Missuppfattningar inom dressyren – Engagerade bakben

Faller framåt på framdelen

För att en häst ska röra sig på rätt sätt måste den lära sig att driva sig framåt med hjälp av bakbenen i stället för att flytta vikten framåt och faller framåt. Detta kräver aktiva bakben som inleder rörelsen, och inte bara bakben som fångar den fallande vikten. Aktiviteten är tvåfaldig: hästen måste både aktivt driva på framåt och samtidigt aktivt gå under och stödja/bäravikt. Det är två helt olika kriterier, men när de flesta ryttare talar om bakbensaktiviteten separerar de inte på dessa två. Det kan vara för att de inte vet skillnaden helt enkelt.

Aktivt rycker benen uppåt men placerar dem inte mycket framåt

Inom tävling hör vi ofta synpunkter på hur aktiv en häst är i bakdelen. Denna aktiviteten är oftast ”dra upp” hasen så högt som möjligt så att bakbenen lämnar marken. Vissa hästar visar även en knyckande rörelser med bakbenen. Denna gest är ganska spektakulär och imponerande, men det imponerar inte alla. Speciellt inte mig.

En böjd bärande has

När en häst aktivt skjuter framåt med bakbenen, i stället för att dra sig framåt med frambenen, gör han detta med lätt böjda haser och engagerat och tillbakatippat bäcken.

En rak påskjutande has

I trav, till exempel när vänster bakben är i marken, medan den högra bakben är i luften. Förflyttningen av bakbenet som är i luften är helt beroende av kvaliteten på arbetet som görs av det stödjande bakbenet i marken. Om det bärande bakbenet är svag på att fånga vikten vid landning, kommer den stödjande fasen att vara väldigt kort.

För att jobba korrekt behöver hästen använda höftböjaren och hans mage för att dra den nedre delen av bäckenet framåt. Några av dessa muskler är samma muskler som drar bakbenen framåt för att placeras väl in under kroppen på hästen, och samma ben kommer att stödja så att kroppsvikten bärs över bakbenen.

Texten och bilderna är hämtade och översatta härifrån av mig.

Detta inlägg postades i Konsten att rida Dressyr den av .

Om malinstenstrom

Mitt hästintresse började redan när jag var 2 år. Jag växte upp på landet i Kolmården där vi bodde några meter ifrån en liten hästgård. Jag fick hjälpa till med alla möjliga hästar och ponnys i det stallet, och var mer i stallet än vad jag var hemma. På den vägen började mitt hästintresse och jag började även på ridskola som 7 åring. När jag var 13 år tröttnade jag på att gå på ridskola och började leta foderhäst. Jag hittade då en enögd liten ponny som fångade mitt hjärta med en gång. Midnight Special heter han men kallas Snobben. Nu, 7 år senare har jag fortfarande kvar honom och har även tillökat familjen med en liten lusitano vallack på snart 2 år vid namn Exito. Som många andra red jag vanlig traditionell dressyr, och tränade för tränare väldigt regelbundet. Under alla dessa år kände jag att Snobben och jag inte arbetade med varann, vi arbetade emot varann. Såfort jag bad om arbete så bockade han och sparkade bakut och flög rätt upp i luften, han stenvägrade med andra ord. Jag tog ut en equiterapeut för att kolla igenom honom och det visade sig att han var dubbelsidig halt i både kot och knäleden. Det blev en lång vila och många sprutor. Jag blev helt förkrossad över att min lilla älskade ponny har haft ont hela tiden, och började ifrågasätta varför det blir såhär. Varför så himla många hästar råkar ut för inflammationer i alla möjliga leder. Jag började läsa allt jag kom åt på internet, och kom fram till att så man tränar i traditionell dressyr är inget jag vill göra med min ponny. Jag tog kontakt med en tränare inom Akademisk Ridkonst, och fick även upp ögonen för Natural Horsemanship. I samband med detta släppte jag ut snobben på lösdrift, med nästintill fri tillgång på mat och tog strax därefter av skorna på honom. Det var inte förrän 2 år senare som jag hittade min Parelli instruktör Joanna, som jag nu även har fått äran att ha en blogg tillsammans med.

One thought on “Missuppfattningar inom dressyren – Engagerade bakben

Kommentarer inaktiverade.