Att våga bryta traditioner

Jag tycker det är intressant att inlägget om att barfotahästar lever dubbelt så länge, blev mest läst denna vecka. Och det skulle vara intressant att se siffror på hur länge barfotahästar som lever så naturligt som möjligt, har för meddellivslängd. Vad jag tror så är det här ett väldigt känsligt ämne för många.

Medellivslängden på en häst i Sverige är 7 år (försäkringsbolagens siffror). 90% av hästarna som avlivas gör det pga skador i rörelseapparaten. Skador som i många fall direkt kan härledas till modern hästhållning och hovvård. Hovslagarskolan har nyligen reformerats fullständigt efter att ha fått allvarlig kritik mot kvalitén på utbildningen. Även efter reformationen anses utbildningen så dåligt vetenskapligt förankrad att den inte kan leda till en legitimering. (Källa: Statlig utredning).

Kanske är det daga att vi börjar ifrågasätta det som vi ser som norm?

Enligt traditionell hästhållning anses skon skydda hoven från det ökade slitage det innebär att bära på en människa. Det anses dessutom kunna bota en hel del sjukdomar och skador på hästens rörelseapparat. Dock saknas det vetenskapliga belägg för detta, utan ”vetenskapen” bygger på tradition.

Anledningen att hästen ”kan gå på alla underlag” med en sko men inte utan, beror på den försämrade blodcirkulationen. Försämrad cirkulation ger sämre näringstillförsel och lägre temperatur. Cellmetabolismen blir då försämrad och på så vis försämras också nervfunktionen (Det är smärtlindrande att klämma om ett skadat finger och försämra cirkulationen!). Det finns olika typer av sjukbeslag och skor som alla bygger på en princip: Ju mer skon fixerar hoven, desto mindre känner hästen och ju mer smärta går att dölja. Det ger på inget sätt läkning, utan döljer bara symptomen. Ändå är detta den traditionellt accepterade och vedertagna metoden för att ”bota skador och sjukdomar i hästens distala falanger”. Det vill säga, ge hästen en alvedon och fortsätt rida tills den är utom räddning.

Informationen är hämtad härifrån och det finns även mer att läsa där.

Advertisements
Detta inlägg postades i Hästfakta, Hästhållning, Hästtankar, hovar den av .

Om malinstenstrom

Mitt hästintresse började redan när jag var 2 år. Jag växte upp på landet i Kolmården där vi bodde några meter ifrån en liten hästgård. Jag fick hjälpa till med alla möjliga hästar och ponnys i det stallet, och var mer i stallet än vad jag var hemma. På den vägen började mitt hästintresse och jag började även på ridskola som 7 åring. När jag var 13 år tröttnade jag på att gå på ridskola och började leta foderhäst. Jag hittade då en enögd liten ponny som fångade mitt hjärta med en gång. Midnight Special heter han men kallas Snobben. Nu, 7 år senare har jag fortfarande kvar honom och har även tillökat familjen med en liten lusitano vallack på snart 2 år vid namn Exito. Som många andra red jag vanlig traditionell dressyr, och tränade för tränare väldigt regelbundet. Under alla dessa år kände jag att Snobben och jag inte arbetade med varann, vi arbetade emot varann. Såfort jag bad om arbete så bockade han och sparkade bakut och flög rätt upp i luften, han stenvägrade med andra ord. Jag tog ut en equiterapeut för att kolla igenom honom och det visade sig att han var dubbelsidig halt i både kot och knäleden. Det blev en lång vila och många sprutor. Jag blev helt förkrossad över att min lilla älskade ponny har haft ont hela tiden, och började ifrågasätta varför det blir såhär. Varför så himla många hästar råkar ut för inflammationer i alla möjliga leder. Jag började läsa allt jag kom åt på internet, och kom fram till att så man tränar i traditionell dressyr är inget jag vill göra med min ponny. Jag tog kontakt med en tränare inom Akademisk Ridkonst, och fick även upp ögonen för Natural Horsemanship. I samband med detta släppte jag ut snobben på lösdrift, med nästintill fri tillgång på mat och tog strax därefter av skorna på honom. Det var inte förrän 2 år senare som jag hittade min Parelli instruktör Joanna, som jag nu även har fått äran att ha en blogg tillsammans med.