Bakom lodplanet, del 11 – Framför lodplanet, men knäpper fortfarande av


Det här är en mycket populär form bland professionella och även hobbyryttarna. Titta på bilden – Hästen är fint rundad i sin överlinje och fortfarande öppen i halsen och framför lodplanet. Det blir inte bättre än så!

Eller, blir det? Detta är oftast hur en häst ser ut som bäst på tävlingsbanor, då de vanligtvis är tränade att hålla huvudet bakom lodplanet. Hästen lyckas att hålla näsan framför lod, och inte överböja halsen. Men det finns fortfarande ett grund problem. De korta musklerna på undersidan av halsen, som går från käken / skallen på undersidan av de övre nackkotorna, används av hästen för att hålla överlinjen rund. Den konstgjorda böjen bakom den 2: a halskotan är vanlig, och de andra musklerna har anpassat sig till denna avrundning, och därmed blir formen på halsen permanent.

Det finns värre problem än så, ska jag erkänna. Att rida hästen i form med hjälp av våld, eller att hästen undviker kontakt helt och hållet, är mycket värre. Denna form klämmer åtminstone inte ihop spottkörtlarna, inte heller kan den hållas med våld, och hästen sträcker sig faktiskt efter bettet. Så, vad är problemet med det då?

Tja, problemet är en liten sak som kallas ”halv-haltsförmåga”.

När hästen bär dens hals med hans halskotpelare nästan helt rak (och formen ser rund ut) är kotkropparna av halsen helt i linje. De är perfekt anpassade för att låta sig påverkas av en halv-halt. När en halv-halt är given, fortsätter den bakåt längs med ryggraden och till baksidan av hästen. En skicklig ryttare kan även göra så den går ner i ena bakhoven och böjer då lederna på vägen ner.

I en häst i denna form, fortsätter halvhalten 2 kotor bakåt och gör då så halsen bara knäpper av och böjs. Hästar med denna form kan ses ta emot halvhalter med ett hårt drag av ryttarens händer. Huvudet reser tillbaka för att möta undersidan av halsen, innan trycket fortsätter ännu längre bak mot ryggraden. Inte precis förfining, kan man säga. Och då får man helt enkelt inte med sig varken rygg eller bakben.

Detta inlägg postades i Konsten att rida Dressyr den av .

Om malinstenstrom

Mitt hästintresse började redan när jag var 2 år. Jag växte upp på landet i Kolmården där vi bodde några meter ifrån en liten hästgård. Jag fick hjälpa till med alla möjliga hästar och ponnys i det stallet, och var mer i stallet än vad jag var hemma. På den vägen började mitt hästintresse och jag började även på ridskola som 7 åring. När jag var 13 år tröttnade jag på att gå på ridskola och började leta foderhäst. Jag hittade då en enögd liten ponny som fångade mitt hjärta med en gång. Midnight Special heter han men kallas Snobben. Nu, 7 år senare har jag fortfarande kvar honom och har även tillökat familjen med en liten lusitano vallack på snart 2 år vid namn Exito. Som många andra red jag vanlig traditionell dressyr, och tränade för tränare väldigt regelbundet. Under alla dessa år kände jag att Snobben och jag inte arbetade med varann, vi arbetade emot varann. Såfort jag bad om arbete så bockade han och sparkade bakut och flög rätt upp i luften, han stenvägrade med andra ord. Jag tog ut en equiterapeut för att kolla igenom honom och det visade sig att han var dubbelsidig halt i både kot och knäleden. Det blev en lång vila och många sprutor. Jag blev helt förkrossad över att min lilla älskade ponny har haft ont hela tiden, och började ifrågasätta varför det blir såhär. Varför så himla många hästar råkar ut för inflammationer i alla möjliga leder. Jag började läsa allt jag kom åt på internet, och kom fram till att så man tränar i traditionell dressyr är inget jag vill göra med min ponny. Jag tog kontakt med en tränare inom Akademisk Ridkonst, och fick även upp ögonen för Natural Horsemanship. I samband med detta släppte jag ut snobben på lösdrift, med nästintill fri tillgång på mat och tog strax därefter av skorna på honom. Det var inte förrän 2 år senare som jag hittade min Parelli instruktör Joanna, som jag nu även har fått äran att ha en blogg tillsammans med.