Lång väg kvar, men ändå har vi kommit så långt!

Igår blev det bara att ge flocken mat, de var blåsigt hela natten och även på dagen, och de fick nog sig lite motion tills jag kom in i hagen och hästarna plötsligt kände att det var lunga puckar. Jag tycker det är otroligt hur bra anpassade djuren på jorden är, inte bara hur bra anpassade de redan är, utan hur bra de även anpassar sig till nya miljöer. (Animal Planet är min favorit kanal) Men då i all storm och regn som vi hade här i Sörmland/Östergötland, så var hästarna fortfarnde varma och torra, längst in, det yttre lagret var blött. Glodis päls hade skapat fina formationer för att anpassa sig till vinden. Varje gång jag fryser om händerna för att vantarna blivit blöta, eller mina lår blivit is efter ridning och nät-påtagning.. Tänk va varmt, torrt och skönt, det hade varit med päls!

 

Idag var det däremot lite bättre väder, det blåste mindre och jag och Nicke prickade in en skurfri tidpunkt. Först lite manikyr, trakterna växer gärna fort, framförallt när hovarna är sneda.. Sen gav vi oss ut. Och Nicke tog för sig på vägen som han aldrig gjort förr! Hans rehabilitering har varit minst sagt lång, och den är inte färdig än verkar det som. Jag tror inte hans hovar kommer bli 100% så som friska-aldrig-skodda hovar är, men de kan definitivt bli bra! (vilket de faktiskt verkligen börjar bli nu)

Vi gick upp en bit i skogen först, jag får komma ihåg till nästa gång att det inte gör något om sadeln sitter liite för långt fram, i våra klätterbackar åker den bak, och jag vill inte spänna den hårdare. Sen hittade vi en lagom liten stock som vi tog några skutt över, DET ÄR SÅ HIMLA ROLIGT ATT HOPPA! Eftersom det blir långtråkigt att gå fram och tillbaka och hoppa över samma stock fick vi rida vidare. Vi gjorde lite galoppfattningar, och testade stoppen, vilken är  himla snygg även på honom! Jag måste ha någon naturlig talang till att träna fram snygga halter. Glodis halter är livsfarliga om man inte gör sig berädd. Minsta signal från mig och det hade varit en slidestopp om det varit rätt underlag, och på fel underlag är det tvärnit med bruten näsa.

Men idag fick Nicke mest jobba på skänkelvikning, vilket går frammåt, allting vi gör går frammåt, men vi har en lång bit kvar.. Skulle vilja ha Nicke lika vältränad som den fina hästen som red dressyrprogram i repgrimma som Malin visade i ett tidigare inlägg. Lång väg kvar, men frågan är om vi inte redan gått en ännu längre väg hit?

Annonser