Gör du hästen en tjänst när du skor den?

Det vi vet är att när en metallsko kommer i kontakt med hästens hov, uppstår skada. Ett stort antal artiklar, otaliga böcker och ett ökande antal avhandlingar har blivit skrivna om detta, men det som följer är ett sammandrag och min egen tolkning av den skadliga verkan skor har på hoven. Skadan börjar redan innan skon berör hoven. Hovslagarens verkning innan skon sätts på är i sig extremt ödeläggande. Hästens hov utvecklade sig inte, och var aldrig menad att vara flat. De naturliga livsbevarande energiska formerna i hästens hov blir inte respekterade och tagna hänsyn till när hoven förbereds för skoning.

Bild tagen med värmekamera, benet och hoven som är helt blått är skodd och visar tydligt på bristen på blodcirkulation

Söm som slås in i hovväggen banar väg för allehanda bakterier, svamp och föroreningar. De naturliga fysiska barriärer som hoven har mot dessa organismer ödeläggs flerfaldiga gånger av sömmen som bryter ner hoven och pressar hovväggen bort från hovkapseln. När hästen drar av sig en sko följer oftast delar av hovväggen med. Den ökande graden av stötskador i den skodda hoven är väldokumenterad och sunt försnuft säger oss att metall mot hästens hud är skadligt.

Hästens fot är konstruerad för att ta upp merparten av stötkraften som mottas från underlaget. När metall är fästad vid hoven måste leder, ligament och skelett högre upp i foten och i resten av kroppen ta emot stötarna från underlaget. Hästen är inte utvecklad för att klara detta, men vi har tvingat den att använda dessa kroppsdelar till något de aldrig vad menade att klara. Resultatet av skor är en direkt, mätbar skada i dessa delarna.

Låt oss se på det ökande bruket av sulor och annan stötdämpande utrustning. Det är intressant att se hur stötar blir reducerade till en nivå som är lägre än vad som är passande för hästen, när den blir utrustad med sulor.
Stöten i hästens hov vid tramp på underlaget har en livgivande funktion men har ofta blivit missförstådd. Den naturliga hoven har de exakta stötabsorberande funkioner som hästen behöver. Den här fantastiska förmågan tas ifrån hästen när vi skor och lägger på sulor.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ovan till vänster ser ni en hov från en mustang, så naturlig och korrekt som den bara kan bli. Till höger ser ni en hov framtvingad av människan. En deformerad hov med andra ord.

När vi reducerar stötgraden till under en nivå som är passande för hästen hindrar vi vitala stimuli som den behöver för att producera hållbar hovkvalitet, sunda senor och ligament och ett starkt skelett. Hästen blir omedelbart utsatt för att utveckla en svagare och svagare hov när den utsätts för konstgjorda material. Till och med den minsta ökning av trycket förorsakat av sulmaterial är olämpligt och ödeläggande, eftersom sulan trycker hovsulan uppåt och reducerar blodtillförseln. Hoven kan reagera med en abnorm växt; hovsulan kan bli tjockare en kort period men är aldrig så stark eller hållbar som den sula som skapas när hästen får ha sina normala fötter under normala förhållanden. Hovslagare misstolkar den starkare tillväxten som ”helande”, när den faktisk i själva verket signalerar tidiga stadier av hovskada. Detta gör över huvudtaget inget intryck på hovslagare eftersom de är vana att se onormala och deformerade hovar – dom arbetar med dom varje dag.

Dom är också vana att se onormala oskodda hovar som dom inte vet hur dom ska verkas. Konstgjorda sulor ökar också närvaron av fuktighet som är en bra grogrund för bakterier och svamp och som mjukar upp hovsulan och ger den en kornig konsistens, fråntagen all hållbarhet. Sulor hindrar också hovens naturliga andning och svettning. Detta reducerar cirkulationen i hela hästen, både hovar, ben och kropp och kan i längden bara skada hästen. All denna skadliga påverkan bygger upp sig över tid, tvingar fram onödig behandling och skadar hästens hälsa. Det är inte bara benen som belastas utan också inre organ och hästens byggmaterial. Dessa förstörda strukturer och deras celler kan bara reparera sig ett visst antal gånger, dela sig ett visst antal gånger och reparera skador ett visst antal gånger. Växtmönstret deformeras extremt snabbt i skodda hovar.

Alla djur dör när cellerna och organen inte längre är i stånd att dela sig och reparera skador. Vi skulle inrikta oss på att läka sådana problem i stället för att kamoflera dom med sulor och skor. Detta kan ske ganska snabbt när man fått en riktig hovform (diskuterat otaliga gånger på nätet och i böcker) och om hästen får bra livsbetingelser. Styrkan och hållbarheten i hovar och ben kommer att bli optimal och kommer vida att överträffa styrkan som uppnås när man skor. Metallskor försätter hästen i ett tillstånd av fysiologisk stagnation. Ett rätt användande av boots kan hjälpa hästen att känna sig komfortabel i början, men hovslagare verkar glömma bort denna möjlighet i sådana situationer. Hovslagare känner att dom gör sitt bästa vid en ”quick fix”, men de förorsakar faktsikt mera långtgående skador.

Av Dr. Tomas G Teskey, D.W.M, Hereford, Arizona, USA.

http://www.western-ridning.com/haesten/skoetsel-(o)-vaard/Att-bryta-traditioner-Del-1.html

Annonser
Detta inlägg postades i Forskning, Hästhållning, hovar och taggad , , , , den av .

Om malinstenstrom

Mitt hästintresse började redan när jag var 2 år. Jag växte upp på landet i Kolmården där vi bodde några meter ifrån en liten hästgård. Jag fick hjälpa till med alla möjliga hästar och ponnys i det stallet, och var mer i stallet än vad jag var hemma. På den vägen började mitt hästintresse och jag började även på ridskola som 7 åring. När jag var 13 år tröttnade jag på att gå på ridskola och började leta foderhäst. Jag hittade då en enögd liten ponny som fångade mitt hjärta med en gång. Midnight Special heter han men kallas Snobben. Nu, 7 år senare har jag fortfarande kvar honom och har även tillökat familjen med en liten lusitano vallack på snart 2 år vid namn Exito. Som många andra red jag vanlig traditionell dressyr, och tränade för tränare väldigt regelbundet. Under alla dessa år kände jag att Snobben och jag inte arbetade med varann, vi arbetade emot varann. Såfort jag bad om arbete så bockade han och sparkade bakut och flög rätt upp i luften, han stenvägrade med andra ord. Jag tog ut en equiterapeut för att kolla igenom honom och det visade sig att han var dubbelsidig halt i både kot och knäleden. Det blev en lång vila och många sprutor. Jag blev helt förkrossad över att min lilla älskade ponny har haft ont hela tiden, och började ifrågasätta varför det blir såhär. Varför så himla många hästar råkar ut för inflammationer i alla möjliga leder. Jag började läsa allt jag kom åt på internet, och kom fram till att så man tränar i traditionell dressyr är inget jag vill göra med min ponny. Jag tog kontakt med en tränare inom Akademisk Ridkonst, och fick även upp ögonen för Natural Horsemanship. I samband med detta släppte jag ut snobben på lösdrift, med nästintill fri tillgång på mat och tog strax därefter av skorna på honom. Det var inte förrän 2 år senare som jag hittade min Parelli instruktör Joanna, som jag nu även har fått äran att ha en blogg tillsammans med.