Bakom lodplanet, del 10 – Bakom lodplanet och avknäppt vid tredje halskotan


Detta är den vanligaste formen man ser på en häst, på alla dressyrbanor, var som helst. Varför?

Jag tror att det finns flera skäl för det. Den första är att ryttarna har för stark och okänslig kontakt i tyglarna. Jag hör mycket om tygel längd när jag är ute på tävlings och träningsbanor. Som om det var en bestämt längd som tex stiglädrerna. Detta är en fruktansvärd inställning till munnen och form av hästen. Du kan lika gärna rida med hjälptyglar. Det är inte såhär det fungerar! Till höger ser du en häst som går bakom lod och knäpper av vid andra halskotan, och det är denna form som är den vanligaste!

Om du arbetar med alla nyanser mellan samling och avslappning, genom att arbeta hästen lägre och få sträcka ut lite några steg efter att du har samlat upp den, så behöver hästen längre tyglar när han sträcker ut och kortare när han samlar! Att bara låta armbågarna sträckas ut är inget alternativ, eftersom att det istället ger stumma tyglar. Om det är utom din skicklighet och förmåga ska du inte arbeta med samling alls! Till vänster ser ni en häst med sänkt rygg, som går bakom lod och knäpper av, och hamnar med bakbenen bakom sig.

Många ryttare vill att deras hästar ska lätta i framdelen när de samlar, så det de då gör är att bara korta tyglarna. Om hästen inte kan (eftersom att samlingen kommer från engagerade baknen) samla sig, kommer han att göra vad han kan istället – antingen resa upp hela  halsen utan någon som helst bakbensaktivitet och med sänkt rygg, eller bara dra bak näsan för att anpassa sig efter de kortade tyglarna.

I det långa loppet leder detta till en instängd häst som är inspärrad av för korta tyglar. Det är mycket lättare att ”hålla huvudet stadigt” på hästen om du kortar tyglarna och låter hästen gå bakom lodplanet, för hur är det möjligt att han annars ska komma ifrån det? Vad hästen än försöker handlar om att försöka få lite space och längre tygel, och ryttaren bara förhindrar det. Hästen skulle kunna resa hela halsen med näsan fasttryckt mot underhalsen, men med en ryttare på ryggen, gör det Ont! Bröstkorgen sänks och tynger ner på frambenen! Så hästen lär sig att hantera det som det är. Till vänster ser ni en häst som också här har sänkt rygg, knäpper av och går bakom lod och som är extremt framtung.

Denna form av ridning gör så att hästen trycker emot tyglarna och ryttaren drar tillbaka. Eller så håller hästen huvudet tillbaka själv och arbetar motsträvigt. Det är fel både och!

Hästar som lär sig att knäppa av mellan axis och den 3: e nackkotan är oftast hopplöst stela i nacken. Jag vet inte om den spända nacken är anledningen till att de drar tillbaka näsan ytterligare eller om denna nedbrytande ridning framtvingar en spänd nacke, men jag skulle gissa på det senare. Dessa hästars form gör så att hästen har svårt att ställa sig och böja igenom ordentligt i kroppen, eftersom stela muskler i nacken förhindrar hästen från att röra huvudet ordentligt i sidled. Jag har min egen teori att det är därför de som rider hästarna djupa och låga böjs så desperat från sida till sida, samt försöker böja nacken extremt – de skulle inte kunna komma åt den spända nacken med något mindre.

Du kan läsa nästa inlägg här!

Detta inlägg postades i Konsten att rida Dressyr den av .

Om malinstenstrom

Mitt hästintresse började redan när jag var 2 år. Jag växte upp på landet i Kolmården där vi bodde några meter ifrån en liten hästgård. Jag fick hjälpa till med alla möjliga hästar och ponnys i det stallet, och var mer i stallet än vad jag var hemma. På den vägen började mitt hästintresse och jag började även på ridskola som 7 åring. När jag var 13 år tröttnade jag på att gå på ridskola och började leta foderhäst. Jag hittade då en enögd liten ponny som fångade mitt hjärta med en gång. Midnight Special heter han men kallas Snobben. Nu, 7 år senare har jag fortfarande kvar honom och har även tillökat familjen med en liten lusitano vallack på snart 2 år vid namn Exito. Som många andra red jag vanlig traditionell dressyr, och tränade för tränare väldigt regelbundet. Under alla dessa år kände jag att Snobben och jag inte arbetade med varann, vi arbetade emot varann. Såfort jag bad om arbete så bockade han och sparkade bakut och flög rätt upp i luften, han stenvägrade med andra ord. Jag tog ut en equiterapeut för att kolla igenom honom och det visade sig att han var dubbelsidig halt i både kot och knäleden. Det blev en lång vila och många sprutor. Jag blev helt förkrossad över att min lilla älskade ponny har haft ont hela tiden, och började ifrågasätta varför det blir såhär. Varför så himla många hästar råkar ut för inflammationer i alla möjliga leder. Jag började läsa allt jag kom åt på internet, och kom fram till att så man tränar i traditionell dressyr är inget jag vill göra med min ponny. Jag tog kontakt med en tränare inom Akademisk Ridkonst, och fick även upp ögonen för Natural Horsemanship. I samband med detta släppte jag ut snobben på lösdrift, med nästintill fri tillgång på mat och tog strax därefter av skorna på honom. Det var inte förrän 2 år senare som jag hittade min Parelli instruktör Joanna, som jag nu även har fått äran att ha en blogg tillsammans med.