Ledande tygeltag vid dressyrarbete

Något som är väldigt vanligt är att man rider med ledande tygeltag. För att ställa och böja, få hästen i form, svänga osv. Prova själv att stå rakt, och be någon dra i tex din högra arm, vad händer då? Du tappar balansen och lägger mer tyngd på ditt högra ben. Vill vi inte rida en häst i balans som bär sig lika mycket med båda bakbenen?
När du tar ett ledande tygeltag händer precis samma sak, leder du tygeln till vänster så kommer hästen att tappa balansen och lägga mer tyngd på inner framben, och det vill vi ju inte!

Det finns andra sätt än att behöva rubba hästens balans, om man vill få den att svänga eller ställa och böja. Vill du påverka ställningen och böjningen använder du dig av trängande tygeltag. Först och främst ser du till att i vänster varv sitta på det vänstra sittbenet, så hästen rundar sig kring det (om hästen är väldigt välskolad), om du behöver förstärka så för du din vänstra tygel uppåt/inåt Mot halsen (vid ledande tygeltag gör du Från halsen) så pass mycket att tygeln lägger an mot halsen, då ska hästen böja sig undan från det ”trycket”.
Om du vill svänga hästen och hästen inte enbart lyssnar på sitsen, så kan du använda dig av Neck reining, som man gör inom western. Om du då lägger an din högra tygel mot halsen så ska hästen flytta sig till vänster ifrån det trycket. Och vise versa om du ska svänga åt höger.

Här ser ni ett exempel på då jag gör ett trängande tygeltag och Snobbben svarar genast med att ställa och böja sig

Advertisements
Detta inlägg postades i Konsten att rida Dressyr den av .

Om malinstenstrom

Mitt hästintresse började redan när jag var 2 år. Jag växte upp på landet i Kolmården där vi bodde några meter ifrån en liten hästgård. Jag fick hjälpa till med alla möjliga hästar och ponnys i det stallet, och var mer i stallet än vad jag var hemma. På den vägen började mitt hästintresse och jag började även på ridskola som 7 åring. När jag var 13 år tröttnade jag på att gå på ridskola och började leta foderhäst. Jag hittade då en enögd liten ponny som fångade mitt hjärta med en gång. Midnight Special heter han men kallas Snobben. Nu, 7 år senare har jag fortfarande kvar honom och har även tillökat familjen med en liten lusitano vallack på snart 2 år vid namn Exito. Som många andra red jag vanlig traditionell dressyr, och tränade för tränare väldigt regelbundet. Under alla dessa år kände jag att Snobben och jag inte arbetade med varann, vi arbetade emot varann. Såfort jag bad om arbete så bockade han och sparkade bakut och flög rätt upp i luften, han stenvägrade med andra ord. Jag tog ut en equiterapeut för att kolla igenom honom och det visade sig att han var dubbelsidig halt i både kot och knäleden. Det blev en lång vila och många sprutor. Jag blev helt förkrossad över att min lilla älskade ponny har haft ont hela tiden, och började ifrågasätta varför det blir såhär. Varför så himla många hästar råkar ut för inflammationer i alla möjliga leder. Jag började läsa allt jag kom åt på internet, och kom fram till att så man tränar i traditionell dressyr är inget jag vill göra med min ponny. Jag tog kontakt med en tränare inom Akademisk Ridkonst, och fick även upp ögonen för Natural Horsemanship. I samband med detta släppte jag ut snobben på lösdrift, med nästintill fri tillgång på mat och tog strax därefter av skorna på honom. Det var inte förrän 2 år senare som jag hittade min Parelli instruktör Joanna, som jag nu även har fått äran att ha en blogg tillsammans med.