Box – anpassat efter människans bekvämlighet?

Det finns en mängd olika orsaker till att man håller hästarna på ett visst sätt.
Förr behövdes all jord-bruksmark för livsmedelsproduktion och man hade inte råd att låta hästarna gå ute på stora arealer. Många gånger arbetade hästarna en stor del av dagen. De var i stort sett enbart i stallet för att äta och vila.
När hästarna var bundna i spiltor var de lätt tillgängliga. De fanns på plats och till hands för skötsel och vård, påselning och sadling. Spiltorna krävde inte stora byggnader och man visste vad hästarna fick och åt av sitt foder. Å andra sidan var hästens rörelsefrihet och möjligheter att bete sig naturligt, ”att vara häst”, minimal.
Det traditionella sättet att hysa häst, i spiltor eller inneboxar, var och är huvudsakligen anpassat till oss människor, våra krav och önskemål, och hästarna får i sin tur anpassa sig till detta. En annan, motsatt strategi, är att anpassa inhysningssättet
till hästen, att fullt ut ta hänsyn till hästen
som biologisk varelse: dess krav, egenskaper och naturliga beteende.

Grupphållning med utegång är det sätt som är närmast hästens naturliga miljö och som bäst uppfyller hästens krav som flock-, flykt- och stäppdjur. Inhysningen är också arbetsbesparande
och kräver relativt låga investeringskostnader för byggnader, inredning och installationer. Utegång ställer å andra sidan höga krav på uteanläggningar i form av stora arealer, god markbeskaffenhet och terräng.
Många gånger krävs det också mer av driftsledning och skötare gentemot traditionell hästhållning. Det gäller att ha det bra ordnat och bra rutiner för gruppindelning, övervakning och foderstyrning. Ett exempel på detta är det tyska datorstödda systemet ”aktivt stall”.Mellan ytterligheterna, inhysning i spiltor respektive
utegång i grupp, ligger de andra inhysningssätten.

Går man från ett sätt till ett annat förloras ibland, uppfylls ibland önskvärda konsekvenser, mer eller mindre successivt. All inhysning syftar till att vi under praktiska förhållanden ska kunna använda hästarna. Det är då tvunget att inhysningen mer eller mindre blir en kompromiss mellan människo-
och hästanpassad.
Den inställning man själv har, och förutsättningar i form av arealer och mark, byggnader, ekonomi, etc. bidrar i det enskilda fallet till hur kompromissen ser ut. Men man bör vara medveten om vilka konsekvenserna blir och våga ifrågasätta såväl traditioner som naturromantik – och vara öppen för nya idéer och möjligheter.

Michael Ventorp, inst för jordbrukets biosystem och teknologi, SLU
Annonser
Detta inlägg postades i Forskning, Hästfakta, Hästhållning den av .

Om malinstenstrom

Mitt hästintresse började redan när jag var 2 år. Jag växte upp på landet i Kolmården där vi bodde några meter ifrån en liten hästgård. Jag fick hjälpa till med alla möjliga hästar och ponnys i det stallet, och var mer i stallet än vad jag var hemma. På den vägen började mitt hästintresse och jag började även på ridskola som 7 åring. När jag var 13 år tröttnade jag på att gå på ridskola och började leta foderhäst. Jag hittade då en enögd liten ponny som fångade mitt hjärta med en gång. Midnight Special heter han men kallas Snobben. Nu, 7 år senare har jag fortfarande kvar honom och har även tillökat familjen med en liten lusitano vallack på snart 2 år vid namn Exito. Som många andra red jag vanlig traditionell dressyr, och tränade för tränare väldigt regelbundet. Under alla dessa år kände jag att Snobben och jag inte arbetade med varann, vi arbetade emot varann. Såfort jag bad om arbete så bockade han och sparkade bakut och flög rätt upp i luften, han stenvägrade med andra ord. Jag tog ut en equiterapeut för att kolla igenom honom och det visade sig att han var dubbelsidig halt i både kot och knäleden. Det blev en lång vila och många sprutor. Jag blev helt förkrossad över att min lilla älskade ponny har haft ont hela tiden, och började ifrågasätta varför det blir såhär. Varför så himla många hästar råkar ut för inflammationer i alla möjliga leder. Jag började läsa allt jag kom åt på internet, och kom fram till att så man tränar i traditionell dressyr är inget jag vill göra med min ponny. Jag tog kontakt med en tränare inom Akademisk Ridkonst, och fick även upp ögonen för Natural Horsemanship. I samband med detta släppte jag ut snobben på lösdrift, med nästintill fri tillgång på mat och tog strax därefter av skorna på honom. Det var inte förrän 2 år senare som jag hittade min Parelli instruktör Joanna, som jag nu även har fått äran att ha en blogg tillsammans med.