Bakom lodplanet, del 1

Jag kommer nu så gott som varje dag att lägga upp en liten ”serie” om varför man inte ska rida sin häst bakom lod. Här nedan kommen en liten introduktion. Så vänta er många nyttiga inlägg!
Faktan är hämtad från den här sidan, som är på engelska, men som jag har försökt översätta så gott jag kan.
http://www.sustainabledressage.net/rollkur/behind_the_vertical.php#btv

Varför är det så skadligt att rida bakom lod?

Ja, varför klaga? Egentligen? Det verkar så obetydligt att bry sig om nosen på hästen när det är bakdelen på hästen vi alla vill ska komma igång. Så varför bry sig om ”bakom lodlinjen”? Nå, det ska jag berätta..

Vi vill att hästen ska sträcka ut hela sin ram, att arbeta avslappnat och effektivt utan negativ spänning. Bara att arbeta utan spänning kan hästen utnyttja till fullo sin styrka på ett effektivt sätt och bli mer atletisk. Den negativa spänningen definieras som muskulär motstånd eller sammandragning som är kontraproduktivt till effektiva rörelser, framdrivning och balans. Så vi vill att hela hästen ska vara avslappnad, utan spänning men ändå stark. Avslappnad men inte slapp, tonad men inte spänd.

Om du har en häst som är spänd, beror det på att hästen arbetar hårt mot sig själv. Om du har en häst som är spänd i ena änden och mjuk på den andra, arbetar hästen fortfarande mot sig själv, vare sig det är framdelen eller bakdelen som är spänd. Spänningar i bakbenen kommer ofta från svaghet, dålig balans och dålig gymnastik, medan spänning fram alltför ofta kommer från den form som ryttaren rider hästen i. Spänning, eftersom hästen känner obehag i munnen eller att han måste gå i en form som kräver användning av fel muskler, och som upprör hans naturliga balans och framåtdrivning.

Detta inlägg postades i Konsten att rida Dressyr den av .

Om malinstenstrom

Mitt hästintresse började redan när jag var 2 år. Jag växte upp på landet i Kolmården där vi bodde några meter ifrån en liten hästgård. Jag fick hjälpa till med alla möjliga hästar och ponnys i det stallet, och var mer i stallet än vad jag var hemma. På den vägen började mitt hästintresse och jag började även på ridskola som 7 åring. När jag var 13 år tröttnade jag på att gå på ridskola och började leta foderhäst. Jag hittade då en enögd liten ponny som fångade mitt hjärta med en gång. Midnight Special heter han men kallas Snobben. Nu, 7 år senare har jag fortfarande kvar honom och har även tillökat familjen med en liten lusitano vallack på snart 2 år vid namn Exito. Som många andra red jag vanlig traditionell dressyr, och tränade för tränare väldigt regelbundet. Under alla dessa år kände jag att Snobben och jag inte arbetade med varann, vi arbetade emot varann. Såfort jag bad om arbete så bockade han och sparkade bakut och flög rätt upp i luften, han stenvägrade med andra ord. Jag tog ut en equiterapeut för att kolla igenom honom och det visade sig att han var dubbelsidig halt i både kot och knäleden. Det blev en lång vila och många sprutor. Jag blev helt förkrossad över att min lilla älskade ponny har haft ont hela tiden, och började ifrågasätta varför det blir såhär. Varför så himla många hästar råkar ut för inflammationer i alla möjliga leder. Jag började läsa allt jag kom åt på internet, och kom fram till att så man tränar i traditionell dressyr är inget jag vill göra med min ponny. Jag tog kontakt med en tränare inom Akademisk Ridkonst, och fick även upp ögonen för Natural Horsemanship. I samband med detta släppte jag ut snobben på lösdrift, med nästintill fri tillgång på mat och tog strax därefter av skorna på honom. Det var inte förrän 2 år senare som jag hittade min Parelli instruktör Joanna, som jag nu även har fått äran att ha en blogg tillsammans med.