Missuppfattningar inom dressyren – Samling

Ökad böjning av lederna i bakbenen och bäckenet under den viktbärande fasen sänker  korset i förhållande till framdelen. Samling är inte böjning av hasen, eller ”has action”, där lederna i bakbenen är markant böjda när benet är i luften. Samling är heller inte hur pass långt hästen trampar in under sig.
Massor av hästar har ett långt undertramp, men de behöver inte samlas för det. Många hästar är utbildade för att trampa under sig så mycket som möjligt och genom ”has action” vilket man får fram av att rida i ett övertempo. Dessa hästar artikulerar inte för att de är samlade utan för att de ”slänger omkring sina ben”.

Studsande piaff

Med andra ord, en bakbensrörelse som rycker uppåt är sällan engagerad och bär inte på det sättet vi menar med ”samling”. Detta kan ofta observeras i piaff. Hästar som är mer aktiva i bakbenen än i frambenen lyfter bakbenen högre upp från marken än frambenen. Bakbenen ser väldigt aktiva ut, vilket de också är, men inte på det sättet som krävs för samling. Varför de kan studsa och rycka uppåt är för att bakdelen inte bär någon vikt.
I detta läge gör frambenen faktiskt, som Philippe Karl säger ”… bär mer vikt än om hästen stod stilla”. Detta visas i slow motion, där man kan se hur hästarna rör sig från ena frambenet till det andra.
Denna typ av piaff är vanligtvis utbildad med en piska eller en pinne som man använder på bakbenen för att få ”energi”. Energin är dock i fel riktning, och blir en studs i stället för att hästen ”sätter sig”.

studsande piaff med höga frambensrörelser

Vissa hästar kan även lyfta frambenen väldigt högt i denna typ av piaff. Men det är inte en flödande rörelse, man kan tydligt se att hästen står på ett ben och drar hans andra framben upp högt och långsamt. Frambenet som bär är nedtyngt och kotan är böjd och underarmen skjuts upp i axeln.
Detta lär man ibland in genom att använda piska på frambenen, för att på konstgjord väg få dem att lyfta högre.
I piaffen är det tänkt att hästen ska ”sätta sig” och lätta i framdelen. I denna position måste hästen vara stark nog att flytta vikt mellan de två diagonalerna Och helst göra det med viss fjädring mellan de två diagonalerna – hästen ska hänga i luften under en videobild. Sanningen är, att denna typ av kvalitet på piaff är förmodligen för mycket att begära från 99,999% av alla varmblod.

Aktiv framdel

Passage är något som är tänkt att ha både påskjut och bärkraft i bakdelen. Tyvärr är det sällan vi ser det i tävlingsarenan. Vad vi ofta kan se, är en mycket uttrycksfull studsande trav med ”hang-time”. I detta fall är det inte en aktiv bakdel vi ser, utan snarare en alltför aktivt studsande framdel. Detta är möjligt, på grund av hur axlarna hos hästen sitter ihop. Hästen har inget nyckelben.

Studsande passage, notera hur bakbenet tar mark innan frambenet

Hästens framben fäster i bröstet endast av muskler och senor. Muskler och senor bildar en slinga från skulderblad till skulderblad som hästens bröst vilar i. Detta gör det möjligt för hästen att justera höjden på bröstet med hjälp av musklerna. Det ger också hästen möjlighet att använda dessa muskler som stötdämpare och slutligen som en trampolin där det nedfallande benet kan studsa upp igen. Många hästar i dressyrarenor idag visar exakt denna typ av rörelse i passagen. Bakbenen går nästan framåt, medan framdelen studsar från det ena benet till det andra.

Texten och bilderna är hämtade och översatta härifrån av mig.

Advertisements
Detta inlägg postades i Konsten att rida Dressyr den av .

Om malinstenstrom

Mitt hästintresse började redan när jag var 2 år. Jag växte upp på landet i Kolmården där vi bodde några meter ifrån en liten hästgård. Jag fick hjälpa till med alla möjliga hästar och ponnys i det stallet, och var mer i stallet än vad jag var hemma. På den vägen började mitt hästintresse och jag började även på ridskola som 7 åring. När jag var 13 år tröttnade jag på att gå på ridskola och började leta foderhäst. Jag hittade då en enögd liten ponny som fångade mitt hjärta med en gång. Midnight Special heter han men kallas Snobben. Nu, 7 år senare har jag fortfarande kvar honom och har även tillökat familjen med en liten lusitano vallack på snart 2 år vid namn Exito. Som många andra red jag vanlig traditionell dressyr, och tränade för tränare väldigt regelbundet. Under alla dessa år kände jag att Snobben och jag inte arbetade med varann, vi arbetade emot varann. Såfort jag bad om arbete så bockade han och sparkade bakut och flög rätt upp i luften, han stenvägrade med andra ord. Jag tog ut en equiterapeut för att kolla igenom honom och det visade sig att han var dubbelsidig halt i både kot och knäleden. Det blev en lång vila och många sprutor. Jag blev helt förkrossad över att min lilla älskade ponny har haft ont hela tiden, och började ifrågasätta varför det blir såhär. Varför så himla många hästar råkar ut för inflammationer i alla möjliga leder. Jag började läsa allt jag kom åt på internet, och kom fram till att så man tränar i traditionell dressyr är inget jag vill göra med min ponny. Jag tog kontakt med en tränare inom Akademisk Ridkonst, och fick även upp ögonen för Natural Horsemanship. I samband med detta släppte jag ut snobben på lösdrift, med nästintill fri tillgång på mat och tog strax därefter av skorna på honom. Det var inte förrän 2 år senare som jag hittade min Parelli instruktör Joanna, som jag nu även har fått äran att ha en blogg tillsammans med.

2 thoughts on “Missuppfattningar inom dressyren – Samling

  1. Zabbio

    Precis min åsikt. Tycker att det är märkligt att inte fler SER att hästarna inte bär vikten på bakdelen.. Ser man hästen i helhet – speciellt i stillbild på de flesta faserna i stegen – så syns det ju tydligt att balansen och energin är lagd på framdelen.. eller, jag ser det iaf tydligt. Fast det kanske är mycket träning på att se genom mitt måleri. Men det är så väldigt tydligt i många fall..
    Sen säger ju dressyren väldigt tydligt vad samling är – ryggen är höjd som en bro, vikten flyttas till bakdelen och nosen är på eller framför lod, med nacken/poll som högsta punkt. Så varför är det ofta inte alls så det ser ut ens i högre tävlingar?
    Och varför ökad trav plötsligt kan få vara helt fyrtaktig på tävling förstår jag inte heller, hur lyckas man ens få traven sådan på en häst som förväntas vara samlad och väl utbildad? Vart tog bakbensaktiviteten vägen när bakbenet är så långt efter frambenets fas i steget? Även om samling inte bara handlar om hur långt fram hästen sätter hoven, så har det ju viss betydelse. Hoven ska ju helst landa under hästen och det mesta av bärandet ske innan hoven är bakom hästen… Jajja. Kul att läsa att fler har samma funderingar.
    Att jag sen inte kan samla min häst nåt vidare är ju en annan sak.. 😉

    1. malinstenstrom Inläggets författare

      Ja det är verkligen en bra fråga varför många inte ser detta, troligtvis för att de helt enkelt inte vet något annat än det sättet det går till på på tävlingar. Men domarna om något, framförallt de som varit med länge och sett hur det tidigare såg ut, borde ju reagera. Men icke. Hade det inte varit för att de tar fram de med den mest ihopkrullna halsen och sprattlande framben så hade inte folk ridit så. Hade de bara tagit fram dom som rider sunt och så som samling ska vara, hade folk tränat efter just det.
      Ja det kan inte jag heller pga att min ponny har lite problem med bakbenen, men jag utger mig inte heller för att vara världsmästare och tävlar på hög nivå 😛

Kommentarer inaktiverade.