Hur man undviker att möta vilda djur

I dagens blåst och snö satt jag på Nicke och hade Glodis som handhäst. Några hundra meter ifrån hagen stannar han, lite spänd och spejar. Aaah skriker jag i mitt huvud, jag blir ritkigt nervös. Här sitter jag 160cm upp i luften i en allround sadel som ger mig lika mycket stöd som om jag suttit barbacka.. När jag kommit tillbaka från rädslan blir jag förvånad över min reaktion. Och då kom jag på varför, och hur viktigt det är att fler inte ska behöva känna såhär!

Att hästar har så kallade ”trösklar” där de stannar och är osäkra är inte konstigt, snarare naturligt. Det kan finnas rovdjur överallt. Hästar är inte rädda för att skada sig, de är rädda för att dö!

Varför jag blev så rädd var för att sist jag red Nicke, slutade det med att både han och jag fick panik och jag slängde mig av samtidigt som han vände på bakbenen för att ta sig hem. (det hela slutade lyckligt, han stannade hos mig och jag kunde ganska snart hoppa upp igen och rida hem)

Vi stötte alltså på några förbipasserade hjortar. Varför? För att jag inte lyssnade på min häst! 

Hästens sinnen är mycket mycket bättre än våra, de är gjorda för att upptäcka rovdjur innan de upptäcker hästarna så de kan springa sin väg och inte sluta som någons lunch! Så varför litar vi inte på vår häst?

Jag är faktiskt rädd för att stöta på vilja djur, och jag är ganska så speciellt rädd för älgar! (jag tror starkt på att om jag ramlar/hoppar av kommer älgen att döda mig) Men Just i torsdags, var jag så säker och lugn som jag aldrig brukar, och struntade i min hästs varningar, hur slutade det? Dåligt. Har jag förlorat förtroendet hos min häst? Definitivt!

En häst, eller en hästflock hade ALDRIG hamnat i den situationen som jag satte min häst i. Han varnade mig flertalet gånger, så fort vi galopperat upp för backen så höjde han huvudet och stannade, jag lät han stå, sedan bad han gå igen. Han fortsatte att stanna, oftare och oftare. Men rovdjur som man är tänker man ”sluta stanna och inbilda dig spöken” istället för att faktiskt ta det som en ordentlig varning. Desto oftare han stannar desto mer bör man fundera på Varför han gör det. Hade han fått välja hade han ju faktiskt inte gått så långt så fort, om ens alls fortsatt frammåt, eller hur?

Därför min lilla nervositet vid dagens ritt. Det var inte bara stackars hästen som trodde han skulle dö, utan även jag. Både bra och dåligt, men det fick mig att inse att jag Måste lita mer på mina hästar. Oftast är det inget läskigt, men Ibland är det faktiskt det! Hästar tar alltid det säkra före det osäkra!

Så idag fick Nicke vara helt ifred tills det var hans idee att fortsätta framåt, med lunga steg och huvudet sänkt.

Så ett tips till er alla, LYSSA PÅ ER HÄST! Låt den stanna och stå still, står den still i 15 minuter utan att slappna av så kanske det betyder att det faktiskt är något där? Vänd hem om er häst verkligen känns orolig. Ni förlorar inget på det, snarare vinner ni er hästs tillit!, Rid/gå dit imorgon igen, risken att djuret finns kvar är desto mindre och er häst kommer att tacka er.

/ Joanna

Annonser

One thought on “Hur man undviker att möta vilda djur

  1. mia

    Du har så rätt. Våra vänner hästarna är ju så tydliga i sitt språk. Jag blir galen på hästfolk som kör sporrarna i magen på häststackarna och dessutom har mage att kalla dom fjantiga, snacka om förtroendekris.

Kommentarer inaktiverade.