Raise Your Hand If You Love Horses – första kapitlet

Jag blev så glad när snön kom igår. Men innan jag hann vakna så hade den försvunnit..  Det är inte kul att vara beroende av vädret, tänk va skönt det hade varit med ridhus.

igår började jag läsa Pat Parellis självbiografi, Raise you hand if you love horses. Himla roligt att läsa, och det är tydligt vart han fått sin kunskap ifrån, hans erfarenheter. Till skillnad från många andra horseman, så har Pat haft en bra barndom, han tackar sina föräldrar för att ha gett honom en bra grund att stå på. Hans pappa var proffsboxare, och de var en typiskt förorts familj skriver han.

Hur kom han i kontakt med hästar? Slakthuset i området. Dit gick han väldigt ofta för att titta och iakta hästarna. Hans fars tränare var första häst-personen han någonsin lärde känna.

Det är också något som utmärker Pat enligt mig är att han kommer ifrån den traditionella hästvärlden. Under tio år så gick han varje kväll och kollade på hästtävlingar. Han har sett mycket, både bra och dåligt, och han har gjort resan ”from zero to hero” för att han själv valde det. Han föddes inte in i det, eller hade det särkilt naturligt.

Pat säger alltid : ”My goal is to have people better than I am at half of my age” Det ska inte ta en livstid att lära sig någon annans livserfarenheter.

Annonser