Varför är det så svårt att få hästen avslappnad och bärig? Del 1 av 2

Funktionen av ryggsträckaren i ridningen.

Artikel av Maria Hallring

Den långa ryggsträckaren, måste göra det som namnet beskriver, Sträckas. När den sträcks ut binder den ihop fram och bakdel från hals till has och bildar en valvbro, där ryttaren bör vara placerad över hästens egen gravitationspunkt för att orsaka minst problem.
Om ryggen inte sträcks, så blir hästen en hängbro med hård belastning på brofästen och ben. Skillnaden är synlig på såväl muskulatur som rörelsemönster. En valvbro har sina muskler längs ovansidan av halsen, nacken, ryggen och på hela ovansidan av bakdelen. När den rör sig gungar huvudet nedåt och manken kommer uppåt likväl som hela ryggbågen medan korset tippas bakåt och bakbenen träder in under magen. En hängbro har stark underhals, rak tunn nacke, undermålig rygg och stora påskjutarmuskler på baksidan av rumpan. När den rör sig gungar huvudet uppåt, manken förblir låg liksom ryggen och magen, bäcken och bakben träder inte in och jobbar framåt.

Funktion:

 Rygg muskeln kan sträckas just för att den fäster i halskotpelaren. Den främre delen av ryggmusklerna aktiveras därför genom att hästen använder sig av nacke och hals. När halsen rör sig i riktning framåt nedåt så drar den ut ryggsträckaren och lyfter
tornutskotten i manke och bröstrygg. Bukmusklerna spänner sig från bröst till höft och sidor vilket hjälper till att spänna upp ryggen som en båge.
Genom att tippa korset bakåt så att svansroten närmar sig marken så töjs ryggen ut från mitten och bakåt. Gluteus och ryggsträckaren samarbetar. När korset är tippat i denna riktning när hästen längre in under magen med bakbenen samtidigt som den bibehåller sin förmåga att böja i hasen vid frånskjutet. (Om bäcken är tippat framåt och ryggen spänd så når inte bakbenet in och hasens muskelfästen sträcks innan den kan böja.)

Känsliga punkter som påverkas av utrustning och vikt.
Vid ridning finns flera begränsande faktorer för hästen balans och rörlighet:

1. Tryck runt bogblad och manke tar bort stötdämpning och hästens möjlighet att använda hals, manke och bogar på rätt sätt.
2. Tryck under krampor runt mankbasen skapar orörlighet i hela framdelen. Manken kommer inte upp. Hela ryggen påverkas.
3. Tryck + vikt nära ländrygg, skapar obalans som kompenseras med att hästen gör sig styv i sidorna och mindre rörlig i bäckenet. Den spänner sig i länden för att bära upp.
4. Tryck över bukmuskulaturen, latissimus och runt armbågen, skapar spändhet och obehag så att hästen inte kan röra sig optimalt. Hela muskelkedjan i ryggen påverkas.
5. Tryck längs ryggraden, eller hårt tryck endast framtill och baktill, skapar spänning som hindrar hästen från att böja sig i sidled, och bära upp sin rygg i mjuk båge.


Annonser
Detta inlägg postades i Konsten att rida Dressyr den av .

Om malinstenstrom

Mitt hästintresse började redan när jag var 2 år. Jag växte upp på landet i Kolmården där vi bodde några meter ifrån en liten hästgård. Jag fick hjälpa till med alla möjliga hästar och ponnys i det stallet, och var mer i stallet än vad jag var hemma. På den vägen började mitt hästintresse och jag började även på ridskola som 7 åring. När jag var 13 år tröttnade jag på att gå på ridskola och började leta foderhäst. Jag hittade då en enögd liten ponny som fångade mitt hjärta med en gång. Midnight Special heter han men kallas Snobben. Nu, 7 år senare har jag fortfarande kvar honom och har även tillökat familjen med en liten lusitano vallack på snart 2 år vid namn Exito. Som många andra red jag vanlig traditionell dressyr, och tränade för tränare väldigt regelbundet. Under alla dessa år kände jag att Snobben och jag inte arbetade med varann, vi arbetade emot varann. Såfort jag bad om arbete så bockade han och sparkade bakut och flög rätt upp i luften, han stenvägrade med andra ord. Jag tog ut en equiterapeut för att kolla igenom honom och det visade sig att han var dubbelsidig halt i både kot och knäleden. Det blev en lång vila och många sprutor. Jag blev helt förkrossad över att min lilla älskade ponny har haft ont hela tiden, och började ifrågasätta varför det blir såhär. Varför så himla många hästar råkar ut för inflammationer i alla möjliga leder. Jag började läsa allt jag kom åt på internet, och kom fram till att så man tränar i traditionell dressyr är inget jag vill göra med min ponny. Jag tog kontakt med en tränare inom Akademisk Ridkonst, och fick även upp ögonen för Natural Horsemanship. I samband med detta släppte jag ut snobben på lösdrift, med nästintill fri tillgång på mat och tog strax därefter av skorna på honom. Det var inte förrän 2 år senare som jag hittade min Parelli instruktör Joanna, som jag nu även har fått äran att ha en blogg tillsammans med.