Vatten är minst lika viktigt på vintern som på sommaren

När det är vinter och kallt har många hästar inte tillgång till vatten i hagen av praktiska skäl. Enligt Jordbruksverket bör hästen ha fri tillgång till dricksvatten av god kvalitet men åtminstone kunna dricka sig otörstig två gånger per dygn. Eftersom vildhästar dricker relativt sällan kan det tyckas onödigt att erbjuda hästen vatten dagtid i hagen under den kalla årstiden.

Det man måste tänka på är att vildhästarnas foder innehåller mer vatten än de flesta fodermedel som används till tamhästar under vintern. Torrsubstanshalten i gräs ligger runt 15-20% och den kan vara något högre i förvuxet gräs. Jämfört med en tamhäst som äter hö får vildhästen automatiskt i sig runt fyra gånger mer vatten med fodret. Ju torrare fodret är desto mer måste hästen dricka för att kompensera.

Fodret måste blötas upp med saliv, magsaft och tarmsaft och när dessa vätskor utsöndras i samband med att hästen äter minskar hästens plasmavolym. Detta gör att hästen känner sig törstig och i försök har det visat sig att tamhästar dricker mest under och tre timmar efter utfodring.

Brist på vatten i samband med utfodring av torrt foder kan göra att tarminnehållet blir för trögflytande och man riskerar förstoppning och kolik som följd. Kolik är betydligt vanligare under vintern än under sommaren.

I en liten undersökning gjord av en hippologstudent visade det sig att vissa hästar kan dricka betydligt mindre om de bara har tillgång till vatten delar av dygnet jämfört med om de har fri tillgång. På vintern dricker hästarna dessutom mindre om vattnet är kallt jämfört med om det är tempererat. Det är därför ännu viktigare att inte begränsa hästarnas tillgång till vatten över dygnet.

Artikel hämtad Härifrån. För djupare läsning kan ni även läsa Här.

Annonser
Detta inlägg postades i Forskning, Hästfakta, Hästhållning den av .

Om malinstenstrom

Mitt hästintresse började redan när jag var 2 år. Jag växte upp på landet i Kolmården där vi bodde några meter ifrån en liten hästgård. Jag fick hjälpa till med alla möjliga hästar och ponnys i det stallet, och var mer i stallet än vad jag var hemma. På den vägen började mitt hästintresse och jag började även på ridskola som 7 åring. När jag var 13 år tröttnade jag på att gå på ridskola och började leta foderhäst. Jag hittade då en enögd liten ponny som fångade mitt hjärta med en gång. Midnight Special heter han men kallas Snobben. Nu, 7 år senare har jag fortfarande kvar honom och har även tillökat familjen med en liten lusitano vallack på snart 2 år vid namn Exito. Som många andra red jag vanlig traditionell dressyr, och tränade för tränare väldigt regelbundet. Under alla dessa år kände jag att Snobben och jag inte arbetade med varann, vi arbetade emot varann. Såfort jag bad om arbete så bockade han och sparkade bakut och flög rätt upp i luften, han stenvägrade med andra ord. Jag tog ut en equiterapeut för att kolla igenom honom och det visade sig att han var dubbelsidig halt i både kot och knäleden. Det blev en lång vila och många sprutor. Jag blev helt förkrossad över att min lilla älskade ponny har haft ont hela tiden, och började ifrågasätta varför det blir såhär. Varför så himla många hästar råkar ut för inflammationer i alla möjliga leder. Jag började läsa allt jag kom åt på internet, och kom fram till att så man tränar i traditionell dressyr är inget jag vill göra med min ponny. Jag tog kontakt med en tränare inom Akademisk Ridkonst, och fick även upp ögonen för Natural Horsemanship. I samband med detta släppte jag ut snobben på lösdrift, med nästintill fri tillgång på mat och tog strax därefter av skorna på honom. Det var inte förrän 2 år senare som jag hittade min Parelli instruktör Joanna, som jag nu även har fått äran att ha en blogg tillsammans med.