Inspänningstyglar – Graman

Graman

Den mest omtalade hjälptygeln som används inom dressyr är gramantygeln. Den är väldigt lätt att använda, det är långa tyglar som du fäster i sadelgjorden, antingen på sidorna eller mellan frambenen. Därifrån går den genom bettringarna till händerna på ryttaren där de är justerbara. Denna fixerade längd mellan sadelgjorden, bettet och ryttarens hand hindrar hästen från att höja huvudet eller föra fram näsan längre än vad gramantyglarna tillåter. Många ryttare använder dem som en sista utväg för att stanna sina hästar ifall de skulle sticka iväg med dem.

Det faktum att de fäster på båda sidor av huvudet och sedan ner mellan frambenen, gör ryttaren starkare än vad hon/han annars skulle kunna vara med bara vanliga tyglar. Så gramantygeln är ett instrument för makt och inte av förståelse, samarbete och förtroende. Hur får du en misstrogen häst, med ryggvärk eller en allmänt dålig kropp som rusar och betraktar stjärnorna, medgörlig? Det är den utmaningen som ofta slutar med gramantyglar.

Den aktiva gramantygeln, drar huvudet ner och in i en riktning mellan fästet på gjorden och händerna, och fängslar hästen. Det finns utrymme att röra sig inne i fångenskapet, men inte i önskad riktning – framåt-nedåt och utåt. Hästen kan böja tillbaka huvudet (gröna läget). Den kan också förkorta halsen och lyfta huvudet uppåt (röd position) , för att komma ifrån gramanens verkan i bettet.
För att hästen ska kunna slappna av i käken och nacken, samt sträcka framåt-nedåt-och-utåt som är önskvärt, måste ryttaren släppa efter helt på gramanen. Detta är dock inte vad graman-användare tenderar att göra! Istället tycks mycket av problemet ha sitt ursprung med en okänslig hand som motvilligt ger efter, och sällan med någon bra timing. Stretching är inte en prioriterad fråga för dessa ryttare som att dra ihop och korta upp formen.

Precis som att dra tyglarna ner längs sidorna av manken på en stjärnkikar häst kommer det inte att hjälpa överlinjen, istället blir hästens första  instinkt att gå emot trycket som blir i hans mun. De vanliga tyglarna är inte till för att placera huvudet nedåt, utan bara slappna av i käken och tungan så att hästen själv sträcker sig framåt neråt mot bettet. Hästen är den som sänker huvudet, inte ryttaren eller hjälptygeln!

En kort gramantygel kommer att få samma konsekvenser som underhalsmusklerna under rollkur. – De kommer att förkorta underhalsen och dra i nackligamenten och pressa ihop halskotpelaren . Den nedre delen av S-kurva kommer att bukta ut, och hästen kommer att sänka ryggen. Till detta kommer det överdrivna trycket på tungan som orsakar stelhet i käken och nacken, som kommer spänna överlinjen på samma sätt som en stjärnkikarhäst spänner sin överlinje. Vare sig  hästen faktiskt håller huvudet uppåt, eller strävar efter att röra huvudet uppåt men stoppas av gramanen, är samma sak då det får samma konsekvenser.

 

Advertisements
Detta inlägg postades i Konsten att rida Dressyr, Utrustning och taggad , , , den av .

Om malinstenstrom

Mitt hästintresse började redan när jag var 2 år. Jag växte upp på landet i Kolmården där vi bodde några meter ifrån en liten hästgård. Jag fick hjälpa till med alla möjliga hästar och ponnys i det stallet, och var mer i stallet än vad jag var hemma. På den vägen började mitt hästintresse och jag började även på ridskola som 7 åring. När jag var 13 år tröttnade jag på att gå på ridskola och började leta foderhäst. Jag hittade då en enögd liten ponny som fångade mitt hjärta med en gång. Midnight Special heter han men kallas Snobben. Nu, 7 år senare har jag fortfarande kvar honom och har även tillökat familjen med en liten lusitano vallack på snart 2 år vid namn Exito. Som många andra red jag vanlig traditionell dressyr, och tränade för tränare väldigt regelbundet. Under alla dessa år kände jag att Snobben och jag inte arbetade med varann, vi arbetade emot varann. Såfort jag bad om arbete så bockade han och sparkade bakut och flög rätt upp i luften, han stenvägrade med andra ord. Jag tog ut en equiterapeut för att kolla igenom honom och det visade sig att han var dubbelsidig halt i både kot och knäleden. Det blev en lång vila och många sprutor. Jag blev helt förkrossad över att min lilla älskade ponny har haft ont hela tiden, och började ifrågasätta varför det blir såhär. Varför så himla många hästar råkar ut för inflammationer i alla möjliga leder. Jag började läsa allt jag kom åt på internet, och kom fram till att så man tränar i traditionell dressyr är inget jag vill göra med min ponny. Jag tog kontakt med en tränare inom Akademisk Ridkonst, och fick även upp ögonen för Natural Horsemanship. I samband med detta släppte jag ut snobben på lösdrift, med nästintill fri tillgång på mat och tog strax därefter av skorna på honom. Det var inte förrän 2 år senare som jag hittade min Parelli instruktör Joanna, som jag nu även har fått äran att ha en blogg tillsammans med.

5 thoughts on “Inspänningstyglar – Graman

  1. Camilla

    Många har tipsat mig om att använda gramantygel på min häst för att han inte böjer på nacken.. Jag svarar alltid att man inte kan använda gramantygel på regrimma och att jag inte eftersträvar att han ska böja på nacken.

  2. malinstenstrom Inläggets författare

    bra svar! hade man bara behövt böja på nacken för att få en häst i en balanserad och bärande form så hade nog de flesta klarat av att få en häst i form, men nu är det ju inte så enkelt, men vissa verkar inte förstå det 😉

Kommentarer inaktiverade.