Boxvila?

Allt för ofta ordineras boxvila åt hästar med hältor eller skador i benen för att så mycket som möjligt minimera djurens rörelse. För att kunna avgöra om detta verkligen är adekvat är det nödvändigt att förstå hästens cirkulation och blodkärl, samt att sätta sig in i vad som sker i vävnader under läkningsprocessen.
Längs hästens ben löper stora blodkärl parallellt med skelettets ben. I artärerna ”faller” blodet  ned, medan det i venerna måste ”klättra” tillbaka upp i benet.
Vad är orsaken till att blodet flyter uppåt och tillryggarlägger en sträcka på närmare en meter?
Enligt en lärobok i hovvård (Ruthe) från sextiotalet (mao relativt ny), orsakas detta av hjärtats sugeffekt.
I äldre böcker om hästskötsel (tex. Spohr) anförs hovarnas aktivitet som hjärtstödjande cirkulationspump som verkande kraft för att föra venöst blod tillbaka till kroppen.
På grund av nutidens kunskap om läderhudens beskaffenhet (kapillärt svampliknande) och de fysiska processer i hoven (hovmekanismen) har man kunnat fastlägga att en signifikant, cirkulationsstödjade pumpaktivitet äger rum i hoven.
När man följer hästens naturliga beteende (se tex. Zeeb) vad gäller mängden av rörelse (fritt levande hästar är i ständig rörelse med korta perioder av vila på endast några minuter till en halvtimme), blir det uppenbart att hästens cirkulationssystem endast kan fungera optimalt om ben och hovar är i mer eller mindre kontinuerligt rörelse. Detta innebär:
  1. Hästar som inte rör sig på flera timmar (tex. de som tillbringar natten i en box) har cirkulationsproblem.
  2. Om hovarna inte ”pumpar”, blockeras blodflödet i benet ovanför hoven (”tjocka” senor etc.)
  3. Där flödet blockerats svalnar blodet av och även vävnaden kring hovarna (vävnad som inte värms genom muskelaktivitet) kyls ned.
  4. Vid lägre temperaturer minskas cell-metabolismen avsevärd.
  5. Läkningsprocessen kräver en ökad metabolism (blodtillförsel, cirkulation).
Detta är omöjligt hos hästar där blodflödet i benen blockerats pga. brist på rörelse.
Med andra ord, för att främja läkning behövs ökad cirkulation. Detta kräver konstant rörelse – dock inte ansträngande arbete eller hårda nedslag mot hårt underlag.
Boxvila och orörlighet minskar eller hindrar varje läkningsprocess.
Advertisements
Detta inlägg postades i Uncategorized den av .

Om malinstenstrom

Mitt hästintresse började redan när jag var 2 år. Jag växte upp på landet i Kolmården där vi bodde några meter ifrån en liten hästgård. Jag fick hjälpa till med alla möjliga hästar och ponnys i det stallet, och var mer i stallet än vad jag var hemma. På den vägen började mitt hästintresse och jag började även på ridskola som 7 åring. När jag var 13 år tröttnade jag på att gå på ridskola och började leta foderhäst. Jag hittade då en enögd liten ponny som fångade mitt hjärta med en gång. Midnight Special heter han men kallas Snobben. Nu, 7 år senare har jag fortfarande kvar honom och har även tillökat familjen med en liten lusitano vallack på snart 2 år vid namn Exito. Som många andra red jag vanlig traditionell dressyr, och tränade för tränare väldigt regelbundet. Under alla dessa år kände jag att Snobben och jag inte arbetade med varann, vi arbetade emot varann. Såfort jag bad om arbete så bockade han och sparkade bakut och flög rätt upp i luften, han stenvägrade med andra ord. Jag tog ut en equiterapeut för att kolla igenom honom och det visade sig att han var dubbelsidig halt i både kot och knäleden. Det blev en lång vila och många sprutor. Jag blev helt förkrossad över att min lilla älskade ponny har haft ont hela tiden, och började ifrågasätta varför det blir såhär. Varför så himla många hästar råkar ut för inflammationer i alla möjliga leder. Jag började läsa allt jag kom åt på internet, och kom fram till att så man tränar i traditionell dressyr är inget jag vill göra med min ponny. Jag tog kontakt med en tränare inom Akademisk Ridkonst, och fick även upp ögonen för Natural Horsemanship. I samband med detta släppte jag ut snobben på lösdrift, med nästintill fri tillgång på mat och tog strax därefter av skorna på honom. Det var inte förrän 2 år senare som jag hittade min Parelli instruktör Joanna, som jag nu även har fått äran att ha en blogg tillsammans med.