Hovbölder

pilen visar vart en hovböld har kommit ut

En hovböld är en varbildande inflammation i läderhuden, där ett ökat tryck framkallat av ansamlingen av var mellan läderhuden och hovkapseln orsakar hästen stor smärta och leder till uttalad hälta.
Hovbölder förekommer såväl hos skodda som hos oskodda hästar. Här ska vi enbart behandla den oskodda hoven.
Enligt konventionell professionell åsikt uppstår en hovböld då ett främmande föremål trängt igenom sulan – det vill säga hovbölden uppkommer genom infektion från utsidan. Dock är det väldigt ovanligt att hovbölder uppstår pga. infektion som kommer utifrån. Vanligare är att följande inträffar: områden av läderhuden eller hovbrosken som blivit klämda under en längre tid, dör av. Efter att cirkulationen har återställts till dessa områden, avlägsnas de döda vävnadsbitarna från den levande vävnaden och förs till utsidan med hjälp av varet, eftersom de döda vävnadspartiklarna inte kan borttransporteras genom läderhudens mikroskopiskt små blodkärl.
Denna process är mycket under omställningen från skodd hov till barfota. När trånga hovar vidgas kan man förvänta sig sul- och traktbölder. De återfinns främst i området vid trakten och hörnstöden, och ibland även vid strålen, särskilt dess spets. De bildas också där skornas kappor funnits, samt nära de bakersta hålen. Alltför långa hörnstöd som vuxit över sulan orsakar ofta tryckpunkter som senare ger sig till känna som bölder.
Hästen bör släppas ut på jämnt och mjukt bete/rasthage. Rörelse på mjuk mark hjälper till med att öka blodtillförseln i hoven, vilket bereder vägen för en snabbare läkningsprocess. Efter tre dagar är läderhuden täckt av en vitgul hinna, det nybildade sulhornet. Efter en vecka är hornskiktet redan tjockt nog för att hästen ska kunna gå obehindrat på jämnt underlag. För att klara skarpa stenar behöver sulan dock ytterligare två veckors tillväxt.
Ibland går det inte att hitta en hovböld, t.ex. om den befinner sig djupt i trakt-, strål- eller hörnstödsområdet. Det är vanligt att man i dessa fall skär bort en stor del av sulan eller strålen (det tar långt tid innan hästen kan belasta denna hov igen!), lägger på bandage och lämnar hästen i en box. Istället bör man vänta tills bölden hittar sin egen väg ut.  Våtvarma omslag som mjukar upp hornet är till stor hjälp. Smärtan minskar så fort varet kommer ut ur hoven, vilket dock kan ta några dagar.
I flera dagar efteråt bör man bada hoven dagligen i vatten med lite äppelcidervinäger tillsatt för att säkerställa ett korrekt pH-värde. Naturliga hovar med normal cirkulation (och härigenom god blodförsörjning) har en god återhämtningsförmåga.
Av Dr. vet. med. H. Strasser

http://www.hovvardsforbundet.org/index.php?option=com_content&task=view&id=224&Itemid=90

Annonser
Detta inlägg postades i Hästfakta, hovar och taggad , , , den av .

Om malinstenstrom

Mitt hästintresse började redan när jag var 2 år. Jag växte upp på landet i Kolmården där vi bodde några meter ifrån en liten hästgård. Jag fick hjälpa till med alla möjliga hästar och ponnys i det stallet, och var mer i stallet än vad jag var hemma. På den vägen började mitt hästintresse och jag började även på ridskola som 7 åring. När jag var 13 år tröttnade jag på att gå på ridskola och började leta foderhäst. Jag hittade då en enögd liten ponny som fångade mitt hjärta med en gång. Midnight Special heter han men kallas Snobben. Nu, 7 år senare har jag fortfarande kvar honom och har även tillökat familjen med en liten lusitano vallack på snart 2 år vid namn Exito. Som många andra red jag vanlig traditionell dressyr, och tränade för tränare väldigt regelbundet. Under alla dessa år kände jag att Snobben och jag inte arbetade med varann, vi arbetade emot varann. Såfort jag bad om arbete så bockade han och sparkade bakut och flög rätt upp i luften, han stenvägrade med andra ord. Jag tog ut en equiterapeut för att kolla igenom honom och det visade sig att han var dubbelsidig halt i både kot och knäleden. Det blev en lång vila och många sprutor. Jag blev helt förkrossad över att min lilla älskade ponny har haft ont hela tiden, och började ifrågasätta varför det blir såhär. Varför så himla många hästar råkar ut för inflammationer i alla möjliga leder. Jag började läsa allt jag kom åt på internet, och kom fram till att så man tränar i traditionell dressyr är inget jag vill göra med min ponny. Jag tog kontakt med en tränare inom Akademisk Ridkonst, och fick även upp ögonen för Natural Horsemanship. I samband med detta släppte jag ut snobben på lösdrift, med nästintill fri tillgång på mat och tog strax därefter av skorna på honom. Det var inte förrän 2 år senare som jag hittade min Parelli instruktör Joanna, som jag nu även har fått äran att ha en blogg tillsammans med.