Problem med ridningen? Kolla hästens mun!

Bett och extratyglar av olika slag ska få hästen mer kontrollerbar och lättare att forma. Många hästar skyddar sin känsliga mun genom att gå bakom handen, eller desperat slå upp huvudet och sänka ryggen.

Så vad händer egentligen när vi stoppar järnskrot i munnen på hästen och tyglar den känsliga hästmunnen med alla dess nerver?

Legitimerad tandläkare Torbjörn Lundström berättar:

– Allt vi sätter i eller utanpå hästens mun påverkar hästens tuggsystem. Att förstå hur betslet (bett, kandar, hackamor etc) inverkar på hästen är vägen till att förstå hur hästen reagerar på olika saker i olika situationer. Det glömmer vi ofta bort när vi stoppar i järnskrot i munnen på våra hästar och förutsätter att de ska förstå vad vi menar när vi drar i tyglar och tömmar.

Hela artikeln kan ni läsa Här.

Att kolla hästens munstatus är något som både jag och Joanna tycker är väldigt viktigt. Det är så svårt för oss att avgöra om hästen har något problem i munnen, eller kanske till och med sår, och kan då vara orsaken till många ”felbeteenden” eller att hästen inte vill samarbeta. Både jag och Joanna har kollat upp våra hästar hos Torbjörn Lundström, som har blivit mycket glatt överraskad när han kollat i våra hästars munnar utan att ha någonting negativt att påpeka. Och har undrat om vi verkligen rider våra hästar. Han själv har sagt hur pass ovanligt det här är att se, tack vare fel användning och inpassning av både bett och nosgrimmor.

Annonser
Detta inlägg postades i Forskning, Hästfakta och taggad , , den av .

Om malinstenstrom

Mitt hästintresse började redan när jag var 2 år. Jag växte upp på landet i Kolmården där vi bodde några meter ifrån en liten hästgård. Jag fick hjälpa till med alla möjliga hästar och ponnys i det stallet, och var mer i stallet än vad jag var hemma. På den vägen började mitt hästintresse och jag började även på ridskola som 7 åring. När jag var 13 år tröttnade jag på att gå på ridskola och började leta foderhäst. Jag hittade då en enögd liten ponny som fångade mitt hjärta med en gång. Midnight Special heter han men kallas Snobben. Nu, 7 år senare har jag fortfarande kvar honom och har även tillökat familjen med en liten lusitano vallack på snart 2 år vid namn Exito. Som många andra red jag vanlig traditionell dressyr, och tränade för tränare väldigt regelbundet. Under alla dessa år kände jag att Snobben och jag inte arbetade med varann, vi arbetade emot varann. Såfort jag bad om arbete så bockade han och sparkade bakut och flög rätt upp i luften, han stenvägrade med andra ord. Jag tog ut en equiterapeut för att kolla igenom honom och det visade sig att han var dubbelsidig halt i både kot och knäleden. Det blev en lång vila och många sprutor. Jag blev helt förkrossad över att min lilla älskade ponny har haft ont hela tiden, och började ifrågasätta varför det blir såhär. Varför så himla många hästar råkar ut för inflammationer i alla möjliga leder. Jag började läsa allt jag kom åt på internet, och kom fram till att så man tränar i traditionell dressyr är inget jag vill göra med min ponny. Jag tog kontakt med en tränare inom Akademisk Ridkonst, och fick även upp ögonen för Natural Horsemanship. I samband med detta släppte jag ut snobben på lösdrift, med nästintill fri tillgång på mat och tog strax därefter av skorna på honom. Det var inte förrän 2 år senare som jag hittade min Parelli instruktör Joanna, som jag nu även har fått äran att ha en blogg tillsammans med.