Bakom lodplanet, del 4 – På bettet, avslappning av nacken

Avslappningen av nacken  förlänger och slappnar även av näs-pekar musklerna omkring nacken. (lila pil)

Denna avslappning sprids längs med överlinjen och de långa musklerna över hals och huvud. (gröna pilar)

Nu stödjer även musklerna Cerratus Cervicis,Llongissimus Cervicis och Spinalis Cervicis halsens nedre del, eftersom den långa muskleln längs med övre delen av halsen inte gör det längre. Nedre delan av halsen / manken lyfts, och nacken börjar forma sig. (röd pil)

Eftersom nacken slappnar av faller näsan på plats i lodlinjen (som går från öga till mungipa, INTE längs med nosryggen) kan även tuggmuskeln nu slappna av, och käken är lös och kan tugga/suga mjukt på bettet.

Detta är i grunden formen som man skulle vilja att hästen arbetar i, alltså att hästen lyfter den nedre delen av halsen och slappnar av i nacken och käkarna. Hästen ska söka sig framåt mot handen och länga formen ju längre tyglarna blir. Då är hästen reglerbar.

Angående att hästen ska sträcka ut sin hals, det är inte en stretching du gör på gymmet där du sätter din fot på en bänk och hänger över den med överkroppen för att ordentligt stretcha ut en muskel. Hästen har inga ”ben” i halsen för att ta hävstångskraft mot, så om du begär att hästen ska sträcka sig kraftfullt i ena änden (tex i överlinjen, nedre delen av halsen, som sker när hästen går bakom lod) betyder att hästen då måste hålla tillbaka för att stabilisera mot något annat, genom att då spänna sin underhalsmuskel. Inte bra!

Men hästen kan använda sig av gravitationen för att sträcka ut halsen. Genom att låta huvudet sjunka ytterligare mot marken slappnar musklerna av längs med överlinjen utan att spänna musklerna i underhalsen.

http://www.sustainabledressage.net/rollkur/behind_the_vertical.php

Annonser
Detta inlägg postades i Konsten att rida Dressyr den av .

Om malinstenstrom

Mitt hästintresse började redan när jag var 2 år. Jag växte upp på landet i Kolmården där vi bodde några meter ifrån en liten hästgård. Jag fick hjälpa till med alla möjliga hästar och ponnys i det stallet, och var mer i stallet än vad jag var hemma. På den vägen började mitt hästintresse och jag började även på ridskola som 7 åring. När jag var 13 år tröttnade jag på att gå på ridskola och började leta foderhäst. Jag hittade då en enögd liten ponny som fångade mitt hjärta med en gång. Midnight Special heter han men kallas Snobben. Nu, 7 år senare har jag fortfarande kvar honom och har även tillökat familjen med en liten lusitano vallack på snart 2 år vid namn Exito. Som många andra red jag vanlig traditionell dressyr, och tränade för tränare väldigt regelbundet. Under alla dessa år kände jag att Snobben och jag inte arbetade med varann, vi arbetade emot varann. Såfort jag bad om arbete så bockade han och sparkade bakut och flög rätt upp i luften, han stenvägrade med andra ord. Jag tog ut en equiterapeut för att kolla igenom honom och det visade sig att han var dubbelsidig halt i både kot och knäleden. Det blev en lång vila och många sprutor. Jag blev helt förkrossad över att min lilla älskade ponny har haft ont hela tiden, och började ifrågasätta varför det blir såhär. Varför så himla många hästar råkar ut för inflammationer i alla möjliga leder. Jag började läsa allt jag kom åt på internet, och kom fram till att så man tränar i traditionell dressyr är inget jag vill göra med min ponny. Jag tog kontakt med en tränare inom Akademisk Ridkonst, och fick även upp ögonen för Natural Horsemanship. I samband med detta släppte jag ut snobben på lösdrift, med nästintill fri tillgång på mat och tog strax därefter av skorna på honom. Det var inte förrän 2 år senare som jag hittade min Parelli instruktör Joanna, som jag nu även har fått äran att ha en blogg tillsammans med.