Sadelpaddar – ett sätt att skilja dig från hästen

Sadelpaddar – De gör mer skada än nytta!

De flesta ryttare jag vet paddar upp under sadeln för de tror de gör hästen en tjänst. De vill inte att sadeln ska glida, och de vill mjuka upp sina egna dunsar och mjuka upp hästens gångarter så de blir lättare att sitta ner i dem, och så vidare.

En sadel av resonabel kvalitet kommer att vara mjuk på en hästrygg. Om stoppningen är hård, bör du stoppa om sadeln eller köpa en ny.

Om en sadelprovare har anpassat din sadel har han troligen gjort det utan några extra paddar, eftersom det är hur en sadel är tänkt att ligga. Att lägga till extra paddar skulle vara som att ett butiksbiträde som har hittat ett par passande skor till dig och sedan lägger till 2 par extra strumpor för att göra dem ”mjukare”. Skorna skulle då bli alldeles för små. Det är samma sak med sadelpaddar!

Tjockleken på padden lyfter sadeln ännu mer, eftersom padden är i vinkel mot kroppen på hästen. Lyfta mer i framdelen skulle innebära att sadeln lutar bakåt. Detta är oftast motsatsen till vad man skulle vilja, eftersom de flesta ryttare redan sitter för långt bakåt i alla fall, och skulle då trycka på bakdelen av sadeln ännu mer vilket leder till ökat punktryck på hästens rygg.
I äldre och billiga sadlar har bakdelen av panelerna pressats ihop och i viss mån blivit platta och spridits åt sidorna och in i kanalen. Dessa sadlar kan du helt enkelt inte stoppa om, eftersom formen av det utvidgade lädret är inställt. I en sådan sadel, måste du ändra hela panelerna (om du gillar sätet så mycket) eller köpa en ny.

http://www.sustainabledressage.net/tack/saddle.php

Ett litet tillägg av Joanna:

Enligt min hästfysioterapeut så behövs endast fårskinnspaddar under väl tillpassade hoppsadlar. En hoppsadel ska endast användas vid hoppning, och den bör vara ca en storlek för stor så att hästen kan landa obehindrat. Då kan en fårskinnspadd vara bra.

Under alla mina sadlar använder jag även en parelli theraflex pad med luft. Utan den kan inte ens en special anpassad sadel användas på Glaeda.

Padden skulle jag kalla guds (parellis) gåva till ryttaren (som har flera hästar och inte är stenrik). Tillsammans med det Parelli lärt mig och sadlar, sadeltillpassning och följsamhet så har jag sällan några problem längre, och jag sitter säkert som berget!

”Vi bedömmer inte hur bra en sadel är, Våra hästar gör det!”

Annonser
Detta inlägg postades i Utrustning och taggad , , , den av .

Om malinstenstrom

Mitt hästintresse började redan när jag var 2 år. Jag växte upp på landet i Kolmården där vi bodde några meter ifrån en liten hästgård. Jag fick hjälpa till med alla möjliga hästar och ponnys i det stallet, och var mer i stallet än vad jag var hemma. På den vägen började mitt hästintresse och jag började även på ridskola som 7 åring. När jag var 13 år tröttnade jag på att gå på ridskola och började leta foderhäst. Jag hittade då en enögd liten ponny som fångade mitt hjärta med en gång. Midnight Special heter han men kallas Snobben. Nu, 7 år senare har jag fortfarande kvar honom och har även tillökat familjen med en liten lusitano vallack på snart 2 år vid namn Exito. Som många andra red jag vanlig traditionell dressyr, och tränade för tränare väldigt regelbundet. Under alla dessa år kände jag att Snobben och jag inte arbetade med varann, vi arbetade emot varann. Såfort jag bad om arbete så bockade han och sparkade bakut och flög rätt upp i luften, han stenvägrade med andra ord. Jag tog ut en equiterapeut för att kolla igenom honom och det visade sig att han var dubbelsidig halt i både kot och knäleden. Det blev en lång vila och många sprutor. Jag blev helt förkrossad över att min lilla älskade ponny har haft ont hela tiden, och började ifrågasätta varför det blir såhär. Varför så himla många hästar råkar ut för inflammationer i alla möjliga leder. Jag började läsa allt jag kom åt på internet, och kom fram till att så man tränar i traditionell dressyr är inget jag vill göra med min ponny. Jag tog kontakt med en tränare inom Akademisk Ridkonst, och fick även upp ögonen för Natural Horsemanship. I samband med detta släppte jag ut snobben på lösdrift, med nästintill fri tillgång på mat och tog strax därefter av skorna på honom. Det var inte förrän 2 år senare som jag hittade min Parelli instruktör Joanna, som jag nu även har fått äran att ha en blogg tillsammans med.