Svar på kommentar

Hej

Min snälla, dominanta kallblodstravar dam som alltid har glimten i ögat pratar med mig. Visar och pekar med mulen vad jag ska hämta, ställer sig och krafsar där hon vill att jag ska lägga höet, springer runt mig om hon har t.ex en fästing och står sedan blixtstilla när jag tar bort den, även om den sitter illa till. Hon är oxå väldigt lekfull med munnen och biter gärna i grimskaft, tyglar, rafsar i kläder, slicka på mina händer. MEN hon nyps med framtänderna i skinnet ibland, precis så hårt att det gör ont utan att gå hål… o det gör hon när hon tycker saker är jobbiga, eller hon blir uttråkad om vi står stilla osv. Ibörjan när jag hade henne så försökte jag bli arg men då blev hon än värre— stämmer precis där du skrev att de testar om de kan vinna leken ännu mer. Hon var i och för sig väldigt bufflig och känd för att springa över folk. Nu har vi nästan fått bort det här beteendet med ordet nej o sen backa om hon tänker fortsätta. (syns tydligt på henne). Blir hon rädd för något händer det att hon blixtsnabbt nyper mig i den hand som håller tygeln o slutar när jag lugnar henne. Problemet är när andra ska handskas med henne. De blir jätterädda och arga när hon bits, skriker o slår henne. De idiotförklarar mig när jag berättar varför hon gör så och hur de kan bemöta det.
Jag är inte bra på att hålla den här spacen som alla pratar om, älskar att vara nära mina hästar och hon är van att hon får komma fram och kela hur nära hon vill, dock inte knuffas eller gå på. Och efter ridturen går jag med armen runt hennes hals, vi lutar oss mot varandra, kliar och myser. Det tyckte en ridskole-tjej var hemskt, hon visade henne ingen respekt, så fick hon sig en orring igen.

Tilläggas ska att hon är lugnare nu när hon har lösdrift och får begränsad fri tillgång till hö. Lite skrammel på botten av spannen som tröst när fullblodet får kraftfoder. / Pia

(kommentaren är lite avkortad, ni kan se hela här)

Hej Pia!

Det var väldigt kul att läsa din kommentar!

Den sista delen tycker jag nästan är bäst, och allra viktigast, och jag känner att jag kanske inte belyste den tillräckligt i mitt inlägg. Att hästen kan få utlopp för sina grundläggande behov som

sällskap,

ströva

och söka föda

är det som ofta löser grunden till många problem! En häst som fifflar mycket med sin mule, kommer även att fiffla med den när den inte är med oss. Och desto mer den får göra det dessa 23 timmar, desto mindre kommer den att känna ett behov av att göra den timmen den är med oss.

Det blir ofta problem när andra ska hantera ens häst, vissa hästar kan ta det bättre än andra, men i visas fall kan det förstöra en del även för en själv, då hästarna kan bli misstänksamma till människor. ( -> fördelen med lösdrift, ingen behöver leda din häst ut och in ifrån boxen varje dag!) Men problemet som jag ser det, är att ”i den vanliga världen” lär man sig att leda sin häst, mycket nära och hålla ett kort grimskaft under hakan på hästen. Respektera hästens utrymme, så kommer den att respektera ditt. Svårt för hästen att bitas om den inte når!

Jag tycker också om att mysa och kramas med mina hästar, men på bådas villkor. De får aldrig springa in i mig, eller Anta att de får klampa in och mysa bara sådär. De ska fråga och bli inbjuda för att få mysa, och samma sak gäller för mig. I grunden handlar det bara om att båda parter lär sig respektera varandras bubblor. En häst som har problem att förstå det undviker jag att mysa med, eller bjuda in, tills den har förstått mitt personliga space, av säkerhets skäl. Sen hur stor den bubblan är bestämmer varje individ själv.