen med en liten lusitano vallack på snart 2 år vid namn Exito. Som många andra red jag vanlig traditionell dressyr, och tränade för tränare väldigt regelbundet. Under alla dessa år kände jag att Snobben och jag inte arbetade med varann, vi arbetade emot varann. Såfort jag bad om arbete så bockade han och sparkade bakut och flög rätt upp i luften, han stenvägrade med andra ord. Jag tog ut en equiterapeut för att kolla igenom honom och det visade sig att han var dubbelsidig halt i både kot och knäleden. Det blev en lång vila och många sprutor. Jag blev helt förkrossad över att min lilla älskade ponny har haft ont hela tiden, och började ifrågasätta varför det blir såhär. Varför så himla många hästar råkar ut för inflammationer i alla möjliga leder. Jag började läsa allt jag kom åt på internet, och kom fram till att så man tränar i traditionell dressyr är inget jag vill göra med min ponny. Jag tog kontakt med en tränare inom Akademisk Ridkonst, och fick även upp ögonen för Natural Horsemanship. I samband med detta släppte jag ut snobben på lösdrift, med nästintill fri tillgång på mat och tog strax därefter av skorna på honom. Det var inte förrän 2 år senare som jag hittade min Parelli instruktör Joanna, som jag nu även har fått äran att ha en blogg tillsammans med.

One thought on “Bettets inverkan på hästen – Del 1

Kommentarer inaktiverade.