Bakom lodplanet, del 14 – Framåt neråt eller lång och låg

En mycket stor grupp ryttare verkar skygga från begreppet ”lång och låg”. Antagligen för att ordet ”lång” på något sätt får dem att tänka på en lång och utsträckt häst som springer på  framdelen i en spänd position. I ”lång och låg” måste hästen vara aktiv och balanserad baktill, och avslappnad och nersträckt framtill. Men även detta är fruktat av den stora grupp av ryttare, som rider hästen låg och kort med nosen in mot bringan istället. Dessa ryttare ogillar avslappningsdelen av övningen. För att de rider hellre en låg och rund överlinje som en del av träningsarbetet, med betoning på ”arbete”. Men …

Detta är inte en ”arbetande” form! Lång och låg ska vara en avslappningsform! Det är när du från att ha arbetat din häst i en högre form med mera böjning i haser och höfter och sedan låter hästen sträcka ut i en lång och låg form framåt – neråt som elastiserar bakdelen.
Det är heller inte nödvändigt att sträcka ut hela vägen ner till hovarna hela tiden. Hästar med sämre halsar kan ha problem med att upprätthålla balansen, rytmen och avslappningen över ryggen om de blir tvungna att gå i en lägre position än deras nackmuskler kan sträcka. Det är en sak att beta utan ryttare, men en annan att trava i rytm och balans samtidigt som halsen ska sträckas och det är en ryttare på ryggen.
Det kan också vara bra att växla mellan att låta hästen sträcka ner helt, och bara sträcka ner en liten bit, för om du alltid låter hästen sträcka sig till marken kan leda till att hästen tror att den måste göra det varje gång. Hästen kan börja rycka åt sig tyglarna från dig, inte på grund av olydnad, utan helt enkelt eftersom han tror att han gör rätt.

De flesta ryttare har ingen aning om hur ofta hästen behöver sträcka ut. Men en tumregel är att om du ber om 10 steg av mycket samlat trav eller annat steg behöver hästen 20 steg av avslappning framåt-neråt för att låta musklerna pumpa bort metaboliska biprodukter och få ny näring via flytet i blodet. Att låta hästen sträcka varje gång han har gjort ett försök (och även när han gjorde en mindre insats) kommer att locka hästen att göra en insats, eftersom han gillar belöningen – sträckan!
Ju längre ner hästen bär sin hals (sträckte ner) desto mindre illa är det att vara bakom lodplanet. Om hästen sniffar i backen, är ett par grader av bakom lodplanet nästan ingenting. Halsområdet är fortfarande öppet, men inte perfekt. Men att vara bakom lodplanet i upprätt läge kräver en hel del felaktig ansträngning från hästen, än om han är lite bakom lodplanet i ett utsträckt läge. Så oroa dig inte.

Advertisements
Detta inlägg postades i Konsten att rida Dressyr den av .

Om malinstenstrom

Mitt hästintresse började redan när jag var 2 år. Jag växte upp på landet i Kolmården där vi bodde några meter ifrån en liten hästgård. Jag fick hjälpa till med alla möjliga hästar och ponnys i det stallet, och var mer i stallet än vad jag var hemma. På den vägen började mitt hästintresse och jag började även på ridskola som 7 åring. När jag var 13 år tröttnade jag på att gå på ridskola och började leta foderhäst. Jag hittade då en enögd liten ponny som fångade mitt hjärta med en gång. Midnight Special heter han men kallas Snobben. Nu, 7 år senare har jag fortfarande kvar honom och har även tillökat familjen med en liten lusitano vallack på snart 2 år vid namn Exito. Som många andra red jag vanlig traditionell dressyr, och tränade för tränare väldigt regelbundet. Under alla dessa år kände jag att Snobben och jag inte arbetade med varann, vi arbetade emot varann. Såfort jag bad om arbete så bockade han och sparkade bakut och flög rätt upp i luften, han stenvägrade med andra ord. Jag tog ut en equiterapeut för att kolla igenom honom och det visade sig att han var dubbelsidig halt i både kot och knäleden. Det blev en lång vila och många sprutor. Jag blev helt förkrossad över att min lilla älskade ponny har haft ont hela tiden, och började ifrågasätta varför det blir såhär. Varför så himla många hästar råkar ut för inflammationer i alla möjliga leder. Jag började läsa allt jag kom åt på internet, och kom fram till att så man tränar i traditionell dressyr är inget jag vill göra med min ponny. Jag tog kontakt med en tränare inom Akademisk Ridkonst, och fick även upp ögonen för Natural Horsemanship. I samband med detta släppte jag ut snobben på lösdrift, med nästintill fri tillgång på mat och tog strax därefter av skorna på honom. Det var inte förrän 2 år senare som jag hittade min Parelli instruktör Joanna, som jag nu även har fått äran att ha en blogg tillsammans med.