Månadsarkiv: februari 2012

Trainer dressyrsadel

Trainer Dressyr sadel 4500kr

En superskön dressyr sadel för den kräsne! Är16,5″ i sätet och väldigt bred. Har suttit på breda islandshästar och en nordsvensk. Passar en häst med lite svängd rygg.

Koppjärnet är av X-change2 system och sadelmakaren kan då ändra det vid behov!

Nypris 8-10 000.

Båda sadlarna finns i Kolmården, Norrköping.

Filmen om en vildhästs liv

Nu har jag precis sett klart filmen ”Cloud – The wild stallion of the Rockies” och den skapade minst sagt en hel del tankar hos mig och berörde mig något enormt. Den handlar om Cloud, en hingst som Ginger, filmaren, följer från att han var nyfödd till att han blev 7 år och hade en egen flock och en egen son.
För mig är det verkligen en fröjd att få se vildhästar, få se dem leva så som hästar är ämnade för att leva – Tillsammans, ute i naturen. Något som betonades i filmen är hur pass viktigt det är för en häst att ha en flock, en familj. Vilket tyvärr inte är allt för ovanligt att tamhästar saknar. En annan sak de tog upp i filmen är att Ginger trodde hon bara skulle få sitta på en och samma plats och filma betande hästar i 7 år. Men det var rörelse hela tiden! Lek var något som innefattade vardagen väldigt mycket, nästan oavsett ålder. Hur många tamhästar har den möjligheten?
Något som var höjdpunkten på vildhästarnas dag, var när de kom fram till vattenhål de varmaste dagarna. De hade långa härliga gyttjebad och lekte hur mycket som helst i vattnet, de verkligen älskade det!

En tanke som slog mig var hur pass duktiga de va på att ta sig fram överallt, och då menar jag verkligen överallt! Det var stora branter som de tog sig både uppför och nerför, bergiga och steniga områden som de tog sig fram på utan problem, hala och snöiga områden, kuperade områden osv. Och på alla dessa ställen kunde de flyga fram i full galopp – Barfota! Hur hade en tamhäst, med skor och stora hovar tagit sig fram här tror ni?
Vildhästarnas hovar är små och skålformade, med stora fyllda strålar (snarare trampdynor) som känner friktionen och underlaget och kan då passera alla möjliga kuperade terränger utan problem. Medan de skodda tamhästarnas hovar har järnskor som höjer upp både sula och stråle från marken, vilket gör att de varken känner hur pass ojämnt underlaget är, eller hur pass halt det är.

Hovavtryck från en vildhäst. Liten, rund hov med stor fin stråle som har markkontakt och känner både underlag och friktion.

Det var så härligt att se hästar gå och få vara hästar, de fick utlopp för alla deras basala behov och beteenden. Där de kan röra sig hur mycket och obegränsat de vill, tillsammans med deras flock. Självklart går det inte att ge våra tamhästar möjligheten till obegränsad yta att röra på sig, men man kan göra så mycket mer än att ha de på box och ensamma i små hagar.

Flock och familj

Filmen visade också hur pass anpassade hästarna är efter ett varierat klimat och väder. Oavsett om det var 30-40 minusgrader ute klarade de sig utan att frysa, det var snarare maten som var det som kunde leda till en och annan dödsorsak, men inget som de stötte på under dessa 7 år med de flockarna de följde. Hästarna är också anpassade efter att leva på ett magert bete, under vintern är det dött torrt gräs de får leva på och såg ändå väldigt fina ut i hullet (förutom vissa hingstar).

Hingsten Cloud till vänster, som filmen handlade om. Notera de små hovarna, som tar fram hästarna på alla möjliga terränger.

Den här filmen är ett bra ”bevis” på hur bra hästar faktiskt klarar sig utan oss. Kom ihåg också att under vinterhalvåret ändras inte deras vardag, utan de måste fortfarande vandra över stora ytor för att söka föda och rovdjuren kan lura bakom hörnet. Dessa hästar utför ett mycket större ”arbete” vintertid än vad många av dagens elit hästar gör, trots att de har en tjock vinterpäls och kan bli svettiga under flykten. Behöver verkligen våra tamhästar allt det vi tror att de behöver?

Det sägs också att mustanger har de mjukaste gångarterna och är de bekvämaste ridhästarna, just för att de rör sig under så stora ytor och Lär sig hur de ska använda sin kropp effektivt från dag 1. Hur pass väl det stämmer får Joanna berätta efter hennes Resa till USA, där hon ska få äran att leka och lära ifrån en mustang under hennes kurs på Parelli University!

Vintervildhästar

Körning för dummies – del 2 – vagnen

Om du vill börja köra, men är osäker på ditt eller hästens intresse, är det att föredra en enklare rockard, vilket även är vagnen jag rekommenderar vid inkörning. MEN! Spring inte iväg och köp den första du ser. Först och främst, kontrollera att vagnen har en svängel! Den ska även ha rätt lutning – skakeln fästs längre upp på hästens sida än vad du kanske är van vid om du kört med shettisselen, och du ska kunna sitta i vagnen utan att luta bakåt – det måste bli rätt balans. Stötdämpning/fjädring är att föredra 😉 Dessutom är det bra om den är hög så du ser över hästen och inte bara en rumpa.

Min första vagn såg ut såhär! En rockard som jag köpte billigt (ca 2000kr), pappa och jag byggde sedan om den, satte svängel, broms och fjädring på. Vagnen var för stor för hästen på bilden, men fungerade skapligt. Den byggdes sen om till min nuvarande häst, längde skaklarna och ändrade lutningen något. Den här använde jag till hans inkörning. Om hästen skulle sparka är du väl skyddad högt uppe och med sparkskydd.

När man sen insett att ja, jag vill fortsätta köra regelbundet, så är det kanske dags att byta upp sig. Den allra vanligaste frågan jag får är ”Vad får jag för vagn för max 5000kr som är vettig?”. Då är det nog en liknande vagnen ovanför som man får leta efter, en robust och stabil vagn men ingen skönhet. Om man vill ha en skaplig vagn får man dubbla det för en enklare gigg. Vad är då en gigg?

En gigg är en tvåhjulig vagn, oftast klassad som dressyrvagn, en högbyggd vagn med stora hjul. Nya är de rätt dyra i inköp, så om du letar efter en gigg så LETA BEGAGNAT! Det kommer upp små guldkorn då och då till rätt pris, ha inte för bråttom. Om du hellre vill investera i en ny så kan jag trösta dig med att de har ett väldigt bra andrahandsvärde. Jag köpte min ny, en hobbygigg för all körning och ingen ren dressyrvagn. Man kan välja mellan olika hjul för att få fram vagnen som passar just dig bäst. Det finns luftgummihjul, och hårdgummihjul.

Tänk efter, kör du mest ute i skogen i varierad terräng och några pass på banan, eller är du ute efter att tävlingsköra med din vagn? Luftgummihjul är bekväma och går fram överallt utan att sjunka ner i underlaget, medan det inte är någon risk för punktering på hårdgummihjul.

Min gigg med luftgummihjul!

Gigg med hårdgummihjul!

Den andra vanligaste vagnstypen är maratonvagnen. Många väljer att köpa en maratonvagn om man vill ta med familjen ut på utflykter (fler sittplatser än en gigg) och kanske börja tävla. Vagnen går att använda i alla grenar och den har en låg tyngdpunkt, den tål buskörning och snäva svängar. En tvåaxlad vagn följer din häst exakt, du kan göra en sväng rakt åt sidan och vagnen följer efter, till skillnad från giggen där hästen måste vända sig själv runt skakeln. Skaklarna på en tvåaxlad rör sig oberoende av varandra och om du kör på sniskan (kör över en sten osv) så slipper hästen känna det i däckeln, för skakeln följer med

Det finns mer rena maratonvagnar som är byggda för just maraton, och så finns de som är lite hobbyvarianter. En ren maratonvagn har oftast bara en sittplats, för kusken, och en ståbräda bak där groomen står under maratonet. Har man en ren maratonvagn behöver man således ha en annan vagn till de momenten, vilket du även måste ha i högre klasser, eftersom groomen inte får stå under dressyr och precision.

En hobbyvagn har oftast plats för minst 4 personer (en brevid kusken och en på var sida om ståbrädan bak) och har vadderade säten för komfort. Den här funkar lika bra till tävling som till familjepicknick.

Min maratonvagn av hobbytyp!

Bild på en ren maratonvagn för högre klasser (just denna för B-ponny)! Som ni ser finns inga säten, då groomen alltid står i maraton för att parera. Detta kallas att grooma! Groomen står som sagt upp och har handtag att hålla i. När man svänger snävt i hög fart kan vagnen lätt hamna ur balans, och då är det viktigt att groomen hänger sig inåt i kurvan så att vagnen inte vippar.

Det finns även tvåaxlade vagnar som används i dressyr och precision, så kallade ”Spiders”. De är riktiga finvagnar och inget man bara går och köper, utan de används mest i rent tävlingssammanhang. Nu säger jag inte att vem som helst går och köper en maratonvagn heller, för om ni väl börjar kika runt lär ni inse att körning inte är någon billig sport 😉

En spider i precisionsmomentet!

Dessa vagnar är de allra vanligaste i körningen, och det är sällan man ser några andra. Gigg och maratonvagn ser man alltid på tävlingar, och oftast även någon spider. De finns även de som tävlar med rockarder av enklare slag i lätta klasser, enda kravet är korrekt sele och svängel på vagnen!

Vad är det som avgör vad du ska välja för vagn? Först och främst, vill du ha fart och fläkt, kanske tävla, eller köra precision och maratonträning hemma? Då rekommenderar jag en tvåaxlad vagn, en maratonvagn. Hästen kan vända lättare, det är låg tyngdpunkt så den vippar inte så lätt, och du kan ta med familjen eller vänner ut på turer. Däremot om du vill köra lite lugnare, träna dressyr och köra ut för nöjes skull, kanske en gigg fungerar utmärkt. Om du har en häst som inte är så van framför vagn, är en enaxlad vagn att föredra. Om hästen skulle backa för något, så följer vagnen med. En tvåaxlad vagn kan lätt hamna i en ”rävsax” och vika sig om man inte backar exakt rakt bakåt.

Gå till del 3 ->

<-Gå till del ett

Värt att tänkas på

Magsår  är en mycket vanlig åkomma hos våra hästar. Intressant är att hästar som går på gräs aldrig utvecklar sjukdomen!

Symtomen är mycket varierande men vanligast är att hästen ratar kraftfodret men äter hö och gräs. Vissa mediciner kan ge magsår, liksom stress i olika former. En del individer visar buksmärta andra får diarre och en del bara nedsatt prestation och verkar allmänt olustiga.

Ge aldrig enbart kraftfoder, det sänker pH i magsäcken, helst ska grovfodret ges först eller åtminstone samtidigt.

Jag är övertygad om att man kan undvika sjukdomen nästan helt genom att använda slow-feeding net både i hagen och i boxen. Då blir ju magsäcken aldrig helt tom och pH hålls på en jämn nivå.

Citatet kommer från den här veterinärbloggen.

Körning för dummies – del 1 – selen

Jag kommer hålla mig till att förklara enbetsselen, det vill säga den man använder när man kör en häst. Det behövs några ändringar för att kunna köra par, och ännu fler för att köra fyrspann.

En körsele består av tre grunddelar. En del att fästa vagnen i, en del att dra med och en del att bromsa med.

En “riktig” bröstsele har som sagt tre delar, en brösta med draglinor, en däckel och en baksele. Nedan ser ni en bild på Ceros bröstsele!

I däckeln fästes skaklarna, vars funktion är att kunna bromsa vagnen, och om man har en enaxlad vagn (ex. sulky), även bära upp vagnen. Den del hästen drar vagnen med kan vara lokor (loksele), coller (helcoller eller halvcoller) eller brösta, och draglinor. Den tredje delen är bakselen som bromsar vagnen.

Bakselen ligger runt rumpan, inte för lågt ner så den stör bakbenen, utan rätt högt upp för att kunna användas på bästa sätt. Den fästs i skakeln och hjälper till att bromsa i nedförsbackar/lut. Den sitter fast i ryggstycket/svanskappan för att sitta stabilt. Däckeln är som ni ser inte kopplad med bröstan på något sätt. Den bär enbart upp skaklarna. Den sista delen är bröstan, som Cero drar med. Den är fäst med draglinor som han drar vagnen i.

Draglinorna  fästs i en svängel som rör sig efter hästens bogrörelser. Bröstan ligger därför kvar i samma läge hela tiden och det finns ingen risk för skav. Svängeln sitter fast i en bult och kan svänga – därav namnet – med en sida i taget. När hästen tar fram höger framben, följer linan fäst i bröstan med och högersidan av svängeln åker fram, medan vänstersidan av svängeln åker bakåt. Svängeln ger hästen möjlighet att utnyttja sin kraft på allra bästa sätt, samtidigt som arbetet framför vagnen blir betydligt bekvämare!

Såhär ser en svängel ut!

Den selen som många relaterar körning med, är den jag kallar “shettisselen”, som även benämns skitsele bland körfolk. Den består av en enkel däckel med en fast brösta i, och en svanskappa. Skaklarna fäster man i en ring långt ner på hästens mage. Denna sele säljs på de flesta hästaffärer som “komplett”.  Men selen har varken baksele, eller draglinor. Varje gång hästen rör frambenet framåt möts den av en stum sele som inte följer med eftersom den inte har draglinor – och används oftast med en vagn utan svängel, och bröstan skavs för varje steg den tar. Om du går i nedförsbacke och hästen behöver bromsa upp vagnen, vad händer då? Jo, den får ta allt tryck i svansroten och under magen i gjorden. Inte alltför kul. Dessutom fästs skaklarna väldigt lågt vilket innebär att hästen måste stå ut med att få skakeländen i bogen varje gång den ska vända.

Andra selar

Lokselen är jag inte speciellt insatt i, men där används inte alltid draglinor. Bakselen är kopplad direkt i däckelringen (som även finns på shettisselar) och hästen lägger all sin tyngd i lokorna och drar. Man kan även ha en “finare” sorts loksele kallad coller, där hästen använder sin dragkraft på ungefär samma sätt. Coller använder man ibland draglinor till. Coller är gjorda i trä, men det finns även ”French coller” som är gjorda i läder och har något bättre inställningsmöjligheter.

Loksele!

Helcollerselen träs över huvudet, går ej att öppna och är rätt svår att anpassa! Det finns även halvcoller som öppnas som en loksele, de är något lättare att passa in.

Vilken sele man skall använda beror på vilken vagn man har. Ska hästen dra tungt eller kanske dra släde används en loksele, medan om den ska dra en gigg eller maratonvagn så passar en bröstsele bättre. Coller används främst till dressyrkörning med gigg.

Ekonomin då? Ja, i princip är det samma sak gällande selar som sadlar. De finns i alla prisklasser. Och faktum är att du idag kan få en vettig bröstsele, för samma pris som en “shettissele”! Jag rekommenderar Drive Out körbutik, jag har själv köpt min sele därifrån och de är mycket erfarna, hjälper gärna nybörjare! Det behöver inte kosta skjortan för att börja köra!

gå till del 2 ->

Häst Hjälpen – huvudskygga hästar

I detta inlägg förenar vi nytta med nöje. Flera ville veta hur jag lärt mina hästar att tränsa sig själva. Så detta kommer det en instruktionsfilm på. Samtidigt så är det mängder med andra saker som jag tycker en häst bör ”kunna”, eller snarare tillåta oss göra vid dennes huvud, och som den faktiskt måste kunna om den ska kunna tränsa sig själv senare.

En hel del hästar är väldigt rädda om sina öron, och det kan inte bara vara svårt att ta på tränset, utan även grimman. Det är inte konstigt om dessa hästar blir svårfångade då det första som ska göras är att ta på något över deras känsliga delar. Ögonen och öronen är väldigt viktiga för hästar, utan de kan de inte upptäcka rovdjuren i tid, och kommer då sluta som någons lunch!

Men det handlar inte bara om att kunna ta på en grimma eller träns utan att använda en stege, det handlar om rena säkerhetsfrågor också.

Hur ser det ut när hästar ska avmaskas?  Vad händer om man måste kolla in i munnen, eller när hästen har skadat ögat, eller örat.. Vid sådana nödfall underlättar det om hästen redan har lärt sig att lita på oss omkring dennes känsliga delar, i detta fall huvudet.

”Take the time it takes, so it takes less time”.

Mina hästar kan avmaskas i hagen utan grimma och utan några som helst problem. Så nu tar det bara några sekunder. Men innan jag kom hit tog det lite längre tid. I längden tjänar jag på det. För om jag Varje gång måste slåss med min häst och det tar flera minuter att få in allt avmaskningsmedel i munnen, så tar det sammanlagt längre tid, och det kommer inte heller att bli bättre, utan snarare ta längre och längre tid varje gång det måste göras.

Framförallt är Friendly game nyckelleken för dessa problem. Det är igenom den vi bevisar för hästen att trots att vi ser ut som rovdjur, så kommer vi inte bete oss som ett, och vi skapar då tillit hos hästen, även vid de känsliga delarna.

Sen kan porcupine game vara tillhands om man har en högre häst, där den i normalposition trots allt har huvudet lite för högt för oss.

friendly game, och approach and retreat är det första man ska börja med. Det är lätt för oss som rovdjur att tänka väldigt ”rakt” och ta tag i hästens öra och försöka hålla det i en evighet tills hästen gett upp fajten. Men detta bevisar bara för hästen att vi Är rovdjur, och beter oss som rovdjur. Lika så kommer hästen inte att förknippa det hela med något trevligt. Istället vill jag använda mig av approach and retreat = ”närma och ta tillbaka”/”fram och tillbaka”

Steg 1

Jag börjar klappa hästen vid manken och rör mig fram-och tillbaka bit för bit kommer jag närmare öronen som är mitt mål. Så 20cm ifrån öronen hästen kanske höjer huvudet. DÄR visar hästen att den inte litar på vad jag håller på med. Därför går jag INTE längre. Jag går fram till den punkten, och tillbaka! Och jag kommer inte att ta min hand närmare öronen, förrän den där punkten 20cm ifrån öronen ”försvinner”, det vill säga hästen visar inte längre några täcken på orolighet eller rädsla.

Jag fortsätter att föra min hand, fram – och tillbaka, fram- och tillbaka, ända fram till, och på öronen. Men jag ”stannar”, det vill säga går bara fram till en och samma punkt, tills hästen slappnar av och inte känner sig oroad över det. Ni kommer även kunna se detta på filmen nedan.

Har man en högre häst bör detta först göras med en carrotstick, så att man fortfarande kan nå hästen om den höjer huvudet. Försök även att notera i vilket ögonblick jag tar bort mind hand/carrotstick, då jag kommit väldigt långt med denna häst så har jag lärt henne att göra det motsatta från vad hon igenom instinkt skulle vilja göra. Jag tar alltså alltså bort min hand eller sticken när hon sänker huvudet, själv.

Steg 2

Jag ser till att lära hästen porcupine game så att den kan sänka huvudet. Jag kan antingen göra det igenom att hålla under hakan, eller på nacken. Då hästar av naturen vill gå emot tryck, så kan det vara bättre att hålla under hakan på en större häst till en början.

Jag är noga med att använda mig av faser, först håller jag bara lätt, sen lite hårdare, sen lite hårdare, och sen hårdast. Och då väntar jag. Om det är så att hästen börjar röra på huvudet och försöker testa sig fram hur den blir av med trycket, så kommer jag inte att Höja det. Jag vill ha en reaktion, sen var det direkt kanske inte rätt, därför slutar jag inte, jag ger inte hästen någon eftergift, men jag tar heller inte hårdare.

Steg 3

Nu binder jag samman de tidigare stegen, så att jag alltså kan göra friendly game, med ett krav på att hästens huvud är lägre ner.

Jag börjar med att be hästen sänka huvudet, sen börjar jag med att ta på den, och skulle den ta upp huvudet så försöker jag att hålla kvar min hand/carrotstick, samtidigt som jag ber hästen att sänka huvudet igen. När den sänker huvudet så försvinner min hand/carrotstick som var orsaken till att den höjde huvudet. Men det är viktigt att inte börja här, utan att hästen kan få tillit till mig där den själv vill ha huvudet. Alltså kommer den att läsa sig att det obehagliga försvinner så länge den har kvar huvudet lågt.

Vid det här laget bör man kunna lösa vilka problem som helst. Om det gäller avmaskning, ett ta på en grimma. Börja med friendly game, sedan be den sänka huvudet, och sedan lära hästen att det obehagliga försvinner när den behåller huvudet lågt.

Alltså oavsett problem så använder jag mig av dessa tre steg.

Steg 4

Vill man sedan att ens häst ska tycka att själva tränsningen är något roligt, som den till och med själv kan vara delaktig i så visar jag er hur jag tränat mina hästar. Har man en häst som fifflar väldigt mycket med munnen (LBE), biter på allt som finns i närheten när den borstas exempelvis, då kan det vara extra bra att lära den detta så att den kan få använda sin väldigt upptagna mun, till något vettigt istället för hyss.

Jag står alltså vid sidan av hästen, men med de flesta hästar kan man redan börja med att be de att ta en godis ur samma hand som bettet ligger i. Vissa hästen kommer man inte att kunna börja med här, utan då får man kanske börja med att ge den godis vid nackstycket, eller en bit ifrån bettet. Allt beroende på hästen, och vartefter den inte tvekar utan ser fram emot godiset kan man avancera och komma närmare och närmare bettet.

Jag vill alltså att hästen ska tänka bett = godis. Den ska själv börja ta sin mule till bettet innan man stället högre krav och faktiskt tar godiset en bit ut ifrån bettet så att den måste ta bettet före godiset. Om detta kännas luddigt hoppas jag att filmen kan visa det tydligare, och annars är det bara att ställa frågor.

Lycka till! Och kom ihåg, det skadar inte att ”avmaskningsträna” hästen redan nu, Innan det är dags för avmaskning, eller Innan den skadar sitt öra och behöver omvårdnad.