Har din häst en för liten eller en för tråkig hage?

Alla har inte turen att kunna ha sin häst på ett ställe med bra hagar, tyvärr. Men med lite tid och fantasi kan man få nästan vilken hage som helst intressant och inbjudande till att röra på sig! Delvis genom att hänga upp ett antal hönät i hagen, gärna små men många, inbjuder hästen/hästarna till att röra på sig mycket mellan de olika matställena. Har man inga träd eller liknande att hänga i kan man köpa eller bygga små hölådor som man kan lägga näten i för att slippa ha de direkt på marken.
Något annat som är viktigt att tänka på är att maten och vattnet ska vara så långt ifrån varann som möjligt, och har man möjlighet även där kan man ha flera ställen att låta hästarna dricka på.

Sly är ofta väldigt uppskattat av hästarna och dessutom väldigt bra både för tänder och mage att tugga på, så hittar ni massa sly är det bara att slänga in i hagen, ju mer desto bättre! Och då sprida ut det så mycket som det går. Man kan också göra som högar av sly och andra stockar och grenar så hästarna måste gå runt eller över detta för att ta sig någonstans.

Det går även att bygga hagen på olika sätt, tex som jag har ritat på bilden ovan. Genom att sätta upp staket så att de måste gå ”slalom” för att ta sig från den ena änden till den andra så kan man öka längden där i mellan nästan dubbelt så mycket så de får gå dubbelt så långt än vad de annars behövt göra om det bara var en fyrkant. Det är samma precis som man använder sig av när man sätter upp staket för köbildning, tex utanför vissa krogar och konserter osv.

Om man vill ha fler tips på hur man kan bygga och miljöberika sin hage för att få den intressant och inbjudande till rörelse kan man läsa boken Padock Paradise. Tyvärr har jag inte läst den själv men jag vet andra som har gjort det och som rekommenderar den varmt. Hoppas ni fick lite tips till hur ni kan miljöberika eran hage, använd fantasin!

Advertisements
Detta inlägg postades i Hästhållning, Tips och taggad , , , den av .

Om malinstenstrom

Mitt hästintresse började redan när jag var 2 år. Jag växte upp på landet i Kolmården där vi bodde några meter ifrån en liten hästgård. Jag fick hjälpa till med alla möjliga hästar och ponnys i det stallet, och var mer i stallet än vad jag var hemma. På den vägen började mitt hästintresse och jag började även på ridskola som 7 åring. När jag var 13 år tröttnade jag på att gå på ridskola och började leta foderhäst. Jag hittade då en enögd liten ponny som fångade mitt hjärta med en gång. Midnight Special heter han men kallas Snobben. Nu, 7 år senare har jag fortfarande kvar honom och har även tillökat familjen med en liten lusitano vallack på snart 2 år vid namn Exito. Som många andra red jag vanlig traditionell dressyr, och tränade för tränare väldigt regelbundet. Under alla dessa år kände jag att Snobben och jag inte arbetade med varann, vi arbetade emot varann. Såfort jag bad om arbete så bockade han och sparkade bakut och flög rätt upp i luften, han stenvägrade med andra ord. Jag tog ut en equiterapeut för att kolla igenom honom och det visade sig att han var dubbelsidig halt i både kot och knäleden. Det blev en lång vila och många sprutor. Jag blev helt förkrossad över att min lilla älskade ponny har haft ont hela tiden, och började ifrågasätta varför det blir såhär. Varför så himla många hästar råkar ut för inflammationer i alla möjliga leder. Jag började läsa allt jag kom åt på internet, och kom fram till att så man tränar i traditionell dressyr är inget jag vill göra med min ponny. Jag tog kontakt med en tränare inom Akademisk Ridkonst, och fick även upp ögonen för Natural Horsemanship. I samband med detta släppte jag ut snobben på lösdrift, med nästintill fri tillgång på mat och tog strax därefter av skorna på honom. Det var inte förrän 2 år senare som jag hittade min Parelli instruktör Joanna, som jag nu även har fått äran att ha en blogg tillsammans med.