Vår Parelliträff!

I fredags träffades vi fyra som ska till fast track kursen på Parelli University, Colorado. Anne och Sherry mötte mig i Huskvarna så åkte vi ner till Frida. Efter lilla staden/byn Bor, så blev Annes gps osäker så min gps på telefonen fick visa vägen. Vilket gick alldeles utmärkt.

Det första jag såg när vi anlände var en sjö och kossor. Fridas familj driver ekologiskt lantbruk med uppfödning av Angus kor. Vilka vi kom fram till kan kallas ”kornas motsvarighet till hästarnas islandshästar” små och lättskötta.

Vi åt lunch och lärde känna vår nya flockmedlem Sherry lite mer. Det är lite roligt att 3/4 av de svenskar som åker till parelli faktiskt inte är svenskar. Det var ännu roligare på Parellis Show i Birminghan i April 2011, där Ingen av oss svenskar som var där var svensk. (jag är född i Sverige men räknas inte riktigt som svensk ändå, trots att jag pratar bättre svenska än polska..)

Det stora samtalsämnet under lunchen var Sherrys travare som inte galopperar under ryttare än. På det ämnet hade vi alla tre tips att dela med oss av. Sen var det utdelning / val av hästar, Frida har 6 hästar (3 barfota, 3 skodda , 10 skor på 24 hovar ;)). Jag fick/tog Emilio, den största hästen, som är en av hästarna Frida kommit längst med. Han är ett svart danskt havblod 9 år gammal.

När vi gick och hämtade hästarna ni hagen så stod Emilio vid ett nät med hö och det såg mer ut som om han lekte/fick ut sina aggressioner på nätet än åt.. Första och sista tecknet på att han var Left brain.

När jag ska leka med en ny häst så läser jag hela tiden av den, vad säger den. hur reagerar den på det jag gör, vart känner den sig säker/osäker? Han var lite skeptiskt till att någon annan helt plötsligt skulle leka med honom. Frida har annars en liten ridskola så han är nog van vid lite främmande folk, men inte att de ska hålla på med honom. Så jag tog det lugnt när jag borstade i boxen, och var han inte okej med att jag gjorde något så fixade jag det. Om han inte tycker det är okej att jag borstar honom överallt, vad är det då som säger att han kommer tycka att det är okej att jag ska rida honom?

Likadant med sadlingen, även om just den biten inte ens är helt 100 med Frida som han känner, så såg jag till att göra den så bra jag kunde och inte bara slänga på sadeln och gå. Det jag gjorde mycket var att stå med ryggen vid hans bog. Låta han sniffa på padden, och sen svinga den som en kram över honom. Eftersom han reagerade lite, igenom att spänna sig i buken så upprepade jag proceduren, och jag la inte ens på padden varja gång utan gick till steget precis innan den ska på för det var just där han reagerade. När han inte längre ryckte när padden skulle på så kunde jag gå vidare med att göra samma sak med sadeln. Eftersom alla andra var färdigryktade och sadlade på nolltid kände jag lite press, men det var inte mycket att göra åt saken, jag tar inte på en sadel på en häst som tycker det är obehagligt.

Sen gick vi till en liten fotbollsplan och satte igång och lekte lite från marken och sen red vi lite. Emilio var vid det här laget fortfarande inte övertygad om att jag inte kommer äta upp honom. (ett otränat öga hade inte märkt av det, men han var lite spänd och höll huvudet högre än han skulle om han var lung) Så jag såg till att fixa detta innan vi gick vidare. Det finns en orsak till varför Friendly game är lek nummer ett av de 7 lekarna. Därför att man måste bevisa för hästen att man inte komma äta upp den innan man ber den att göra eller lära sig saker.

Efter att han slappnat av lite såg jag till att röra på honom så han blev varm i sadeln, spänna flera gånger och inte allt på en gång.. Röra på honom i alla gångarter, se till så han frustar och är i alla fall lite ”connected” till mig. Sen hoppade jag upp.

Han hade superhärliga gångarter, men vi hade lite problem med styrandet som vi fick lite hjälp med av Frida. Sen var avsaktningarna ifrån galopp till trav även inte de bästa. Jag flööög upp i luften. Med igångsättningarna blev däremot bättre och bättre. Jag bestämde mig för att träna på min fluidity, alltså min följsamhet i sitsen, och göra mer avsaktningar. Eftersom styret inte var på topp så fick Emilio för sig en gång att ja minst sagt ville in under fotbollsmålet och in i skogen, i galopp!

Tackar Glaeda för att hon tränat mig så bra! Vi kan galoppera lugnt och fint på vägen, tills hon plötsligt får syn på en stig in i skogen som hon hellre väljer. Så väja för grenar är prio ett. Vilket jag fick göra under målet i sista sekund. Kan ju säga att jag nog fick stå för dagens skratt! Trots det var Emilio superhärlig, och han gjorde mig Ännu mer sugen på att skaffa halvblod! Så smidiga gångarter!

Efter ridningen blev det lite teori repetition på tygeltag, och knutar! Vi knöt alla fyra knutar fler flera gånger om, utforskade och utvärderade vad som går snabbast, är mest praktiskt och är säkrast!

Sen var det middag med mer allmänt hästprat om allt som händer i hästvärlden. Sen åkte jag tillbaka till Huskvarna för att fira min pojkvän, tjejerna fick ha det roligt utan mig resten av kvällen och lördagen. Det är så kul att träffas och dela med sig av erfarenheter, man lär sig ALLTID något. Det är faktiskt bara 3 månader och 16 dagar kvar fram tills vi åker till usa! 🙂

/ Joanna