Sunda hovar och ben på föl

Föl föds med perfekta miniatyrhovar. Under levnadsförhållanden som liknar vildhästens så kommer deras hovar att utvecklas utan några problem. Men de flesta föl som föds i fångenskap lever under helt annorlunda förhållanden än vad hovarna är avsedda för.
Det framstår som att de första timmarna i fölets liv är avgörande för hovhälsan. Ute i det vilda flyttar stoet snabbt sitt föl från födelseplatsen, för att undvika rovdjur som lockas av efterbörden och lukten av det nyfödda fölet. De mjuka fölhovarna, som till största del består av ojämn strålvävnad med många proprioceptiva (talar för hjärnan om benets position) nervslut, får ungefär en timmes motion på fast mark innan fölets första måltid. Enligt Gene Ovnicek är denna timme under rörelse ”möjligheternas tillfälle” som förbereder hoven för ett liv med korrekt form och funktion.

För att fölet ska kunna utveckla sunda hovar ska det inte stå på mjukt underlag. Från första dagen ska de röra sig minst 15 km om dagen. Den här motionen får fölet lämpligen genom att följa sin mamma, som också behöver röra sig 15 km om dagen för sin egen hälsa och hovvård. Kan du ordna så att hästarna rör sig mycket under deras 24- timmars dagliga utevistelse, vilket kräver en del planering och eftertanke, så behöver du inte rida ditt sto alla dessa 15 km om dagen.

Fölhovar är nästan cylindriska vid födseln. Det krävs en hel del rörelse på fast underlag (vilket hästar är ämnade för) för att vidga hoven till den stötdämpande konform som vuxna hästar har. I mjuka underlag, och speciellt på strö, sjunker hovarna ner utan att hoven vidgas. Många föl utvecklar snabbt en väldigt sammandragen hov där hoven är bredare uppe vid kronranden än vad den är nere vid marken. Detta är väldigt svårt att återställa.
Vilda föl springer med hjorden från första dagen, och ofta på hård och stenig mark. Vilda hästar rör sig ca. 30 km varje dag bara för att skaffa sig vatten och mat. Föl är ”utvecklade” barn, vilket betyder att de är födda med förmågan att följa hjorden.

Benens leder är beroende av att få tillräckligt med rörelse på fast underlag. Kotan har en väldigt rät vinkel vid födseln. Det krävs mycket rörelse för att benen ska få en harmonisk vinkel som ger benet dess stötdämpande egenskaper.
Ligament och leder, liksom resten av kroppen, blir bara så stark som det dagliga arbetet kräver av den. Massor av daglig motion på hårt underlag ger de starkaste ligamenten. En häst som växer upp på så sätt kommer att klara hästsportens fysiska krav utan att gå sönder.
Dr. Strasser poängterar att de ”€felaktiga”€ ben som vissa föl föds med, vanligtvis anpassar sig själva korrekt inom de första två veckorna, utan veterinärens hjälp, om fölen får tillräckligt med rörelse och inte hålls på mjukt underlag.

Här är en ungefär 6 veckor gammal fölhov. Hon springer runt ute dygnet runt, men marken är mjuk i vårat klimat, så hennes hovar slits inte mycket. På efter bilden ser hoven mer ut som den gjorde vid födseln.

Mer om hovar kan ni läsa Här där jag hittade artikeln.

Före verkning

 

Efter verkning

Annonser
Detta inlägg postades i Hästfakta, hovar den av .

Om malinstenstrom

Mitt hästintresse började redan när jag var 2 år. Jag växte upp på landet i Kolmården där vi bodde några meter ifrån en liten hästgård. Jag fick hjälpa till med alla möjliga hästar och ponnys i det stallet, och var mer i stallet än vad jag var hemma. På den vägen började mitt hästintresse och jag började även på ridskola som 7 åring. När jag var 13 år tröttnade jag på att gå på ridskola och började leta foderhäst. Jag hittade då en enögd liten ponny som fångade mitt hjärta med en gång. Midnight Special heter han men kallas Snobben. Nu, 7 år senare har jag fortfarande kvar honom och har även tillökat familjen med en liten lusitano vallack på snart 2 år vid namn Exito. Som många andra red jag vanlig traditionell dressyr, och tränade för tränare väldigt regelbundet. Under alla dessa år kände jag att Snobben och jag inte arbetade med varann, vi arbetade emot varann. Såfort jag bad om arbete så bockade han och sparkade bakut och flög rätt upp i luften, han stenvägrade med andra ord. Jag tog ut en equiterapeut för att kolla igenom honom och det visade sig att han var dubbelsidig halt i både kot och knäleden. Det blev en lång vila och många sprutor. Jag blev helt förkrossad över att min lilla älskade ponny har haft ont hela tiden, och började ifrågasätta varför det blir såhär. Varför så himla många hästar råkar ut för inflammationer i alla möjliga leder. Jag började läsa allt jag kom åt på internet, och kom fram till att så man tränar i traditionell dressyr är inget jag vill göra med min ponny. Jag tog kontakt med en tränare inom Akademisk Ridkonst, och fick även upp ögonen för Natural Horsemanship. I samband med detta släppte jag ut snobben på lösdrift, med nästintill fri tillgång på mat och tog strax därefter av skorna på honom. Det var inte förrän 2 år senare som jag hittade min Parelli instruktör Joanna, som jag nu även har fått äran att ha en blogg tillsammans med.