Travsportens egna ord

Hästägare Johan Bergman (ifrågasätter banveterinärens beslut att ställa in montélopp på Bergsåker pga. för dåligt underlag,”Besvikelse efter inställt montélopp på Bergsåker”, Travnet 1/12 -11):
”Jag tyckte väl inte att banan egentligen såg så dålig ut. Visst, det var några ryttare som kände det kunde vara farligt men om en kusk inte vill köra i ett lopp så byter man ju bara kusk”.

Kari Lädhekorpi (”Travsnack med Kari”, Travnet.se 22/11 -11):
”3-5 starter till i år, sen är han liksom slut. Så som de brukar vara när de startar som 2-åringar! Vi tävlade mycket med 2-åringar här i området och man skröt ”Åh, vad fint de går 2-åringarna”. Titta vad de gjort i år. Knappt någon som har startat!”

Skötaren om hästen Bagley (”Hört runt ovalen”, Travnet 1/10 -11):
”Nu har vi startat i Sverige två gånger och han har förlorat på målfoto båda gånger. Den här gången hade han inte druckit vatten på 24 timmar men jag är såklart väldigt nöjd med hästen.”

Kari Lädhekorpi (Travsnack med Kari, Travnet.se 20/9 -11):
”Angående tvåårslopp: ” De som startade som tvååringar förra året syns inte i år. De är slut, så enkelt är det. Jag startade en som jag knäckte.”

Tränaren Susanne Richter om hästen Fritiof Piraten (”Efter kaosloppet – så ska hon ta revansch”, Aftonbladet 8/9 -11):
”Fråga: ”Fick din häst några men av E3-loppet?
– Han fick stora sår i munnen och jag kunde inte köra honom på en vecka. Tungan var sönderbiten och det går inte att lägga ett bett i munnen då, då hade han blivit het.”

För fler citat kan ni läsa Här.

Detta inlägg postades i Hästhållning den av .

Om malinstenstrom

Mitt hästintresse började redan när jag var 2 år. Jag växte upp på landet i Kolmården där vi bodde några meter ifrån en liten hästgård. Jag fick hjälpa till med alla möjliga hästar och ponnys i det stallet, och var mer i stallet än vad jag var hemma. På den vägen började mitt hästintresse och jag började även på ridskola som 7 åring. När jag var 13 år tröttnade jag på att gå på ridskola och började leta foderhäst. Jag hittade då en enögd liten ponny som fångade mitt hjärta med en gång. Midnight Special heter han men kallas Snobben. Nu, 7 år senare har jag fortfarande kvar honom och har även tillökat familjen med en liten lusitano vallack på snart 2 år vid namn Exito. Som många andra red jag vanlig traditionell dressyr, och tränade för tränare väldigt regelbundet. Under alla dessa år kände jag att Snobben och jag inte arbetade med varann, vi arbetade emot varann. Såfort jag bad om arbete så bockade han och sparkade bakut och flög rätt upp i luften, han stenvägrade med andra ord. Jag tog ut en equiterapeut för att kolla igenom honom och det visade sig att han var dubbelsidig halt i både kot och knäleden. Det blev en lång vila och många sprutor. Jag blev helt förkrossad över att min lilla älskade ponny har haft ont hela tiden, och började ifrågasätta varför det blir såhär. Varför så himla många hästar råkar ut för inflammationer i alla möjliga leder. Jag började läsa allt jag kom åt på internet, och kom fram till att så man tränar i traditionell dressyr är inget jag vill göra med min ponny. Jag tog kontakt med en tränare inom Akademisk Ridkonst, och fick även upp ögonen för Natural Horsemanship. I samband med detta släppte jag ut snobben på lösdrift, med nästintill fri tillgång på mat och tog strax därefter av skorna på honom. Det var inte förrän 2 år senare som jag hittade min Parelli instruktör Joanna, som jag nu även har fått äran att ha en blogg tillsammans med.