Hästens välfärd och krubbitning del 5

Del 4 = Vem är förebilden?

 

Tradition och prestation verkar ha stort inflytande på hästhållningen exempelvis på en av Sveriges ledande anläggningar, vilken bedriver bl.a. omfattande halvblodsavel samt utbildning av ridinstruktörer och unghästutbildare. Ett studiebesök på anläggningen avslöjar en verksamhet med otaliga boxplatser i K-märkta byggnader, men en högst begränsad betesareal i förhållande till hästantalet. Unghästar hålls i lösdrift och/eller gruppbox fram till att de ska ridas in, vilket i och för sig är positivt med tanke på utvecklingen av beteendestörningar. Det faktum att det på denna anläggning bedrivs utbildningsverksamhet och att verksamheten är en förebild inom svensk ridsport gör dock att det kan anses olämpligt att de värdefulla tävlingshästarna står på box och rastas individuellt ett par timmar om dagen i små gruspaddockar. Vid ett besök på anläggningen ser man hästar en och en i små grushagar, inte unghästarna på lösdrift. Det är viktigt för en stor utbildningsinstitution att föregå med gott exempel.

 

Vidare avråder Svenska Ridsportförbundet ridskolor från att hålla sina hästar i lösdrift med anledning av elevernas säkerhet vid hästhanteringen. Detta är ännu ett exempel där verksamheter som utbildar hästfolk i Sverige förespråkar individuell inhysning av hästar i boxar. Det verkar vara allmänt vedertaget att denna inhysning är förenlig med god hästhållning. Litteraturen pekar på det motsatta.

 

Utbildning i hur hästar fungerar som biologiska varelser borde få större plats i undervisningen på svenska ridskolor. Universitet, högskolor och gymnasieskolor är andra instanser som bör känna sig träffade av en nollvision gällande förekomst av krubbitning och andra stereotypier. Dessa instanser lägger kanske vikt vid hästens naturliga beteende vad gäller teoretisk undervisning, men det förefaller vara sällan detta omsätts i praktiken.

 

Ett stort ansvar ligger naturligtvis också på Sveriges övriga hästuppfödare, eftersom beteendestörningar ofta uppkommer under avvänjningen (t.ex. Waters et al., 2002). Stereotypier är svåra att få bort då de väl blivit en etablerad del av djurets beteendemönster. Detta innebär dock inte att ägare till hästar med stereotypier kan avsäga sig allt ansvar och inte behöver bry sig om problemet. Fri tillgång till grovfoder/bete, mycket utevistelse (eller lösdrift) tillsammans med andra hästar samt att öka möjligheterna till social kontakt med boxgrannar, är exempel på viktiga åtgärder för att förbättra djurmiljön och höja välfärden hos hästar med stereotypier. Dessa åtgärder är givetvis viktiga för välfärden även hos hästar utan beteendestörningar.

Nedan ser ni en bild på våra flickor från förra vintern, precis innan vi började med att ge höet i slow-feeding nät.

Här kan ni läsa del 6