Utbildningstrappan

En väl genomtänkt utbildningsgång underlättar och ökar säkerheten för både häst och tränare. Utbildningen ska vara upplagd så att varje steg förbereder hästen för nästa steg, så som sker i den här utbildningstrappan. På så sätt säkerställer man att hästen inte ställs inför uppgifter som den inte har förmåga att utföra. Utbildningstrappan utgör också ett stöd när man stöter på problem. Då kan man backa ett eller flera steg i utbildningstrappan och bättre förbereda hästen för den uppgift som man hade problem med. På så sätt kan man undvika många problem istället för att göra hästen frustrerad och spänd.

Eftersom alla hästar är individer kan den optimala utbildningsgången skilja sig åt. Utbildningen måste därför alltid anpassas till den enskilde hästen. Ofta kan den anpassningen ske inom respektive steg i hästens grundutbildning, men det finns också hästar där man kan behöva byta ordning på några av stegen. Trots skillnaderna i förutsättningar och behov är min erfarenhet att man vinner mycket på att lägga upp hästens grundutbildning ungefär enligt nedanstående utbildningstrappa.

Det är ovanligt att man lyckas fullända ett steg i hästens utbildning innan man går vidare till nästa steg. Ofta är det först när man har kommit till lite svårare övningar som man upptäcker vilka brister man har i grundarbetet. Det är därför naturligt att man under hästens utbildning flera gånger backar tillbaka till de första stegen i utbildningstrappan och förbättrar dessa, för att sedan gå igenom alla övningar igen med lite bättre kvalitet.

På Katrin Wallbergs hemsida kan ni läsa om den Akademiska Ridkonstens utbildningstrappa, Katrin förklarar, enligt mig, varje del väldigt tydligt. På hemsidan ser ni spalten till vänster med de olika utbildningsstegen, klicka på dom så kommer det upp mycket läsvärd text!

Detta inlägg postades i Konsten att rida Dressyr den av .

Om malinstenstrom

Mitt hästintresse började redan när jag var 2 år. Jag växte upp på landet i Kolmården där vi bodde några meter ifrån en liten hästgård. Jag fick hjälpa till med alla möjliga hästar och ponnys i det stallet, och var mer i stallet än vad jag var hemma. På den vägen började mitt hästintresse och jag började även på ridskola som 7 åring. När jag var 13 år tröttnade jag på att gå på ridskola och började leta foderhäst. Jag hittade då en enögd liten ponny som fångade mitt hjärta med en gång. Midnight Special heter han men kallas Snobben. Nu, 7 år senare har jag fortfarande kvar honom och har även tillökat familjen med en liten lusitano vallack på snart 2 år vid namn Exito. Som många andra red jag vanlig traditionell dressyr, och tränade för tränare väldigt regelbundet. Under alla dessa år kände jag att Snobben och jag inte arbetade med varann, vi arbetade emot varann. Såfort jag bad om arbete så bockade han och sparkade bakut och flög rätt upp i luften, han stenvägrade med andra ord. Jag tog ut en equiterapeut för att kolla igenom honom och det visade sig att han var dubbelsidig halt i både kot och knäleden. Det blev en lång vila och många sprutor. Jag blev helt förkrossad över att min lilla älskade ponny har haft ont hela tiden, och började ifrågasätta varför det blir såhär. Varför så himla många hästar råkar ut för inflammationer i alla möjliga leder. Jag började läsa allt jag kom åt på internet, och kom fram till att så man tränar i traditionell dressyr är inget jag vill göra med min ponny. Jag tog kontakt med en tränare inom Akademisk Ridkonst, och fick även upp ögonen för Natural Horsemanship. I samband med detta släppte jag ut snobben på lösdrift, med nästintill fri tillgång på mat och tog strax därefter av skorna på honom. Det var inte förrän 2 år senare som jag hittade min Parelli instruktör Joanna, som jag nu även har fått äran att ha en blogg tillsammans med.